fredag 24 februari 2023

Flitens lampa lyser

Under höst och vinter har jag hunnit med lite fler utbildningar och även webinars:

  • En 6 månaders kurs i Antrokynologi (tvärvetenskapligt antrozoologi + kynologi) via Empatia/Therese Lilliesköld, som helt klart toppar listan tillsammans med berikningshelgen. 
  • Cillas Masterclass (Hundens Hus) för verksamma hundpsykologer.
  • Webinar med Per Jensen, en liten sneak peak inför hans kommande bok (som nu är utgiven, den här bloggen släpar...) Den handlar om vanliga beteenden som hunden gör men som vi faktiskt inte har någon vetenskaplig förklaring till. Det jag tyckte var mest spännande var delen om magnetsinnet. Som så många andra däggdjur har hunden ett magnetsinne och kan navigera med hjälp av det (i likhet med flyttfåglar som flyger långt och vet vart de ska). Detta vet vi av nya studier men vad vi inte vet är i vilken omfattning våra hundar faktiskt använder sig av det. Personligen tycker jag det här är väldigt intressant efter att otaliga gånger förundrats över Atles förmåga att hitta hem, hitta till bilen, veta vart vi ska när jag själv inte vet, på en helt ny plats där vi aldrig varit tidigare. Såklart finns det många faktorer han kan ta hjälp av men han verkar liksom ha en inbyggd kompass. Har faktiskt börja fundera över om jag ska testa huruvida han känner av magnetfält eller inte, det lät inte alltför avancerat bortsett från en liten detalj men jag ska klura vidare.
    Magnetsinnet togs faktiskt upp även under Antrokynologikursen, men med en lite annan vinkling, alltså vilka behov kan tänkas komma med ett magnetsinne? Hunden har ju ett behov att av få jobba med sina olika sinnen och hur tillgodoser vi att hunden får använda sitt magnetsinne? Har hunden ett behov av det OM hunden ens använder det? Det finns så mycket inom hund som ännu är så outforskat!


    Boken finns här hemma och väntar på att bli läst!

  • Sedan var det ett nytt uppdaterat webinar med Tobias Gustavsson (Gritty K9 Boki & Tobias) "att förebygga stress i vardag och träning". Som alltid väldigt bra och jag gillar att Tobias alltid är uppdaterad med de senaste studierna och alltid har källor att hänvisa sina påståenden till. 

  • Ytterligare ett webinar med Tobias, om likheter och skillnader mellan hund och varg.
  • Ett tredje webinar med Tobias, om rädsla och aggression.
  • Ett webinar med David Selin/Hundutbildningsgruppen om fyrverkerirädsla. Den människan har alltid intressanta sätt att se på saker och ting och lite kul att få bekräftat en grej jag märkt med Atle och hans fyrverkerirädsla, där jag valt att göra helt tvärtom mot vad som generellt rekommenderas. Inte alls fel med andra ord =) Ja, jag kan förklara men det får bli en annan gång.
     

Sen har det varit några bottennapp också men de behövs väl för att sortera ut favoriterna antar jag. Parallellt med dessa smågrejer har jag även gått en längre ettårig utbildning som börjar gå mot sitt slut. Bara ett prov kvar nu så borde jag ha mitt diplom sen =)

fredag 10 februari 2023

Utbildning

För två år sedan lyssnade jag på ett webinar om berikning för hund, det hölls av David Selin, Hundutbildningsgruppen. Jag fastnade direkt, både för själva ämnet och för Hundutbildningsgruppen. De har ju längre utbildningar i ämnet men sånt är liksom kört eftersom jag inte kan ta med Atle och han inte kan lämnas bort så ofta och länge som det skulle behövas. Men så dök det upp en kortare utbildning över en helg (i höstas) och dessutom här i krokarna så jag var snabbare än snabbast att anmäla mig!

Rastaborgs Slott på Ekerö, inte varje dag man går utbildning på ett slott =)


På senare tid har det ju blivit lite hype över det här med berikning men jag är inte alltid säker på om alla som börjat tjata om berikning verkligen har rätt bild av vad det är. Jag tycker lätt det förväxlas med aktivering som faktiskt inte är samma sak som berikning även om de båda ämnena nosar på samma områden ibland. Så jag ville bena ut begreppen och få större förståelse.  



Flådig teorisal. Men så blir det när man är hemma hos Anders Bagge. Jag tycker det är så bra med en kändis som valt att fokusera på hundars välfärd och därmed valt att samarbeta med en person som David istället för att som så många andra, direkt välja den hundprofil som syns och hörs mest på TV och sociala medier...


