Han var allmänt mycket tryggare denna gång och började därmed roa sig med egna små hyss som att t.ex. ägna sig åt valprace, käka lera mm. När vi tränade sitt kvar såg jag plötsligt hur han spände blicken i något på marken och jag tänkte att oj då, är det en mus här på ängen? Men nej, en sekund senare flög han iväg och damp ner på ett... lönnlöv haha =) De där hyssen hade han inte tid med förra gången då han ville ha koll på vad som hände runt omkring. Så jag ser ändå hyssen som positiva, det är ju ett tecken på att han kan slappna av lite och koppla bort omgivningen.
Tränar lite tricks i pausen =) |
Under hösten har han haft en dip vid hundmöten. Från början var han ju livrädd för hundar men det blev ganska snart bättre med socialträning. Sen kom en period när han blev jätteglad så snart han såg en hund, smått okontaktbar och rätt hetsig (av glädje/frustration för att han inte fick hälsa). Så man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att det skulle bli lite issues med mötena förr eller senare.
Det har varit lite svårjobbat då han varit så oförutsägbar, vissa möten går klockrent medans djävulen flyger i honom vid andra möten. Han kan t.ex. gå förbi en hund på förmiddagen och göra brakutfall, sen går vi förbi samma hund på eftermiddagen och då går det jättebra. Det kan också vara så att en hel dag går kanon med fina hundmöten medans han nästa dag gör utfall mot varenda hund, även på stort avstånd. När det var som värst kunde han knappt känna doften av en hund i närheten utan att stressa upp.
Inte blir det bättre av att vi haft några dumma incidenter med hundar som kommit framdånandes för att tjafsa. Atle går helt in i sig själv och bara står blick stilla (helt förskräckt) i sådana lägen vilket gör att det är lätt att fokusera på den andra hunden och få bort den. Men gissningsvis kommer det en dag när han börjar svara upp, man får ju ändå försvara sig liksom ;) Ofta får jag stopp på hundarna innan de kommit hela vägen fram men ju fler incidenter när de faktiskt når fram, desto större risk att han kommer reagera kraftigare.
Idag har jag hyfsad koll på möten i dagsljus, det blir fler bra möten än dåliga. Men han är jäkligt mörkrädd så där funkar inte hundmöten alls. I Orsa fick jag inte ens ut honom på kvällspromenad om jag inte hade pannlampan med mig, det finns knappt gatlyktor där så det är kolsvart. Nu går rena mörkerpromenader bra, även att passera människor i mörker (för inte heller det gick särskilt bra under höstens första mörkerpromenader). Så då är det "bara" hundmötena kvar...
Men tillbaka till kursen - denna gång gjorde han inga utfall alls mot varken två eller fyrbenta kursdeltagare, däremot blev det några utfall mot hundar som kom inspringandes bland kurshundarna. T.ex. var det en hund som kom springandes mot Atle, jag viftade bort den och då försökte den sno min ryggsäck med godis och leksaker som låg på marken. Då blev Atle skogstokig ;) Det är faktiskt lite smått fascinerande hur folk kan gå förbi en hundkurs och bara låta sin hund springa in bland kurshundarna och härja fritt!? Alltså va?
Efter kursen såg det ut som om både jag och Atle ålat runt i lera så det fick bli att spola av skorna med trädgårdsslangen, ställa jycken i duschen och slänga in mina ytterkläder i tvättmaskinen. Jaja, lite smuts dör man inte av =)