J*a träskmark...

Vissa vandringsleder är roliga. Sen finns det de som är mindre roliga... Typ den vi gick idag =)

Ville ha en lite lättare promenad fast ändå med vildmarkskänsla. Såg förut att det fanns en fäbod ute på Koppången dit man kunde gå. Från vägen var det 2 km dit och sen 3 km hem. Totalt 5 km kändes alldeles lagom idag.
Väl framme vid parkeringen insåg vi att de första 2 km fram till fäboden var en grusad väg, inte jättelattjo med andra ord. Dessutom kom en regnskur på vägen. Väl framme fikade vi och sen skulle vi ta den andra vägen tillbaka till bilen. Det stod en tydlig pil och pekade på en led, 3 km till parkeringen.

Ut i skogen bar det, där fanns massor av smarriga blåbär.

Skogen glesnade...

...och övergick i myrmark.

Ser ut som en vanlig äng men det är blöt myrmark där man får se upp var man sätter fötterna.

Efter ett tag började vi fundera... vi hade gått en bit och ledkryssen fortsatte bortåt. Stämde det verkligen att den här vägen bara var 1 km längre? Men det var fint väder, tyst och öde och det fanns massa mumsiga hjortron att äta. Så vi gick vidare.

Betydligt roligare "väg" än på ditvägen.

Det går inte att fånga naturen och utsikten på bild men himla fint var det!

Vi gick och gick och tillslut insåg vi att det här kan ju fan inte vara rätt. Vad gör high-tech GPSen hemma när man som mest behöver den?? Lost ute i Orsa Finnmark liksom... Sneddade över en myr och började gå åt det håll som bilen borde stå. Fortsatte gå och gick lite till för omväxlings skull ;)

"Alltså matte, har du verkligen koll på vart vi ska?"

Sen fick det bli hjortronpaus! Om alla är sådär himla intresserade av de där gula bären så blir ju Täppas också det. Vilket resulterade i en hjortrongalning till hund... Hmmm. Men alltså, kanske dags att på riktigt försöka hitta hem nu då. Allt ser ju typ likadant ut, myrar så långt ögat når. Men, men bara att gå.

Marken blev allt blötare och bitvis gick det knappt att gå. Det var så klafsigt och på vissa ställen kändes det som kvicksand, man sjönk liksom ner i saftig gegga... Sen blev gräset högt. Högre och högre tills Täppas inte kunde gå. Trots att jag bar honom blev han piskad i ansiket av det höga gräset. Varje gång man satte ner fötterna blev det en glad överraskning vad man skulle hitta där - gegga, vatten, grästuva, ett hål, eller nåt annat spännande...

Den här bilden togs när terrängen fortfarande var framkomlig och humöret på topp =) För jag kan ju informera om att det dalade rätt snabbt sen... 

Tillslut var det liksom inte kul längre. Och tröttheten började slå över i flams =) På ett ställe stod jag och asgarvade med vattengegga över hela skorna och byxorna, gräs upp till magen och bärandes på en skitig hund som sagt upp kontakten med mig för all framtid. Vid ett ställe skulle vi gå runt eller över en bäck. Eller va fan, spelar roll då, vi gick mitt i bäcken. Orka bry sig =)

Efter vad som kändes som en evighet kom vi tillslut tillbaka till bilen. 3 km? I helvete heller!!! Tittade på kartan vid parkeringen. Ok, vi hade gått fel väg. Jättebra. Over and out....