Hundspannsresa

För tre veckor sedan åkte jag och Linn upp till Sandra och Tobbe i Sulviken (Åre) för att köra hundspann under tre dagar. Jag var ju där för tre år sedan och nu var det dags igen!

Första dagen fick vi träffa hundarna, hjälpa till att mata, göra i ordning slädarna, sätta hundarna på stakeout och annat fixande. Min favorit, Is, från förra resan var tyvärr halt så jag fick klara mig utan honom i spannet. Men han fick fick ordentligt med gos trots det!

Is

I mitt spann ingick Siberian Huskyn Kiara, Grönlandshunden Trolla och två Alaskan Malamutes vid namn Talila och Sam. Himla kul med en sådan blandning av de polarna raserna =)

När det var dags att ge sig av är det alltid lite nervöst i starten. Hundarna är så otroligt laddade, de hoppar, sliter i linorna och skäller som tokar. Starten gick i alla fall bra även om jag höll på att välta i en av de första skarpa högersvängarna. Det kändes väldigt ovant men jag insåg ganska snart att det var bättre underlag än sist jag körde. Nu kunde jag lita på att båda bromsarna tog vilket inte var fallet förra gången med det isiga underlaget.
Halvvägs stannade vi för fika i ett vindskydd.

Mitt 4-spann! Från vänster i bild: Sam, Talila, Kiara, Trolla. Fikar de tvåbenta måste även de fyrbenta få något gott så här är det kexutdelning =)

  

Alla tre spannen (totalt 18 hundar med på denna tur) uppradade och snart dags att ge sig av igen.

Alltid spännande med renmöten!

En del av turen var ett väldigt tekniskt parti i tät granskog. Sandras hundar fick vittring på ren och drog iväg in i skogen i en himla fart. Linns spann sprang efter men släden och hundarna hamnade på var sin sida om en gran (och stackars Linn någonstans där emellan...) och jag hade fullt sjå att få stopp på mitt spann för att inte braka rakt in i Linns släde, just där jag stod var det så lös snö så bromsfästet var inte det bästa. Men situationen redde ut sig och när vi väl satte av igen hade våra hundar bråttom att komma ikapp Sandras hundar! Jag tror mina tankar gick något i den här stilen "oj, skarp högerkurva...och nu kastas släden till vänster...håll balansen för nu kommer ett gupp som dessutom lutar åt höger...ahh, ducka för grenarna...måste få ner farten...men varför ska hundarna gå på den sidan om trädet, spåret går ju på andra sidan...vart tog Linns spann vägen, är vi ens på rätt väg...vält inte, håll släden på rätt köl". Spännande sträcka det där ;)

En betydligt lugnare del av turen, här ute på en sjö.

Linns spann med Grönlandshunden Timbak, Siberian Huskyn Ice och de två malamuterna Nebraska och Idita.

Mot slutet av turen tog det plötsligt stopp eftersom det låg en massa nyfällda träd rakt över vårt spår. Tur Tobbe var med på Sandras släde (för att kunna hoppa av och hjälpa mig och Linn om det behövdes såhär på första turen) så han kunde hoppa av och agera skogsröjare. När träden var borta återstod bara projektet att få hundarna att gå över ett kalhygge och att inte släden skulle fastna i alla grenar och allt ris. Kan säga att jag hade granris i både släde och kläder efter den turen ;)

Väl hemma på gården igen var det matdags för hundarna, lite småfixande och sedan blev de utsläppta i sina hundgårdar. Och här pratar vi hundgårdar så som de ska se ut - stora ytor, mysiga kojor, klätteranordningar, utsiktstorn, berikningsmöjligheter etc.

