Åkte till skogen för att lägga spår. Tänkte försöka spåra lite mer kontinuerligt nu under hösten. Dels för att Täppas älskar det men även för att det är jäkligt tröttande aktivering utan att behöva stoppa massa godis i hans mage. Och sen måste jag ju veta exakt vad det är vi behöver hjälp med sen när vi ska gå kurs för Tobias i oktober. Så nu ska här spåras!
Första spåret var kort och rakt, ca 50m. Tanken med det spåret var att träna noggrannhet och så ville jag kolla hur väl han mindes det här med läderbitarna.
På HundCampus görs ju ofta en liten "minisökruta" där en läderbit på ca 1kvcm placeras. Läderbiten ska hittas innan hunden får starta spåret. Den här startrutinen har flera funktioner men en utav dem är att helt enkelt kolla av om hunden har nosen påkopplad. Annars är det liksom ingen idé att fortsätta...
Jag visade lugnt startrutan men Täppas ville dra i väg i spåret direkt. Det är ju så våra starter har sett ut i alla år men nu ska det bli ändring =) Höll fast i selen så att han helt enkelt inte kunde dra iväg och då kände han genast doft av läderbiten och började lukta. Han hittade den omedelbart och sen fick han gå ut i spåret. Jag tycker det gick bra men han var nog lite överladdad. Dock hittade han båda läderbitarna som jag placerat ut i spåret.
Andra spåret var längre, ca 200m. Startrutan var denna gång helt klockren! Han spårade bra och hittade sina läderbitar. Jag hade lagt in några svårigheter men sen dök det upp några oplanerade svårigheter också i form av bärplockare och rådjur =) Bärplockarna slängde han en blick på men spårade vidare. Rådjuret såg han tack och lov inte men doften kände han och jag fick hålla emot i linan. Men han hade iaf inga problem att fortsätta på sitt spår sen.
Det jag tyckte mig se var att när han hamnade fel så insåg han det ganska snabbt och saktade ner för att verkligen jobba sig tillbaka. Annars har han normalt en tendens att bara dra vidare och hoppas på att spåret liksom dyker upp igen av sig självt... Vi får väl se om det bara var idag eller om det är något som håller i sig framöver, det får det gärna göra!
De här små läderbitarna tror jag är jättebra för honom, han blir mer fokuserad och han bromsas upp med jämna mellanrum så att han inte får upp farten för mkt. Jag belönar när han hittar dem, han får knapra några godbitar, jag gosar lite med honom och sen får han lugnt fortsätta vidare.
Något annat jag tänkte på (har även funderat över det tidigare) var att han beter sig lite olika när han spårar i koppel jämfört när han har spårlina. När han spårar i kort koppel tycker jag han blir lite med speedad, lite stressad över att inte ha så mycket rörelsefrihet. När han istället har lina (även om jag håller linan hyfsat kort) så är han lugnare och jobbar bättre. Eller så är det bara så att linan är mer kopplad till nosarbete än vad det vanliga kopplet är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar