lördag 31 augusti 2013

Björntjärn

Åkte upp till Orsa igår och tog en annan väg än jag brukar. Ville ta en titt i Lundhags nya fabriksbutik i Insjön. Blev dock inte jätteimponerad, de har ju större utbud av Lundhagskläder i friluftsbutikerna i Stockholm ju... Blev inget shoppat med andra ord.

I morse bar det av upp till Grönklitt, det blev några timmar i skogen. Skulle gå till Björntjärn fast via en ny stig. Utan karta och GPS gick det som det gick haha, men vi kom fram tillslut =)


"Matte, den här stenen luktar så sjuuukt gott"

Vid Björntjärn
Min fina 10-åring! 
På hemvägen stannade vi till på en marknad nere i Orsa, hittade bl.a. de sjukt goda kanelbullarna från Rosentorp ute i Koppången. Jobbar för närvarande på att inte äta upp alla bullar på en gång.
Resten av dagen har regnet strilat utanför fönstret... Blä... Men vi vilar oss i form inför morgondagen. Om vädret tillåter kommer benen få jobba då =)

torsdag 29 augusti 2013

Fyskoll

Nu har det inte blivit mycket skrivet här på ett tag men jag har helt enkelt inte haft tid. Har jobbat, jobbat och jobbat =) Dag som kväll, vardag som helg.

Idag har jag iaf varit på en sedan länge inbokat check av Täppas, en rent fysisk check hos hundfysioterapeut. Det var under en period i somras som han höll på att "krångla" på vissa promenader. Han ville inte fortsätta gå utan skulle bara vända hem. Täppas älskar ju att vara ute och röra på sig så jag började ju undra om han hade ont någonstans... Det skedde på enstaka promenader under 2-3 veckor men sedan dess har jag inte märkt av det en enda gång.
Det kan ju bero på värmen, magont eller annan smärta. Men eftersom jag motionerar och tränar mycket med honom måste jag ju veta om allt står rätt till eller inte.

Jag är ju van att alla veterinärbesök slutar med att en massa skit upptäcks så jag hade typ ställt in mig på artros i hela kroppen och en bruten rygg. Minst =) Så därför blev jag ju väldigt lättad när inget allvarligt hittades.

Anna kände igenom hela honom. Klämde, tryckte, böjde och bände. Jag är riktigt förvånad över att Täppas inte protesterade mer än vad han gjorde. Men så har han ju inga negativa upplevelser från Anna eller hennes lokal.
Nacke, rygg, länd, kors mm. var felfritt. Svanskotor och bäcken likaså. Han har full rörlighet i alla ben (kom utan problem ut på maxläge i stretchen vilket är väldigt bra för en 10-åring). Hon mätte muskelmassa över låren för att se om det skiljde sig mellan höger och vänster lår (tydligen inte ovanligt på äldre hundar) men han var exakt lika musklad över båda låren.

Det enda att hålla koll på framöver är tårna (!). Anna misstänker lite åldersförslitning och början till lätt artros i tårna. Han har inga problem att röra tårna och det är (ännu) inget som gör ont eller hindrar honom på något sätt. Men hon kände lite knakningar mm. när hon höll på med tårna. Jag ska tänka på att inte gå överdrivet långa promenader på grus, då just grus tydligen kan kännas obehagligt vid tåproblem. Jag ska även ha koll på hur han reagerar på kylan i vinter, det kan vara så att han blir lite stel i tårna när det är kallt och då inte vill gå alltför långt, lätt får köldkramp mm. Redan i vintras var han ju faktiskt inte jätteroad av att gå långt när det var kallt just p.g.a. att han fick köldkramp smått hela tiden...
OM han kommer behöva drogas ner något framöver (t.ex. p.g.a. magen) så kan det vara på sin plats att ta en röntgenplåt över tårna men det är inget jag behöver göra bara för tårnas skull, inte ännu i alla fall.

