Svante skiljer sig lite från mina två tidigare kaniner, Helge och Felix som båda var dvärgvädurar. De var genomsnälla och kunde gå lösa ute överallt, självklart under min uppsikt. När Helge fick somna in fick jag för mig att skaffa en Fransk Wädur och Svante flyttade in, hämtad från riktig uppfödare med stamtavla och allt. Såhär i efterhand kan jag säga att det var första och sista gången jag provade på denna ras haha.
Det som kännetecknar Svante är att han ska göra allt på sitt eget sätt. Vet inte riktigt om han är medveten om att han är en kanin eller om han tror han är en bulldozer eller nåt. När han kom fick han en stor utomhusbur tjusigt inredd med höhäck, skålar, hus och toalettlåda (ja, kaniner går att få rumsrena på låda). Efter första natten hade Svante möblerat om lite... eller kanske jag ska säga att han möblerat om allt som gick att flytta på + allt som inte gick att flytta på. Matskålen hade han vänt upp och ner i vattenskålen och gjort soppa. Huset låg upp och ner halvt sönderbitet och toalettlådan likaså. Jag var envis och ställde tillbaka allt men varje gång möblerade han om. Tillsut tog jag bort hus och låda, han ville verkligen inte ha dem. Slutligen fick jag även ta bort höhållaren i metall som han lyckats ha sönder flera gånger. Att bita sönder keramikskålar var inte heller några problem.
Det största problemet med Svante har dock varit hans evinnerliga stampande i botten på buren. När kaniner är rädda/stressade så stampar de i marken med baktassarna för att varna andra kaniner för fara. Är man en stor kanin och stampar i en träbottnad bur, ja då låter det högt. Så högt att man vaknar på nätterna, även grannarna... Under åren har ALLA tänkbara åtgärder gjorts för att dämpa ljudet men utan större framgång. Har laborerat med olika bottenmaterial som frigolit, filtar, mattor och bäddmadrasser med tjockt lager spån och halm.
När jag flyttade för några år sedan blev stampandet ohållbart, efter en natts stampande från Svante såg jag grannara stå och blänga surt mot buren. Ooops... Testade en sista utväg, skulle det inte fungera så var enda alternativet omplacering. Är inte ett fan av omplacering och detta är enda gången jag någonsin övervägt det.
Pappa plockade återigen ur bottnen på buren och sänkte ner den direkt på marken. När botten togs bort blev det kvar små avsatser inne i buren, längs kanterna. Dessa avsatser tyckte Svante var grymt roliga att hoppa omkring och klättra på, han slutade stampa... Nu har konstruktionen uppdaterats ytterligare men det komiska i kråksången är att han inte längre stampar, han trivs och håller sig lugn!
Lite knäpp är han allt, när det är sol och fint väder sitter han i ett hörn och surar. När det blåser kallt, regnar eller snöar så sitter han i sitt fönster och njuter!
Hälsofreak är han också. Bara nyttig mat ska det vara! Skulle visserligen aldrig få för mig att ge dessa färglada feta fröblandingar från zooaffären (kaninmat är nästan en lika stor vetenskap som hundmat) men han skulle inte äta dem ändå. Nä, rent timotejpellets ska det vara. Och hö av bra kvalite + frukt och grönt. Sen äter han ju allt ätbart ute också. Satt på altanen i somras och såg några buskar svaja. Konstigt tänkte jag, det var ju vindstilla. Ser gren efter gren plötsligt falla till marken... går dit för att se vad som händer och vem sitter där om inte Svante, glatt kapandes grenarna vid rötterna. Dessa grenar åt han iof inte utan bara fällde dem till marken. De stod väl ivägen för hans framfart.
Lite annan kuriosa är att han vid ett tillfälle, när han befann sig i transportbur i bilen, röjde runt så mycket att han lyckades få igång billarmet. Bulldozer som sagt... Nä, han är snäll "lilla" Svante, lite knäpp bara! Tror han skulle vara rätt kul att klickerträna, vet inte varför jag aldrig testat.
Här kommer en liten film, tycker ni att han ser ovårdad ut på bakdelen så är det bara för att han nyss fällt klart. Han tyckte uppenbarligen att det var smart att växla päls mitt i smällkalla vintern. Svante i ett nötskal :)
2 kommentarer:
Hehe, jag hade en nya zeeländare, Ture också en köttras på ca 5-6 kg. Det var den kanin med mest personlighet ever och jag känner igen det där med egen vilja! När vi skulle prova kaninhoppning sprang han fram till hindret och slängde alla pinnar åt olika håll och rev allt! Han fick en liten flickvän att bo med, en liten hermelin, och när katten busade med lilltjejen då hoppade Ture på katten och jagade honom :D Han fick gå lös hela dagarna i lägenheten och ägnade sig åt att hänga i mammas kjol när hon bakade, sno mitt godis om jag la det under en meter från golvet (ibland undrade man om det var en apa som kunde klättra så dant). En gång hade jag ett fat med bullar som stod på en stereo på en bänk och när jag kom in i rummet såg jag hur kaninen sprang därifrån med en bulle hängandes i mungipan. Fast till skillnad från dig blev jag helt förälskad i den här typen av kanin och om jag skaffar en till blir det helt klart en sån ;)
Haha, då är Svante inte ensam i sitt slag! Funderade faktiskt på NyaZeeländare men hittade ingen uppfödare inom rimligt avstånd.
Men jag gillar Svante, egentligen är det väl inte personligheten det är fel på, hellre knasig kanin än en som är loj och tråkig. Det jobbiga (ja, inte nu då men förut)var att behöva gå upp X antal ggr varje natt, oavsett väder, för att få tyst på stampandet där ute. Och sen när man hoppat ner i varma sängen igen så hör man på nytt bang-bang-bang...
Skicka en kommentar