Mer spår

Igår kväll mötte vi upp Viktoria för lite spår. Det hela började mindre bra när en terrier kom farande mot våra hundar. Eftersom Bella skällde som en galning tog terriern sikte på Kiro. Problemet är att Kiro inte visar några signaler förrän det smäller, och då kan jag lova att det smäller också... Jag skyndade mig in framför Kiro och föste undan terriern samtidigt som jag försökte hålla Täppas borta från både Kiro och terriern. Matten gick omkring och plockade blommor, verkade inte nämnvärt besvärad av situationen... Hmpf.
När vi sen skulle lägga spåren så blev det mörkt och åskan började mullra i närheten. Jättebra start på spårkvällen haha!

Det var en helt ny plats för mig så jag hade ingen direkt plan för hur jag ville lägga spåret. Jag valde en ganska igenvuxen äng, även om Viktoria var lite fundersam "men hallå, tror du han kan ta sig fram där?" Jaaaaaaadå =) Men efter ca 20 m insåg jag ju att nä, det kan han inte alls det...
La istället spåret över lite blandat underlag. Det var växlande grus, jord och äng. Eftersom jag glömt läderbitarna hemma kunde det inte bli någon startruta =( Spåret blev ca 80m och jag gick över en promenadstig där jag sedan bad Viktoria korsa spåret med sina hundar, lite störning är bra. Gick sen upp på en kulle och la en läderbit som slut (hittade en liten läderbit i fickan trots allt). Sen vet jag inte varför jag inte gick till starten och gjorde en startruta i efterhand med den läderbiten? Jaja...

Utan sin startruta så ville ju Täppas flyga iväg. Jag höll i selen så länge han stod med hög nos och när han körde ner den i marken fick han gå iväg. Den här typen av underlag har han normalt svårt för så jag blev glatt förvånad när han redan i starten gick med nosen slickad i marken =) Han spårade finfint men efter att han gått en bit på gruset blev han lite vilse... Jag fångade in honom så att han fick pausa men ganska snart började han vädra i spårets riktning och när han körde ner nosen fick han gå vidare.
Det korsande spåret på stigen gick alldeles förträffligt bra och han spårade vidare uppför kullen i det höga gräset. Han började t.o.m. galoppera men mitt i ett språng kände han doften av läderbiten och tvärnitade. Det var liksom ingen dålig fart han hade men det visar ju ändå att han hade nosen påkopplad! Det tog lååång tid att hitta läderbiten den men tillslut så.

Spårstart! Så länge han har hög nos får han minsann inte gå iväg =)

Här ser det bättre ut, slak lina och låg nos!

Är sjukt nöjd med det här spåret. När han började galoppera på slutet så blev jag lite osäker på om jag ville ha en hund som galopperar i spåret... Just då var han så glad så han fick springa på, jag såg ju att han ändå hade stenkoll på själva spåret. Men såhär i efterhand var det väl inte så himla smart kanske. Har ju haft problem med för hög fart i spåret och verkligen jobbat på att få ner farten. Så varför lät jag honom springa då?!? Nä, ingen galopp framöver =)