Summan av kardemumman är att han är väldigt fräsch för sin ålder! Inga restriktioner mer än att jag såklart måste ha i bakhuvudet att han inte är valp längre och att han käkar flera mediciner. Men annars är det bara att köra på =)

Dessutom är vikt och hull perfekt. Det kändes skönt att höra eftersom jag under sommaren fått höra från flera håll att han är på tok för mager. Tja, det beror på vad man jämför med. Jag tycker de allra flesta dvärgschnauzrar är överviktiga så ställer man Täppas bredvid en överviktig skäggis, ja då ser han nog mager ut...
Däremot skulle han kunna vara lite mer musklad. Tro mig, jag försöker men det är svårt att bygga muskler på vegetariskt fettsnålt foder och dessutom kortison som minskar muskelmassan...

Näpp, nu ska jag snart iväg och jobba och sen är jag leeedig =) Ska åka någonstans tänkte jag men vet ännu inte var jag hamnar. Orsa antagligen ;)

fredag 23 augusti 2013

Viltspår

Hittade en klöv i frysen som jag aldrig använt, jag vet faktiskt inte vilket djur den kommer från. Den är betydligt större än rådjur men lite för liten för att vara älg. Har ett svagt minne av att det kan vara dovhjort... Hur som helst beslutade jag att Täppas skulle få ett viltspår, det var länge sedan nu.

Det var inte jättelattjo att dra omkring den där klunsen i spåret...
Spåret blev 600 m och liggtiden 6 tim. Vilken start han gjorde, det är inte ofta jag ser honom göra en sådan noggrann start =) Hela spåret gick faktiskt väldigt bra även om jag kan tycka att han ibland gick med aningens hög nos i de partier där det var ris. Men å andra sidan, skulle han köra ner nosen som han ofta gör på de mer platta partierna så skulle han ju liksom bli piskad i ansiktet av allt ris. Och doften ligger ju ovanpå riset också så varför anstränga sig mer än nödvändigt liksom...

Ris på marken och hög nos

Platt mark och låg nos

Jag hade ju egentligen inte tänkt köra så mycket viltspår utan främst fokusera på personspår då det är smidigare att träna och han går mycket lugnare. Men han tycker det är så himla roligt med viltspår så det får nog bli några sådana spår då och då trots allt!

Filmade en snutt, inte hela spåret för det tar sin lilla tid att spåra 600m och det skulle bli lite långtråkigt att titta på. Han gör en fin korsning av stigen på slutet!

onsdag 21 augusti 2013

Ny yrkesutbildning!

Något jag länge längtat efter är att gå en ordentlig utbildning inom hund som har med friskvård att göra. De senaste åren har jag haft koll på olika utbildningar men inte riktigt hittat någon som passat, jag är ganska kräsen med hur jag vill att innehållet ska se ut. Många utbildningar av den här typen tycker jag är alldeles för basic. Man går en kurs på några dagar och sen får man kalla sig friskvårdsinstruktör eller liknande. Det kanske "låter bra" att ha skaffat sig den titeln men vad har man för kunskaper efter en utbildning på några få dagar?
I min hundpsykologutbildning ingick en "friskvårdsinstruktör" men jag kan inte påstå att den delen gav mig tillräckliga kunskaper inom området. Jag vill lära mig mer!!

Så i somras fick jag info om en utbildning som jag helt enkelt inte kunde tacka nej till! Eller jo, min plånbok ville väldigt gärna tacka nej men som tur är har plånboken ingen talan ;)
Innehållet är precis vad jag sökt, läraren är en av de bästa och utbildningen hålls här i Täby. Det kan liksom inte bli bättre =)
Utbildningen heter "Cert. friskvårdsterapeut/konsulent och Dipl. hundmassör" och sträcker sig över ett år. Lärare är Anna Holmgren som har Hundkuranten.

Utdrag ur utbildningens innehåll:
  • Grundläggande anatomi
  • Grundläggande fysiologi
  • Smärtfysiologi
  • Rörelseanalys
  • Funktionsanalys
  • Palpation
  • Sjukdomslära
  • Skador och akutvård
  • Hundens mentalitet
  • Stress
  • Fysisk träning / träningslära
  • Skaderisklära
  • Grundläggande sjukdomslära i rörelseapparaten
  • Behandlingsmetodik
  • Massage
  • Stretching
  • Kroppskännedom hund
  • Inlärningsmetodik och belöningssystem
  • Foderlära
  • Grundläggande behandlingsprinciper: laser, elektroterapi, muskelbalansering, triggerpunkt/stresspunktsbehandling, mobilisering etc.
Jag tycker sånt här är oerhört spännande och ser fram emot att lära mig en massa nytt! Täppas kommer garanterat må bra av mina nya kunskaper, jag kommer ha nytta av kunskaperna i mitt jobb och planen är även att ni i framtiden ska kunna hitta en massa spännande friskvårdskurser hos DogSpirit!

måndag 19 augusti 2013

Träningsväst

Har skaffat en ny väst att ha när jag jobbar. Anpassad för hundträning med mängder av olika fickor, spännen, hakar mm. Jag kan bli smått galen över allt som ska hållas koll på: det är bilnycklar, nycklar till lokaler, två mobiler (privat och jobb), hundgodis, klicker, leksak mm, mm.

Självklart står det DogSpirit fram och bak på västen, tusen tack Lotta för hjälp med Brodyren!


lördag 17 augusti 2013

Spårdag

Idag åkte vi till Bogesund där vi mötte upp Viktoria med Kiro och Bella samt Jasmin med den tyska spetsen Nova.
Eftersom flera av hundarna är riktiga gaphalsar så fick det bli ett väldigt pedagogiskt upplägg när vi skulle ta ut hundarna ur bilarna. Vi plockade ut några av de fem hundarna i omgångar så att de fick känna av varandra innan hela gänget tillslut var ute tillsammans.

Vi gick in i skogen och band upp hundarna medans vi la spår (såklart var det alltid en person kvar hos hundarna). Det småregnade och när vi sedan gick på promenad så började det regna ordentligt, varför ska vi alltid ha sån otur med vädret? Efter promenaden gick vi tillbaka till "lägret" och fikade.

Sen var det spårdags och Nova fick sitt livs första viltspår, det såg bra ut =) Kiro fick ett längre spår som han tog sig an med stor iver!

Jasmin & Nova

Kiro med sin klöv
Sen var det dags för Runa, jag hade lagt ett kort personspår till henne. Men hon förstod inte alls vad hon skulle göra. Jag försökte få ner hennes intresse i marken på alla tänkbara sätt men näpp! Provade att gå lite framåt i spåret för att se om hon kom igång av sig själv men nix. Jag vet inte om det var så att hon inte hade nosen påkopplad eller om hon bara inte förstod vad hon skulle lukta efter... eller vad hon skulle göra över huvud taget ;) Vi får göra ett nytt försök imorgon! Hade jag haft henne längre hade jag velat lära in fotdoft här hemma i min hemmagjorda plattform först men nu finns det liksom inte tid för det.

Sen var det dags för Täppas personspår. Lite disträ start sådär, och ganska snart kom en väl trafikerad stig som han skulle undersöka åt båda håll. Dessutom ställde han sig att kissa på stigen, HALLÅ TÄPPAS du jobbar nu!!! Efter lite muttrande från min sida tog han ett skutt ut från stigen rakt på spåret (han visste minsann vart spåret gick den lilla filuren...) och fortsatte uppför slänten. Sista delen gick väldigt bra, och ännu bättre blev det när Viktoria insåg att hon i princip korsat Täppas spår med sitt blodspår, oupps =) Bra jobbat skägget!!

På väg nerför kullen

Viktoria & Bella vid klöven
Efter Bellas spår packade vi ihop och begav oss till bilarna. Väl hemma däckade Runa direkt och sover fortfarande såhär två timmar senare =) 

Ja, hon lever men dagens äventyr tog tydligen på krafterna =)

fredag 16 augusti 2013

Runa

Över helgen har vi besök av lilla Runa som nu hunnit bli 1,5 år!

onsdag 14 augusti 2013

Ny spårsele

Imorse fick Täppas inviga sin nya spårsele. Tidigare har jag haft hans vanliga promenadsele och det har visserligen fungerat bra. Men jag ville ha ett tydligare arbetstecken, en sele att använda bara vid spår. Plus att jag tycker att det blir mycket tydligare rutiner om jag byter sele inför spårarbete. Selen verkade i alla fall passa bra, vi får se om han trivs i den framöver =)





Spåret gick ok, men starten var lite speedad (nähä...). Det här med startrutan har ännu inte blivit en vana så han vill gärna dra iväg direkt. Men det kommer trilla ner tillslut. Inte blev han lugnare av att denna filur spatserade förbi i godan ro medans jag höll på att reda ut spårlinan...



