Jakten på valp

Ända sedan Täppas fick somna in har jag blivit smått bombad med frågor om nästa hund. Vilken ras blir det och när kommer valpen? Och sen när det inte kom en valp omedelbums, "hur kan du vara utan hund"? Att vara utan hund går jättebra men det är en helt annan sak att vara utan Täppas. Att plocka hem en valp direkt hade knappast löst några problem. Nu har det gått 10 månader och jag kan fortfarande inte förstå hur livet någonsin ska kunna bli sig likt igen utan Täppas... Lika bra att inte försöka ens, bättre att börja skriva på ett nytt kapitel tror jag. Det kapitlet startar här och nu, det är hög tid att bloggen får liv igen!

Det har verkligen inte varit lätt att hitta en hund. Jag har haft trådar ute sen i våras men inte hittat vad jag sökt eller så har de tikar jag velat ha valp från gått tomma eller blivit sjuka under dräktigheten. Jag har från bekanta fått mängder med tips på valpar som finns tillgängliga och även vuxna hundar som söker nytt hem. Även uppfödare har hört av sig och velat sälja valp men alltid har det varit något som inte stämt... Fröken kräsen, det är jag det.

Jag kan omöjligt beskriva i detalj hur jag tänkt när jag valt ras och uppfödare för det skulle bli ett evighetsprojekt. Men lite tankar har ni nedan.

Först började jag fundera över vilken ras jag vill ha. Det gick inget vidare eftersom det finns över 400 olika raser... Istället började jag i andra änden - vad vill jag göra med hunden och vad ska den ha för egenskaper för att klara av detta? Sedan plockade jag ut alla raser som stämde in på min beskrivning. Därefter gallrade jag bort de raser som var pyttesmå eller jättestora. Sen gallrade jag även bort de raser som kräver extremt mycket pälsvård och som har för många hälsoproblem. De raser med osunda kroppar rent anatomiskt försvann också. Sen plockade jag bort de raser som har potential att utveckla olika problembeteenden eller som har egenskaper som inte passar mig. Det var verkligen inte lätt, hjärta och förnuft var liksom inte helt överens! Tror ni det fanns några raser kvar på min lista sen? Nej, såklart inte. Bara att börja kompromissa... Vad kan jag tänka mig att göra avkall på - storlek, hälsa, mentalitet etc?

Jag vet i ärlighetens namn inte exakt vad jag vill göra med hunden men det blir gissningsvis rally, freestyle, drag, specialsök och spår (mängder av nosarbete rent allmänt), fjällvandring, paddling, grottkrypning och liknande äventyr. Allround är nyckelordet! Sist men inte minst ska hunden klara av att vara med mig på jobbet och det känns faktiskt som den största utmaningen av alla... (iaf med tanke på vilken ras det blev till slut haha).

De raser som till slut fanns kvar på min lista och som jag övervägde på riktigt var, utan inbördes ordning: dvärgschnauzer, schnauzer, dansk svensk gårdshund, irländsk terrier, wheaten terrier, welsh terrier, tollare, finsk spets, lapsk vallhund. Och alla som undrar vart t.ex. husky och riesen tog vägen så är det givetvis inte så att jag inte vill ha de raserna men de passerade tyvärr inte genom min gallring =(
 
Till slut stod valet mellan dvärgschnauzer och schnauzer (nähä!). Eftersom jag inte kunde välja så började jag kika runt hos uppfödare av båda raserna. Insåg ganska snart att det här skulle bli ett litet projekt, det är två raser som främst avlas för sällskap och utställning/utseende. Risken med det är att det läggs mer fokus på hundens utsida än insida... 

