Nässeldalsrundan

Häromdagen blev det en till tur ute i Bogesund. Regnmolnen hotade borta i fjärran så det blev ingen långrunda den här gången heller men i alla fall en runda jag aldrig gått tidigare, Nässeldalsrundan på 5,5 km. Den började med en stig i skogen och jag tänkte att hoppas att det blir roligare än såhär längre fram. Jag måste liksom ha knixiga stigar samt berg och/eller vatten för att trivas! Kom ganska snart till Dammstakärret vilket i min värld snarare var en sjö och men jag tror kanske det var lite kärrigt runt omkring. Atle hittade en fin pinne och körde sprintrace även om jag försökte förklara att det kunde vara bra att spara på krafterna.

Lagom rolig stig

Lite spångar här och där

Rastplats vid Dammstakärret

Gick vidare och kom ut på en jäkla grusväg!! Alltså jag hatar att gå längs alla former av vägar när man tänkt sig mysiga stigar... Ganska snart vek leden av från vägen, bara för att komma in på ytterligare en väg haha. Det började blåsa och de mörka molnen var precis ovanför, jag funderade faktiskt på att vända men Atle var helt överlycklig över att få springa som en missil och upptäcka allt så det var bara att knata på.

Någon som vet vilka djur som matas vid den här matstationen?

Tillslut gick vägen över i äng och stig och jag kunde andas ut. Nästan skärgårdsmiljö och jag blev extremt sugen på att åka ut i skärgården. Tyvärr finns inte tillgång till båt nuförtiden och att åka skärgårdsbåt med Atle tänker jag inte utsätta varken honom eller mig för ;)

Äntligen lite finare promenadmiljö!

Nästan sådär tryckande varmt som om det var åska i luften. Det stod 11 grader på bilen när vi gick så jag struntade i att ta med vatten. Tur han kunde dricka ur havet!

En blivande tavla kanske?

Sen började det bli lite mer ordentlig och rolig terräng, faktiskt rätt varierande och förvånansvärt mycket brant uppför och nerför. Till och med svårt på vissa ställen! Det är exakt sån här terräng jag letat efter för att på något vettigt sätt kunna träna inför fjällvandringar. Viker man av från leden så finns mängder av möjligheter till klättring, steniga partier etc.

Tjolahopp

Mysig stig! Men jag måste ta ett snack med missilen om det här med fart ;)

Det gäller att se upp med var man går, man vill ju inte få ett träd i huvudet.

Kom till ett ställe där leden delade sig, den blå markeringen gick åt två olika håll men på kartan kunde jag liksom inte hitta ett sånt ställe. Så jag gick åt det håll jag tyckte var mest logiskt. Gick leden moturs så jag valde därmed vänster. Efter ett tag insåg jag att det var väldigt dåligt med ledmarkeringar, kom ut på en väg och visste inte vart jag skulle. Suck, bara att ta fram kartan och försöka hitta var jag befann mig (alltså de här simpla ledkartorna... nästa gång tar jag med mig kartan över hela jäkla norrort, den är mer detaljerad). Efter lite svärande och sunt förnuft hittade jag tillslut till leden och gick vidare. Efter ett tag kom ytterligare ett ledskilje med blå markeringar åt olika håll... Inte heller det fanns på kartan. Tog vänster även denna gång och nu var det rätt. Passade på att ta en liten vilopaus här, det är inte Atles starka sida så det måste tränas på =)

"Matte, jag är redan uppe på berget här... Kommer du eller?"

Rastplats vid Uteke såg

Det här är Atles osäkerhetspose, när han ser något skumt. Hukande bakdel (främst på höger bak), lyft framtass och flygplansöron. Denna gång var det ett stup han tyckte var lite läskigt =) Vad bra att han ändå har lite respekt för stup tänkte jag men tji fick jag när han några sekunder senare la sig ner och började åla sig ner mot stupet. Tänkte att vad i hela friden gör han, ska han krypa ner där? Lät honom krypa så länge det kändes riskfritt men tillslut var jag tvungen att plocka tillbaka honom i selen. Ibland undrar jag vad som pågår innanför pannbenet??

Efter ett tag var vi tillbaka vid bilen och även om det inte var en alltför uppseendeväckande runda så lär det bli fler turer här just p.g.a. den braiga terrängen som inte går att hitta i Täbyskog.