Efter spåret gick vi omkring i skogen och plockade blåbär innan regnat började droppa. Väl hemma, när han ändå var uppvärmd, blev det ett pass med balansträning på FitPaws grejerna =) Han var taggad! Och som vanligt när något legat på is en period så hade han tagit flera steg framåt, mycket av det som gått sisådär tidigare gick nu skitbra =)

måndag 12 augusti 2013

Mer spår

Igår kväll mötte vi upp Viktoria för lite spår. Det hela började mindre bra när en terrier kom farande mot våra hundar. Eftersom Bella skällde som en galning tog terriern sikte på Kiro. Problemet är att Kiro inte visar några signaler förrän det smäller, och då kan jag lova att det smäller också... Jag skyndade mig in framför Kiro och föste undan terriern samtidigt som jag försökte hålla Täppas borta från både Kiro och terriern. Matten gick omkring och plockade blommor, verkade inte nämnvärt besvärad av situationen... Hmpf.
När vi sen skulle lägga spåren så blev det mörkt och åskan började mullra i närheten. Jättebra start på spårkvällen haha!

Det var en helt ny plats för mig så jag hade ingen direkt plan för hur jag ville lägga spåret. Jag valde en ganska igenvuxen äng, även om Viktoria var lite fundersam "men hallå, tror du han kan ta sig fram där?" Jaaaaaaadå =) Men efter ca 20 m insåg jag ju att nä, det kan han inte alls det...
La istället spåret över lite blandat underlag. Det var växlande grus, jord och äng. Eftersom jag glömt läderbitarna hemma kunde det inte bli någon startruta =( Spåret blev ca 80m och jag gick över en promenadstig där jag sedan bad Viktoria korsa spåret med sina hundar, lite störning är bra. Gick sen upp på en kulle och la en läderbit som slut (hittade en liten läderbit i fickan trots allt). Sen vet jag inte varför jag inte gick till starten och gjorde en startruta i efterhand med den läderbiten? Jaja...

Utan sin startruta så ville ju Täppas flyga iväg. Jag höll i selen så länge han stod med hög nos och när han körde ner den i marken fick han gå iväg. Den här typen av underlag har han normalt svårt för så jag blev glatt förvånad när han redan i starten gick med nosen slickad i marken =) Han spårade finfint men efter att han gått en bit på gruset blev han lite vilse... Jag fångade in honom så att han fick pausa men ganska snart började han vädra i spårets riktning och när han körde ner nosen fick han gå vidare.
Det korsande spåret på stigen gick alldeles förträffligt bra och han spårade vidare uppför kullen i det höga gräset. Han började t.o.m. galoppera men mitt i ett språng kände han doften av läderbiten och tvärnitade. Det var liksom ingen dålig fart han hade men det visar ju ändå att han hade nosen påkopplad! Det tog lååång tid att hitta läderbiten den men tillslut så.

Spårstart! Så länge han har hög nos får han minsann inte gå iväg =)

Här ser det bättre ut, slak lina och låg nos!

Är sjukt nöjd med det här spåret. När han började galoppera på slutet så blev jag lite osäker på om jag ville ha en hund som galopperar i spåret... Just då var han så glad så han fick springa på, jag såg ju att han ändå hade stenkoll på själva spåret. Men såhär i efterhand var det väl inte så himla smart kanske. Har ju haft problem med för hög fart i spåret och verkligen jobbat på att få ner farten. Så varför lät jag honom springa då?!? Nä, ingen galopp framöver =)

söndag 11 augusti 2013

Dvärgschnauzern - the one and only

Lååångt tillbaka i tiden var schnauzer och pinscher samma ras, det enda som skiljde dem åt var pälsen. Vår nuvarande schnauzer kallades då strävhårig pinscher. Efterhand delades rasen och den strävhåriga pinschern fick namnet "schnauzer", vilket kommer av tyskans "schnauz" som enligt alla rasböcker ska betyda skägg eller mustasch. Fast när jag googlar på ordet hittar jag ingen sådan översättning, snarare verkar schnauz betyda tryne/nos... Har jag någon tysktalande som läser bloggen tro??