Den här hundgården ryms inte ens i bild =)

På tisdagen blev det en heldagstur men terrängen var betydligt snällare. Dock blev det en minst sagt kaosartad start för min del då mina ledarhundar tappade tålamodet på varandra och kastade sig in en en liten diskussion... Men väl iväg sen så gick turen genom fin natur och allt flöt på bra, jag började bli bättre vän med släden jämfört med förra resan! Det fanns dock en skarp 90 graders kurva i kombination med en brant nerförsbacke som Sandra varnade oss för. Jag klarade kurvan, mäkta stolt men sen vet jag inte vad som hände ;) Plötsligt låg jag i djupsnön med en vält släde och mina hundar som sprungit om Linns släde innan det tog stopp... Linn lyckades köra iväg med sin släde och sen skulle jag bara resa upp min släde vilket kanske inte låter så avancerat. Men betänk då att jag befinner mig liggande i djup snö med släden vält medans hundarna står i brant nerförsbacke med bästa tänkbara underlag. Så i det ögonblick släden ställs upp kommer de springa allt vad de har nerför (jag hinner knappast både välta upp släden, ta mig upp från snön OCH hitta bromsen i tid...) Men allt gick vägen och vi åkte vidare.

Vyn från släden!

Vid lunchtid nådde vi fram till ett vindskydd där Tobbe hade förberett med grillning! Hundarna fick lite välförtjänt vila medans vi åt och pratade hund.

Vid ett tillfälle hörde vi ett ylande inifrån skogen. Och med tanke på hundarnas kroppsspråk i Sandras spann så hörde ju hundarna det också ;) Vad det nu var...

En Husky är alltid en Husky och måste såklart ägnas lite extra tid! Kiara, en av mina ledarhundar, blev faktiskt en av favoriterna från årets resa.

Min andra favorit blev Trolla, grönlandshunden. En rolig pajas ;) Varje gång släden stannade så slängde hon sig ner och rullade några varv i snön. Sen var hon en hejare på att gena (till min stora förtret) och försöka välja "bättre" vägar eller bara för att snabbare komma framåt. Liiite svårt i vissa kurvor kan jag meddela... Ibland fick hon för sig att bara helt sonika vända om och gå bakåt mot mig men tack och lov lyssnade hon bra på "framåt". En riktig arbetsmyra men med lite egna idéer om hur saker och ting ska gå till ;)

På väg hem igen!

 
På onsdagen vaknade jag och insåg att det blåste. Mycket! Kikade ut och såg snön fara på tvären utanför fönstret. Vilken timing, just den dagen vi skulle upp till trädgränsen. Det var en rolig och fysiskt jobbig tur (både för två och fyrbenta) med branta stigningar och lika branta nerförsbackar. Jag hade fasat lite för en backe jag mindes från förra resan, där jag välte i hög fart och tappade hela spannet... Men med det i minnet och betydligt större förtroende för bromsarna så var det inga problem alls. Kändes nästan lite snopet då jag för Linn beskrivit det hela som rena rama kamikazebacken... Och så klarade vi den båda utan problem haha!

Vilopaus i snöfallet

Vi stannade för fika med utsikt över Åreskutans baksida. När vi satt där uppe på fjället började det plötslig toksnöa, sådär mycket att det till och med hördes när snön landade i omgivningen. På hemvägen passerade vi en större sjö och snön ovanpå var blytung och på vissa ställen var det ett projekt att få släden fram genom all blötsnö och bitvis rent vatten ovanpå isen men under snölagret.

Stugan där vi bodde

Åkte hem med ett erbjudande om att komma upp nästa vinter och hjälpa till att träna hundarna inför Polardistans. Det vore ju superkul om jag bara har tid och möjlighet!

Om ni någon gång funderar på att göra en liknande resa så kan jag varmt rekommendera Sandra på Quest Adventures / Hundsteg.

Jag har filmat en hel del med GoPro kameran som jag fäste på släden. Det blev riktigt bra... tills jag förde över filmerna till redigeringsprogrammet då det blev väldigt dålig kvalité. Jag hoppas verkligen kunna klippa ihop en film från resan men först måste jag få ordning på tekniken.