Personspår

Atle är 5 år och har knappt fått testa personspår alls, det måste nästan klassas som tjänstefel eller nåt. Vi körde en del viltspår förr men sen vi flyttade ut hit till jaktmarkerna fungerar det inte längre att bara knata ut i skogen och lägga viltspår =( Så för att hundstackaren inte ska behöva leva ett liv utan spår så tänkte jag att vi får väl bara styra om till personspår istället.

Mest pedagogisk hade väl varit att starta lite lätt men han är ju inte helt bakom flötet när det gäller nosarbete så jag drog på med ett 300m spår med diverse vinklar, korsande stigar, stup, kärr osv. Visade honom starten och han nosade snabbt för att sen titta på mig som för att säga - vafan menar du, här luktar ju ingenting? Sen fick han upp spåret och tuffade på i behagligt tempo och jag tänkte att det här var ju nice, kanske går det inte lika snabbt som i viltspåret. Tji fick jag, han blev snabbt varm i kläderna och skenade iväg med mig efter. Hade en leksak i spåret som han hittade och sen en leksak i slutet. Han hittade den också men själva spåret tappade han ca 10 från slutet och snurrade runt en del. Är inte helt klar över vad som hände där (möjligtvis överkokt hjärna) men han tog leksaken på vind till slut. Mycket nöjd matte oavsett =)

Ni får stå ut med dåliga mobilbilder...

Eftersom det fanns en så frestande äng intill parkeringen så fick han även ett ängsspår på 150m när vi ändå var i farten, dessutom med spårupptag på grus precis bredvid en gångbana. Måste ju testa liksom... Alltså knasiga hund, han tar spåret på gruset och tuffar fram över ängen. 90 graders vinkeln går han rakt fram i men vänder och löser det hela själv. Sen går det aningens för snabbt vilket påverkar noggrannheten i nästa vinkel men han löser även det. Går däremot förbi leksaken i slutet men det filar vi på framöver.

Matten var lyrisk över spårupptaget på grus vid gångbanan med alla tänkbara störningsdofter!

Min startmarkering syns i gruset

Atle tyckte det var superkul och han blev förvånansvärt trött. Han är fysiskt uthållig men inte särskilt mentalt uthållig alls, så jag tror på sätt och vis det kan vara bra att jobba upp spårlängden även för andra syften. Fortsättning följer!