Fulufjället

Igår var det äntligen dags att återse Fulufjället! Lite mulet och gråtrist väder var det men solen tittade fram ibland. Första biten går över grusade stigar i skogen och längs spångar över små myrar innan man når bergets fot och då bär det av uppför! Det är faktiskt ingen rolig stigning men det är ju ända vägen :) Försökte låta bli att titta på Täppas som fjäderlätt skuttade uppför sluttningen och titt som tätt vände sig om för att kolla om hans sega matte hängde med. Väl uppe fick det bli dricka och vilopaus med storslagen utsikt!








Uppe på platån är det betydligt "lättare" att gå (det går går iaf inte rakt uppför). Halvvägs blev det lunch, även den med finfin utsikt och endast vindens sus i öronen. Täppas satt på en sten och filosoferade och spanade ut över ödemarken.




Vandringen fortsatte och vi närmade oss toppen på Sveriges högsta vattenfall, Njupeskärsfallet. Täppas drack lite fjällvatten och vi tog en vilopaus. Det här är en ganska populär del av fjället så det var lite mer folk här. I hundväg såg vi främst borderterrier, JR & parson, gråhund, finsk lapp, västgöta, vorsteh mm.




Tillslut bar det av neråt igen och det är faktiskt nästan värre att gå nerför än uppför. Vid vattenfallet var det en hel drös med folk så jag gick förbi (har ju sett det förr...) och fortsatte den sista biten genom trollskogen. Det är en väldigt gammal skog som nästan är lite mystisk! Här fanns naturfotografer på det mest underliga ställen, de knappade och skruvade för fullt på sina high-tech kameror.


Nästan framme vid bilen kastade jag en blick över axeln på det stora berget och lovade mig själv att vara tillbaka inom en inte alltför lång framtid!