Mina krav på uppfödaren är enorma! Både vad gäller avelsdjuren med släkt och inte minst vad uppfödaren gör med valparna de första 8 veckorna för att på bästa sätt förbereda dem för livet.
I den bästa av världar är avelshundarna friska och trevliga långt bak i stamtavlorna, de får gärna ha arbetsmeriter. De får gärna ha genomfört MH eller BPH (ja, resultatet där kan iof diskuteras men man får iaf ett hum om hur hunden fungerar). Uppfödaren känner till den tidiga pree-fear perioden och vad som ska tränas då, främst ljud och åka bil. Valparna får olika upplevelsebanor under sin uppväxttid för att stimulera sinnen och motorik och de socialiseras med främmande människor och hundar (gärna även andra djur). Valptester görs (förutsatt att det är ett bra test) för att få en bra bild av valparna och därmed lättare kunna placera dem i rätt hem. Valparna får vara både inne och ute. Valparna flyttar sedan i för rasen och individen lämplig ålder och det beror lite på när rädsletopparna kickar in. Med mera, med mera...
Efter att ha haft kontakt med lite olika uppfödare insåg jag ganska snart att jag skulle bli tvungen att sänka mina krav ordentligt, i alla fall vad gäller det som sker de första 8 veckorna. Jag har aldrig gått i uppfödartankar men nästa gång det är dags för valp vete fasiken om jag inte är sugen på att ta en kull själv för att se till att de första 8 veckorna blir exakt så som jag vill! Som om jag skulle ha tid att plugga hundavel...?

Under vår, sommar och höst besökte jag totalt två schnauzeruppfödare och fyra dvärgschnauzeruppfödare, allt ifrån Stockholm till Alingsås och Halmstad. Till slut gallrades schnauzern bort av den enkla anledning att jag helt enkelt inte hittade vad jag sökte. Så ja, det kommer bli dvärgschnauzer igen ;)

Det finns flera hundra uppfödare av dvärgschnauzer och i ärlighetens namn kan jag nog bara tänka mig valp från 5 utav dem, baserat på det jag vet idag men det finns förhoppningsvis fler.

De uppfödare jag känner mig helt trygg med att rekommendera är:
-Hönsetorps kennel
-Kennel La Leia's
-Top Tic's
-Kennel Hnoss
-Cinzentas kennel  
Stort tack till dessa uppfödare som stått ut med alla mina besvärliga frågor haha!

När jag en kväll i början av oktober satt och funderade på om jag kanske skulle satsa på guldfisk istället (efter att åter igen fått besked att en av tikarna gått tom IGEN...) så plingade det i telefonen, ett meddelande från Pernilla som jag känner (kennel Hnoss). Hon ville tipsa om en kull vars uppfödare ville komma i kontakt med mig. Suck tänkte jag, inte ännu en uppfödare som vill sälja valp till hundpsykologen... Men samtidigt vet jag att Pernilla vet vad jag söker och inte skulle tipsa om en kull om den inte var intressant för mig.
Så jag kontaktade uppfödaren och redan dagen därpå fick jag komma och träffa mamman till valparna och hennes pappa som också finns hos uppfödaren. Besöket kändes bra och jag började fundera på hur i hela friden jag skulle kunna lösa det rent praktiskt med en valp så snart i tiden. Jag dubbel och trippelkollade stamtavlorna och trakasserade Pernilla med frågor om linjerna etc. Medans jag funderade åkte jag för att träffa valparnas pappa uppe i Dalarna (undrar hur många mil jag åkt för att hitta min valp). Och när jag satte mig i bilen efter att ha gått en promenad med honom så hade jag nog bestämt mig för att det var den här kullen det skulle bli ;)

Kullen är född 25 september vilket faktiskt känns lite speciellt. Då var jag en vecka i Gorges du Verdon uppe i de franska bergen och roade mig med diverse roliga äventyr som aqua rando, paddling, vandring etc. Min nya favoritplats här på jorden! Så att min valp föddes då måste nästan vara ett tecken. Typ.
I skrivande stund är alltså valparna drygt 7 veckor gamla och det är därmed bara några dagar kvar tills jag hör tassar mot golvet igen. Mer info och bilder kommer inom kort!