Hejdå Jotunheimen

Nu blev det långt men jag lovar att det här blir sista inlägget från Norge, sen är det färdigtjatat! Det är inte så att jag nödvändigtvis tror att alla vill läsa om varenda minut av min Norgetripp men det blir lite som en dagbok för mig att titta tillbaka på i framtiden.
Även om jag var där länge så kändes det alldeles för kort. Och rätt snopet med all snö men tur i oturen att det var just i år ändå, när jag ändå inte tänkt mig några dunderturer. Jag har i alla fall blivit lite klarare över vilka områden jag vill satsa på/inte satsa på nästa år, vilket också var lite tanken med den här resan. Lom och Sognefjellet (egentligen hela Jotunheimen) är fortfarande favoritområdet både för boende och vandring. Just Lom har jag bara den här bilden ifrån:

Skulebolle, godaste bullen i mannaminne som jag väntat på i TRE år!! Från altanen på stugan med utsikt över Lom.

Lom måste liksom upplevas och om jag kan locka med lite bilder från sist så finns det HÄR. Breheimens nationalpark blev det p.g.a. snön bara en riktigt tur i (Nördstedalseter) men den räckte för att jag ska vilja utforska mer. Jostedalsbreens nationalpark är jag mer tveksam till, jag kan tänka mig att ge det en chans till mest för att jag inte känner mig klar med glaciärerna. Men området i övrigt - nej.

Här kommer lite smått och gott från resan i övrigt:

Området vid Juvasshytta. Utsikten längs vägen upp var häftigare än själva stället. 100% sten här och på stenarna någon slags raspig stenhård lav som jag gissar är rena mardrömmen för trampdynor. Halt med sommardäck, det singlade snö i luften och var en sån isande vind att det värkte i händerna bara av den korta sträckan jag gick på upptäcksfärd utanför bilen. 

Turtagrö

Jag har inte sett en enda ren men mängder av får och kor som är märkligt närgångna och säkert klivit in i bilen om de fått möjlighet. Den här filuren fotade jag från bilen och sen hade jag en som tittade in från andra sidan, några stycken som blängde från fronten och ett gäng koögon i backspegeln haha =)

Nigardsbreen som är en tarm av Jostedalsbreen, norra Europas största sammanhängande glaciär. Jag hade inte förstått vilken turistmagnet den här glaciären var och efter att fysiskt ha fått stoppa flera barn som skulle fram till Atle (och det bara vällde in barnfamiljer på parkeringen) så insåg jag att det här går inte. Att vandra med barn längs leden är en sak men att hela tiden få ha ögon i nacken och förklara att hunden inte vill bli "voffad" på, inte klappad, han vill inte ha en pinne i ansiktet, inte bli bjuden på festis, för femtielfte gången, då försvinner liksom tjusningen med turen. Glaciären var säkert fin på nära håll haha, vad vet jag.

Tur det finns många tarmar av den där enorma glaciären, det fick bli Bergsetbreen istället!

Och Tuftebreen, alldeles intill.

Breheimsenteret i Jostedalen, precis på gränsen mellan Breheimens och Jostedalens nationakpark.

Schysst att vägen är plogad i alla fall =)

Styggevatnet i Jostedalsbreens Nationalpark. Lägg märke till glaciären längst bort! Mötte ett gäng fransmän som skulle paddla dit för att sedan gå i replag över glaciären - coolt! Själv hade jag tänkt vandra men hade ju inga skidor så det blev inget av det ;)

Austdalsbreen. Stället var väldigt häftigt ändå med en sån där känsla av att man hamnat i en öde sagovärld.  

Lustrafjorden som jag körde längs, på väg till Jostedalen och glaciärerna. Det jag insett är att dalar och fjordar, som jag såg fram emot, inte alls var min grej. Fint, absolut, men jag saknar fjällkänslan.

En mysig stuga precis utanför Skjolden (längst upp i Sognefjorden) där jag bodde några dagar.

Stugan ligger precis nedanför vattenfallet så det brusade konstant =) Jättemysigt ställe där jag gärna bor igen om jag har vägarna förbi. Vandringarna gick såklart upp i bergen!