Schnauzern (och när jag skriver "schnauzer" menar jag den f.d. "mellanschnauzern" så att det inte blir några missförstånd) är den ursprungliga av de tre schnauzerraserna. Med schnauzern som bas avlade man sedan fram den större riesenschnauzern och den mindre dvärgschnauzern. För att få fram dvärgschnauzern avlade man dels på små individer av schnauzern men man blandade även in affenpinscher. 

Dvärgschnauzerns ursprungliga användningsområde var som gårdshund. T.ex. skulle de vakta gården mot främlingar. Framförallt handlade det väl om att skälla så att folket på gården blev varse att någon närmade sig.
Dvärgschnauzern fungerade även som en mycket effektiv skadedjursutrotare. Rasens absolut främsta uppgift var som råttfångare, s.k. "rattler". Hunden skulle nosa upp, jaga ikapp och döda råttor, möss mm. Råttorna var ofta stora, ibland lika stora som hunden själv. Därför krävdes ett stort mod och mycket envishet för att döda de här råttorna. Smärttålighet var också viktigt, de fick inte ge upp bara för att de blev bitna av råttorna.
Ibland anordnades tävlingar där man räknade hur många råttor en dvärgschnauzer kunde fånga under en viss tid. Då stängde man in hunden tillsammans med en massa råttor och så hejade man på.

Hunden hade några få minuter på sig men under den tiden dödades otroligt många råttor! 

Rent anatomiskt är det väl en rätt sund ras, kompakt och kvadratiskt byggd utan några konstigheter. Pälsen (som kräver mycket pälsvård) är till största delen sträv och håller smuts och väta borta. Sen kan man ju ha vissa åsikter om frisyren med långt skägg, långa ögonbryn mm. Men det finns faktiskt en anledning till att frisyren ser ut som den gör. När hunden skulle döda råttorna så försvarade sig råttorna såklart. De försökte bita hunden för att komma loss. Eftersom råttan hamnade i hundens mun så hamnade betten främst runt hundens ansikte. Men hunden klarade sig ofta väldigt bra p.g.a. den långa "aniktsfrisyren". Råttan bet istället i all päls (skägg, mustasch och ögonbryn). Öronen kuperades av samma anledning, för att skydda hunden mot råttor som biter sig fast i öronen som ju hänger ner en bit på huvudet. Lång päls på benen har samma funktion, skydda mot att råttorna biter i själva hunden.
Idag vet jag inte en enda dvärgschnauzer som används som råttfångare så det finns absolut ingen anledning att kupera längre. Frisyren fyller inte heller längre någon funktion, tvärtom tycker jag själv att det är betydligt smidigare med kortare frisyr. Sen är det ju så att dvärgschnauzerns frisyr idag har gått lite åt det extrema hållet (idag verkar ju hundavel handla mer om utseende än andra egenskaper...). 

Ursprungligt utseende


Utseende idag (bortsett från kuperingen som tack och lov förbjuds i allt fler länder)

Som ni ser är det faktiskt inte jättestor skillnad på utseendet, det är mest pälsen som blivit rikligare och mer mjuk på vissa ställen.
Insidan då, har den förändrats? Visst har dvärgschnauzern blivit mildare och mer social genom åren men det betyder inte att de ursprungliga egenskaperna inte finns kvar...

Ska man fungera som bra vakthund så kan man inte vara översocial och glad i främmande människor. Dvärgchnauzern är ofta reserverad. Det kan vara något att tänka på om man ofta har vänner och bekanta på besök eller vill kunna ha med hunden överallt. Detta måste tränas!
Hus och tomt vaktas gärna med skall. Även detta måste tänkas över, bor man i lägenhet eller tättbebyggt område och absolut inte vill ha en hund som skäller så kanske det finns lämpligare raser?
Jag kan väl inte påstå att dvärgschnauzern har problem att umgås med andra hundar men däremot har de ofta problem med hundmöten, d.v.s. när de kopplade ska passera en främmande hund på promenaden. Jag vet inte hur många dvärgschnauzerägare som velat ha privatträning i just detta! Så det är också något att tänka på, promenaderna kan bli aningens jobbiga med en utfallshund.