Hur som helst var det en väldigt lärorik helg och lite mer invecklat än man skulle kunna tro, det var lite det jag misstänkte när jag anmälde mig. Väldigt intressant. Det är inte ofta man efter x antal utbildningar och år i hundbranschen får aha-upplevelser men det blev det flera av här! Jag vill helt klart nörda ner mig mer i detta. Jag hoppas också att hundvärlden kan fokusera mer på det här framöver. Jag är ärligt talat lite småirriterad över att "äkta" berikning inte ingått i någon av alla de längre hundutbildningar jag gått. Om det ska ingå i en instruktörsutbildning kan väl diskuteras men det borde ha en självklar plats i en hundpsykologutbildning.  Hur som helst, får berätta mer framöver =)

lördag 28 januari 2023

Jul & Nyår

Jag gick tydligen i ide igen, det verkar ju hända med jämna mellanrum. Men nu är det dags för lite uppdatering!

Jag hade ett långt jullov i Orsa med lite ordentlig vinter. Så pass att bilen frös fast i isen på marken utanför huset. Det är liksom bara jag som kan lyckas med sånt =) Jag är inte förvånad.


Vinterland!


Utsikt från tomten över Orsasjön och vidare...


Fin domherre i kylan!






















Gissa vilket djur jag med största sannolikhet hörde under en mörk kvällspromenad vid skogen? De har ett så speciellt läte att man liksom inte kan ta miste på det. Exakt vid den punkt där Atle alltid vill vända hem, eller i alla fall gå åt ett annat håll. Och det är nog fullt rimligt att en hund har medfödd skepsis för ett lodjur... Dagen därpå skulle jag ut och leta efter spåren men då hade det snöat =(


Nyår gick fint för Atles del, det smäller främst vid tolvslaget och då är vi redo och kan styra upp det.

När man är ledig så är man ledig och då får man titta på TV.  Ärligt talat har jag inget behov av att titta på TV och det medför också att jag inte har någon (ok, i Orsa finns TV) men sen blev jag tipsad om några program som jag var tvungen att se på datorn. Så nu har jag förkovrat mig i toppbestigningar av Mount Everest, Denali, Nanga Parbat och Lobuche Peak. Den sistnämnda toppen är ju faktiskt överkomlig och då börjar ju tankarna spinna... Helt plötsligt känns mina inplanerade Norge-toppar som små kullar haha!

Åkte hem en dag innan det var dags att börja jobba, för att acklimatisera mig till galenskaperna hemma på udden, som jag numera döpt till Devil´s Bay. Tur det för det var 15 grader inomhus, bilen behövde akut uppsöka bildoktorn, den kombinerade ugnen/mikron hade gått i dvala, likaså printern. Andas djupt liksom.

Nu är jul & nyår ett minne blott, det slutet av januari men känns som vår?

torsdag 22 december 2022

Vintern tittade förbi

På min födelsedag fick jag vinter och snöfall, det hör inte till vanligheterna nu för tiden! Det snöade på rätt bra och det blev en tur kring Västerhaga fyr på Bogesund. Dubbla täcken på Atle och så pass kallt att han klarade sig utan snöklumpar.

Medan de flesta svär över vädret är ingen gladare än jag =)


Hemma på udden var det också lite vinterland även om det är borta nu... 


På morgnarna är det spökland




Går man istället ut när solen dalar ser det ut såhär...










Utsikten kan man inte klaga på i alla fall =)

onsdag 16 november 2022

Höstmarknad & fjälltur

På höstlovet blev det även en tripp till Vemdalen för att botanisera runt på höstmarknaden som i år var väldigt mycket större än förra året. Jag har länge letat efter en rentavla och inte riktigt hittat rätt men nu hittade jag en som jag gillade. När jag kom tillbaka till Orsa visade det sig att jag har ytterligare två tavlor med fjälltema från samma konstnär, en med ett ledkryss på vintrigt fjäll och en med en myskoxe på fjället =) Jag har ju en önskan om att någon gång få se en vild myskoxe på fjället...


Sofias galleri / Sofia Ohlsén


Efter marknaden bar det iväg till Storhogna för en liten minifjälltur. Alltså Vemdalen ligger verkligen inte i topp på min önskelista när det gäller fjällturer men är man ändå där så är det trots allt bättre med en Vemdalstur än ingen alls =)  Gick till samevistet och tillbaka, hade någon tanke om att gå vidare till Fallmorans vattenfall men solen dalar ju snabbt såhär års så tiden räckte inte till.






Hm, kartan var rätt överflödig...







Fjällbjörkar har en tendens att växa lite som de själva vill istället för att göra som alla andra träd och växa rakt upp. Sånt gillar vi =)







Samevistet






Sen bar det av hemåt med ett depåstopp i Sveg för ett besök hos Vuaja och lite shopping till Atle. Några ben med renkött, lite älgkex och nöthjärta så var han nöjd!

tisdag 1 november 2022

Upp på Mulen!