Jag gör gärna små avstickare när andan faller på, ibland blir det bottennapp men ibland hittar man oupptäckta pärlor. Som den här oasen med turkost vatten och sandstränder, mitt ute i ingenstans. Bilderna gör som vanligt inte verkligheten rättvisa =(

På genomresa i Övre Årdal. En mysig liten by där vi fastnade längre än planerat på promenad. Gränderna i byn var så fina så jag gick runt i ett labyrintsystem och sen hittade vi en så fin strandpromenad som vi var tvungna att gå. Det jag tänkte på här var att alla hundar vi mötte var så lugna och trygga, vi blev inte utskällda en enda gång. Hundägarna hade sunda strategier inför mötena etc, det var en fröjd att gå på hundpromenad här. Antagligen var det bara en slump men om inte så flyttar jag hit omedelbums! 

Ett vattenfall nära parkeringen vid leden in i Utladalen, söderifrån. Jag ville reka lite där då jag hade på agendan att gå till Vettisfossen några dagar senare, det låg inom rimligt avstånd från Tyinholmen. Så blev det inte eftersom vägen var avstängd på obestämd tid och jag fick ta en fet omväg där det slogs rekord i antal tunnlar och längd på tunnlar också för den delen. Så Vettisfossen står kvar på önskelistan.

Vinjerock! En för mig helt okänd festival mitt ute på fjället, 3 km från där vi bodde vid Tyinholmen. Vid en första anblick tänkte jag att även om jag gillar rockmusik så hör det väl ändå inte hemma på fjället? Men när jag läste på lite verkade det faktiskt riktigt skoj. Friluftsaktiviteter på dagarna (vandring, toppturer, yogapass med Anneli Pompe uppe på en bergstopp, SUP, kanot, laga mat på tur och håll i er nu - även vegetarisk mat på tur!). Och sen rockfestival på kvällarna. En helt enorm festival med tusentals besökare som tältar i området. Något att tänka på om man inte vill krocka med det här haha, jag åkte därifrån dagen det startade.

Fördelen med att vara borta länge är att man kan unna sig att välja bort de värsta ovädersdagarna! Vilodagar måste man ju ha ändå ha.

Färgen på vattnet i Koldedöla!

Atle fungerar ju enligt sin alldeles egna regelbok (som inte alltid är helt logisk) och jag funderade lite över om han skulle bli stressad över att flänga runt under så lång tid. Men han har stormtrivts och har inga problem att hatta runt bland olika stugor (nu har jag visserligen valt boende med hänsyn till Atle men ändå). Han börjar alltid med att gå husesyn och sen är stugan godkänd.

Zzzzz...

"Matte, jag går inte en meter till idag. Kvällspromenaden kan du ta själv"

Han hade ju ett sår på tassen precis innan vi åkte men det hann tack och lov läka i sista minuten. Fyra klor har han lyckats splittra, även om de är splittrade på ett bra sätt. Antagligen av allt klättrande på sten även om jag kan tycka att fyra är lite mycket... Jag har mina tankar kring orsak men det får vi ta en annan gång. Trampdynorna ser i alla fall finfina ut.

Sen har vi hans "vandringsöron" som jag kallar det. När det blåser kalla vindar så blir öronen alldeles röda på insidan, de ömmar inte men kliar. Hade han fått såhär hemma så hade jag direkt tänkt t.ex. öroninflammation men det är bara på tur och försvinner så snart vi varit hemma några dagar. Har testat att inte klippa pälsen på insidan av öronen för att se om pälsen skyddar men det blir ingen skillnad alls. Kanske kan en fet icke vattenbaserad salva hjälpa förebyggande? Eller ett litet pannband haha, men det tror jag inte är så poppis.

Dagen när det var dags att åka hem kändes sisådär. Tur jag mellanlandade några dagar i Orsa och inte åkte direkt hem till udden, då hade jag nog fått någon slags härdsmälta av kontrasten. Jag är i alla fall ordentligt uppvilad och framöver är det dags att börja planera för nästa år!