Dvärgschnauzern har alltså en del egenskaper som kanske inte är helt optimla för en sällskapshund (för idag används rasen nästan uteslutande som just sällskapshund). Visst, allt är en träningsfråga och många beteenden kan man förändra genom träning. Men egenskaper som ligger genetiskt kanske inte alltid går att träna bort till 100%. Och man ska vara medveten om att vill man förändra beteenden hos hunden som är starkt rotade så krävs kunskap, tålamod, engagemang och tid. Det räcker inte att gå en valpkurs och tro att man lär sig allt där. Tyvärr finns inte heller några få lätta övningar som löser alla problem, träning tar tid!!!
Så är det "bara" en sällskapshund man vill ha kanske man varken har lust eller tid att träna hunden så mycket som det kan behövas för att den ska fungera felfritt i vardagen.
Nu menar jag inte att måla ut dvärgschnauzern som en extremt krävande ras, för det är den inte. Men rasen blir idag alltmer populär som ren sällskapshund och min personliga åsikt är att det inte är en ras som passar för det.

Men inget ont som inte har något gott med sig. I och med att det är en självständig hund så har de sällan svårt att vara ensamma hemma. Självklart måste även detta tränas men det uppstår sällan problem på den punkten. Att jobba på avstånd från föraren är inte heller några problem och i och med att det är en rätt tuff ras uppstår sällan rädslor. Självförtroendet är det inget fel på ;)

Hur är det med jaktlusten då, med tanke på att de använts som råttfångare? Rasen har faktiskt ingen jättestor jaktlust när det gäller rådjur, harar, fåglar och liknande. Men springer det en liten mus framför nosen, ja då säger dvärgschnauzern "tack och hej matte, nu ska jag jaga möss". För att inte tala om råttor... Nu vet jag inte hur det är med andra dvärgschnauzrar men när det gäller Täppas så gör han stor skillnad på möss och råttor. Om han ser eller känner lukten av en råtta så slår det slint i skallen på honom ;) Han blir fullständigt okontaktbar och skulle gå genom eld för att få tag på och döda råttan. En gång var jag tvungen att bära bort en vilt sprattlande och skrikande Täppas från ett dike där en råtta förvann ner... Det är rätt fascinerande att se hur starkt rotad den egenskapen är, just råttor plockar fram den gamla tidens dvärgschnauzer i honom =)

När det gäller hälsa så sägs ju dvärgschnauzern vara en frisk ras. När jag rotade lite i det där så visade det sig ju kanske inte stämma helt... Men jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare som ni hittar HÄR! Främst har rasen problem med magen, urinsten, PRA och andra ögonsjukdomar.

Avslutningsvis, hur är det att träna med en dvärgschnauzer då? Med tanke på rasens ursprungliga arbetsuppgifter så kan man kanske förstå att det inte är en ras som är jättelättlärd och samarbetsvillig. Tvärtom är det en väldigt självständig ras, hunden bodde ju inte inne med familjen utan ute på gården där den strövade fritt. Den skulle fatta beslut helt på egen hand utan människans inblandning. Samarbetsvilja med människan var något som troligtvis inte prioriterades särskilt högt.
Men generellt är de väldigt arbetsvilliga om man bara hittar rätt sätt att träna och motivera dem. Då hänger de med på precis allt, det är en väldigt allround ras. Men nosarbete är alltid ett säkert kort som de både tycker om och är duktiga på.
Ett som är säkert är i alla fall att de måste få jobba. Dels för att de har det behovet för att hålla sig lugna men även för att minska risken att det poppar upp problembeteenden. För det gör det så lätt hos denna ras =(

Så... Har jag inte lyckats avskräcka er från att skaffa dvärgschnauzer så kan jag bara säga - go for it! Det är en otroligt charmig ras med stor personlighet. Mycket hund i liten förpackning. Tänk bara på att vara riktigt petnoga när ni väljer uppfödare...