Är i Orsa (höstlov) och i söndags var vädret så perfekt att det var omöjligt att inte göra en liten fjälltripp. Efter ett evigt dividerande om vilken tur det skulle bli (med hänsyn till restid, flippfloppande höstlovsfirare och att det blir mörkt tidigt nu) så föll valet på Idre och Nipfjällets topp, Mulen.

Herregud vad många bilar på parkeringen men de flesta verkade, som jag hade gissat, bara gå upp till Lill-Nipen (en uppförsbacke upp till en utsiktsplats). Så snart jag kom ut på leden såg jag bara några enstaka vandrare och de verkade ha siktet inställt på U-landsstugan.



Hittade stigen som gick uppför sluttningen och började gå uppför. Även om vädret var oförståeligt perfekt så fanns liksom ingen kraft i benen av någon anledning. Stod och småskrattade åt att det vore ganska komiskt att inte orka gå uppför Nipfjället när jag gjort oändligt många fler höjdmetrar i Jotunheimen i somras... Det var bara huvudet som tog mig upp bara för att, som vanligt, inse att de var en luretopp. Nej, här fick det bli fikapaus.



En pratglad ripa! När jag stod där och fotade lyfte helt plötsligt et 40-tal ripor i vinterdräkt och flög över oss till en annan del av fjället. Det blev ingen bra bild men det var häftigt att se så många ripor samtidigt, ofta ser man ju bara någon eller några enstaka.




Rendalsölen

När vi startade var det 5 minus, nu med solen som gassade och ingen vind kändes det som 12-13 grader även om det säkert bara var runt nollan. Vid 12-13 grader och sol + ansträngning så börjar Atle hässja och det gjorde han när vi var på väg upp. Så då hajar ni varför jag måste tänka till på sommaren ;) Jag har dessutom sparat ut massa päls (han ser inte klok ut just nu så lurvig som han är) så att han inte skulle frysa OM det skulle gå att göra en vandring på höstlovet. Just dagens väder har jag aldrig någonsin upplevt v. 44 i Dalafjällen, det brukar snarare vara för mycket snö och för kallt för att ens kunna vandra... Men jag klagar inte!

Efter fikapausen knatade vi vidare och insåg att det var helt galet stenigt här. Inte blockigt men skravel i mängder. Här hade jag aldrig valt att gå med Atle som ung kan jag säga men idag har han en kroppskontroll som fixar den här terrängen. Efter lite mer knatande bland all sten såg jag till slut ett litet "torn" som måste vara toppen. Det var längre bort än jag trodde och först skulle man ner i en svacka innan det gick upp igen. Jag hade önskat lite mer samarbete mellan mitt huvud som gladeligen ville upp och mina ben som verkade ha helt andra planer...


Sista sluttningen innan "topptornet"


Uppe! Ser ni lilla Atle nere i mitten av bilden?!


Nämnde jag att det var stenigt?

Här uppe var det 360 graders panoramautsikt och med såhär klart väder syntes allt i "närheten". Fulufjället, Vedungsfjällen, Lofsdalen, Sonfjället, Funäsfjällen, Grövelsjön, Rendalssölen i Norge och fler Norgetoppar.


Slagebäckstöten


Här uppe hade solen inte kommit åt att tina all frost och det tänkte jag såklart på när jag gick. Men inte fan hjälpte det och plötsligt föll jag pladask bland all sten. Såhär två dagar senare tänker jag inte ens försöka räkna alla blåmärken utan är mest glad att det blev just bara blåmärken...


Tänkte försöka mig på en rundslinga och ta en annan väg tillbaka, kanske var det mindre sten där? Svar NEJ, det var om möjligt mer sten.


Förrädiskt halt igen...

In the land of stones

Wow, en stig! I ungefär 100m innan stenen återkom haha =) Här fick det bli lunch, hade inte mage att stanna och äta tidigare. Visst, jag hade kunnat sätta mig bland all sten men skulle stackars Atle stå och balansera medans jag åt då eller?

Här ser man kanten på stupet (mitten av bilden) där det bär av neråt. Sen ser man även leden (uppe till höger) tillbaka upp mot parkeringen. Hade inte riktigt tänkt mig att Nipfjället skulle komma med såna utmaningar (brant neråt bland stenskravel) men tji fick jag haha. Fördelen var att det är en sydsluttning så det var ingen frost i alla fall. Tack för det...




Även om mina ben levde sitt eget (lata) liv så var det ändå kul att gå upp på Mulen, det har jag tänkt göra under så många år nu. Och verkligen märkligt bra vandringsväder för årstiden, det lär knappast ske igen! Troligtvis var det här årets sista tur då vädret framöver lovar regn och dimma... Vi får se!