Lägger upp Täppas film igen, bara för att visa att skäggisar kan!!

 

lördag 10 augusti 2013

"Djupsniffning på nosens gåta"

Intressant artikel om hundens nos, ska bli spännande att se vad de kommer fram till:

http://www.sydsvenskan.se/vetenskap/djupsniffning-pa-nosens-gata/

fredag 9 augusti 2013

Nu ska här spåras!

Äntligen en mulen dag och Täppas slipper få värmeslag så snart han sticker ut nosen genom dörren =)

Åkte till skogen för att lägga spår. Tänkte försöka spåra lite mer kontinuerligt nu under hösten. Dels för att Täppas älskar det men även för att det är jäkligt tröttande aktivering utan att behöva stoppa massa godis i hans mage. Och sen måste jag ju veta exakt vad det är vi behöver hjälp med sen när vi ska gå kurs för Tobias i oktober. Så nu ska här spåras!

Första spåret var kort och rakt, ca 50m. Tanken med det spåret var att träna noggrannhet och så ville jag kolla hur väl han mindes det här med läderbitarna. 
På HundCampus görs ju ofta en liten "minisökruta" där en läderbit på ca 1kvcm placeras. Läderbiten ska hittas innan hunden får starta spåret. Den här startrutinen har flera funktioner men en utav dem är att helt enkelt kolla av om hunden har nosen påkopplad. Annars är det liksom ingen idé att fortsätta...
Jag visade lugnt startrutan men Täppas ville dra i väg i spåret direkt. Det är ju så våra starter har sett ut i alla år men nu ska det bli ändring =) Höll fast i selen så att han helt enkelt inte kunde dra iväg och då kände han genast doft av läderbiten och började lukta. Han hittade den omedelbart och sen fick han gå ut i spåret. Jag tycker det gick bra men han var nog lite överladdad. Dock hittade han båda läderbitarna som jag placerat ut i spåret.

Andra spåret var längre, ca 200m. Startrutan var denna gång helt klockren! Han spårade bra och hittade sina läderbitar. Jag hade lagt in några svårigheter men sen dök det upp några oplanerade svårigheter också i form av bärplockare och rådjur =) Bärplockarna slängde han en blick på men spårade vidare. Rådjuret såg han tack och lov inte men doften kände han och jag fick hålla emot i linan. Men han hade iaf inga problem att fortsätta på sitt spår sen.


Det jag tyckte mig se var att när han hamnade fel så insåg han det ganska snabbt och saktade ner för att verkligen jobba sig tillbaka. Annars har han normalt en tendens att bara dra vidare och hoppas på att spåret liksom dyker upp igen av sig självt... Vi får väl se om det bara var idag eller om det är något som håller i sig framöver, det får det gärna göra!
De här små läderbitarna tror jag är jättebra för honom, han blir mer fokuserad och han bromsas upp med jämna mellanrum så att han inte får upp farten för mkt. Jag belönar när han hittar dem, han får knapra några godbitar, jag gosar lite med honom och sen får han lugnt fortsätta vidare.
Något annat jag tänkte på (har även funderat över det tidigare) var att han beter sig lite olika när han spårar i koppel jämfört när han har spårlina. När han spårar i kort koppel tycker jag han blir lite med speedad, lite stressad över att inte ha så mycket rörelsefrihet. När han istället har lina (även om jag håller linan hyfsat kort) så är han lugnare och jobbar bättre. Eller så är det bara så att linan är mer kopplad till nosarbete än vad det vanliga kopplet är...

onsdag 7 augusti 2013

Jo, det är samma hund...

...före och efter klippning =)


Texas

måndag 5 augusti 2013

Manlig sele?

Alltså nu har jag hittat en sele till Täppas som har de rätta färgerna!! Jordklotets snyggaste färg är ju tveklöst lila men jag gillar även svart och blått/turkost. Kolla t.ex. mina skor...



Och nu har jag hittat en matchande sele:


Bara det att Täppas inte tycker att selen är tillräcklig manlig =( Han trivs tydligen bättre i sin camosele. Ja, han har nog rätt....



Vi kanske kan kompromissa. En sele med camotyg i lila, svart, blått och sen fodrad med svart fleece. Där satt den! Nä, nu får jag sluta blogga om sådana här oviktiga saker, back to work...

söndag 4 augusti 2013

Back in town

Jahapp... Täby känns ju sisådär måste jag säga men imorgon börjar jag jobba så då kan det ju vara bra att befinna sig i rätt del av landet ;) Har precis skrivit världens längsta att-göra-lista... men jag har ju faktiskt semester kvällen ut så listan får ligga där den ligger!


torsdag 1 augusti 2013

J*a träskmark...

Vissa vandringsleder är roliga. Sen finns det de som är mindre roliga... Typ den vi gick idag =)

Ville ha en lite lättare promenad fast ändå med vildmarkskänsla. Såg förut att det fanns en fäbod ute på Koppången dit man kunde gå. Från vägen var det 2 km dit och sen 3 km hem. Totalt 5 km kändes alldeles lagom idag.
Väl framme vid parkeringen insåg vi att de första 2 km fram till fäboden var en grusad väg, inte jättelattjo med andra ord. Dessutom kom en regnskur på vägen. Väl framme fikade vi och sen skulle vi ta den andra vägen tillbaka till bilen. Det stod en tydlig pil och pekade på en led, 3 km till parkeringen.

Ut i skogen bar det, där fanns massor av smarriga blåbär.

Skogen glesnade...

...och övergick i myrmark.

Ser ut som en vanlig äng men det är blöt myrmark där man får se upp var man sätter fötterna.
Efter ett tag började vi fundera... vi hade gått en bit och ledkryssen fortsatte bortåt. Stämde det verkligen att den här vägen bara var 1 km längre? Men det var fint väder, tyst och öde och det fanns massa mumsiga hjortron att äta. Så vi gick vidare.

Betydligt roligare "väg" än på ditvägen.

Det går inte att fånga naturen och utsikten på bild men himla fint var det!



Vi gick och gick och tillslut insåg vi att det här kan ju fan inte vara rätt. Vad gör high-tech GPSen hemma när man som mest behöver den?? Lost ute i Orsa Finnmark liksom... Sneddade över en myr och började gå åt det håll som bilen borde stå. Fortsatte gå och gick lite till för omväxlings skull ;)

"Alltså matte, har du verkligen koll på vart vi ska?"
Sen fick det bli hjortronpaus! Om alla är sådär himla intresserade av de där gula bären så blir ju Täppas också det. Vilket resulterade i en hjortrongalning till hund... Hmmm. Men alltså, kanske dags att på riktigt försöka hitta hem nu då. Allt ser ju typ likadant ut, myrar så långt ögat når. Men, men bara att gå.

Marken blev allt blötare och bitvis gick det knappt att gå. Det var så klafsigt och på vissa ställen kändes det som kvicksand, man sjönk liksom ner i saftig gegga... Sen blev gräset högt. Högre och högre tills Täppas inte kunde gå. Trots att jag bar honom blev han piskad i ansiket av det höga gräset. Varje gång man satte ner fötterna blev det en glad överraskning vad man skulle hitta där - gegga, vatten, grästuva, ett hål, eller nåt annat spännande...

Den här bilden togs när terrängen fortfarande var framkomlig och humöret på topp =) För jag kan ju informera om att det dalade rätt snabbt sen... 
Tillslut var det liksom inte kul längre. Och tröttheten började slå över i flams =) På ett ställe stod jag och asgarvade med vattengegga över hela skorna och byxorna, gräs upp till magen och bärandes på en skitig hund som sagt upp kontakten med mig för all framtid. Vid ett ställe skulle vi gå runt eller över en bäck. Eller va fan, spelar roll då, vi gick mitt i bäcken. Orka bry sig =)

Efter vad som kändes som en evighet kom vi tillslut tillbaka till bilen. 3 km? I helvete heller!!! Tittade på kartan vid parkeringen. Ok, vi hade gått fel väg. Jättebra. Over and out....