Minusgrader och snö!!!

 

Höstlooov!

Herregud vad det här höstlovet är efterlängtat! Jag ska njuta av varenda minut. Dubbdäcken är på och nu bär det av till Orsa.

Atle & friends, på promenad i Vallentuna häromdagen.

Otrolig dvärgschnauzer

Sådär, då var vi godkända även på nivå 2 och Atle kan nu titulera sig otrolig dvärgschnauzer! De moment vi filmade var:

1. Sitt i fotposition

2. Ligg i fotposition

3. Kalla in hunden från avstånd och hunden gör fotingång

4. Kontakt i mer än 5 sek

5. Skicka hunden till target på avstånd

6. Sitt stanna kvar och gå ut på avstånd

7. Ligg stanna kvar och gå ut på avstånd

8. High five

9. Låta bli en frestelse i 5 sek och vänta på frisignal

10. Fjärrdirigering ligg

Otrolig Atle, nu väntar vi på diplom och rosett =)

Nu är jag lite spänd på vilka moment som finns i nivå 3, borde ju rimligtvis bli lite svårare snart med tanke på att det bara finns 4 nivåer!

Vi kör vidare

 Diplom fick vi tydligen också för nivå 1 =)

Kikade igenom momenten i nivå 2 och insåg att även det ska vi fixa så nu är 10 moment filmade för nivå 2, de väntar på godkännande.

Duktig dvärgschnauzer

 

Rasklubben för dvärgschnauzer har en trickutmaning där man ska filma olika trick och få dem bedömda och godkända i en FB-grupp. Det startade i våras men det var först igår jag kikade igenom tricken man kunde välja bland i första nivån och insåg att ojdå, det här var plättlätt och vips hade vi filmat våra 10 bidrag! Man fick välja mellan 41 olika trick (eller trick och trick, det är en hel del lydnads och utställningsmoment med så att kalla det trick vete fasiken...) och jag valde:

1. Sitt

2. Framtassar på föremål

3. Hålla längre ögonkontakt

4. Gå runt föraren

5. Åttan

6. Slalom mellan benen

7. Snurra

8. Sitt fint

9. Hämta föremål

10. Gå ett varv runt sittande hund

Sedan ska tricken godkännas av två olika domare och det är nu fixat så Atle har nu klarat av första nivån - "duktig dvärgschnauzer". Inte så mycket att briljera med haha men hoppas det bli lite mer utmaning i de högre nivåerna!

 

Duktig Atle, nu väntar vi på att rosetten ska landa i brevlådan!

Hipp Hipp Hurra!

Idag fyller Atle 4 år! Vi skulle varit i fjällen den här helgen och vandrat årets sista fjällturer. Men med 30mm regn imorgon, blåst och nollgradigt så kändes det inte värt den långa resan, man kommer inte långt i det vädret med Atle. Hela fjällkedjan inom rimligt avstånd ska ju ha skitväder. Matten är arg som ett bi... Men Atle vet ju inte vad han går miste om så det fick först bli sovmorgon (Atle är morgontrött) och sedan lyxfrukost bestående av torsk och räkor från Smögen (fint skareva) samt ris och ägg. Jag tror han slog rekord i hur länge det går att slicka en matskål ren ;) Sen bar det av ut till Bogesund för en tre timmars tur med bad och fika. Här fick han sitt favvogodis och kanelbulle och fruktsmoothie =)

Väl hemma slocknade han och efter ytterligare ett bad på kvällskvisten och ett smaskigt tuggben så kändes han rätt nöjd =)

Sovplats

Täppas låg ju alltid i sina mjuka korgar och vilade men Atle gillar inte korgar alls. Har haft flera olika till honom, men nix, det är verkligen inte hans grej. Golvet är tydligen bättre... Bortsett från i Orsa, där sover han hela nätterna i sin korg. Eller sin och sin, det är Täppas gamla. Den stod framme en gång när jag rensade bland alla grejer och helt plötsligt låg Atle och sov i korgen?!? Sen den dagen har han lagt beslag på korgen och avgudar den... Lite som att det luktar farbror Täppas och det känns bra.

I Täby låg han ofta och sov på trädgårdsdynorna när jag tog in dem över natten så när jag flyttade hit till nya stället testade jag att köpa en dyna istället och jajjamen, den blev mäkta populär! Det enda som saknas är väl en huvudkudde då men det verkar ju gå att sova på dynan utan kudde ;)

 

Just nu har han checkat ut för idag.

Dåren är lös

Under vandringssäsongen vågar jag inte köra så mycket spår och sök (iaf inte i skogen) med Atle för han far fram som en blådåre och skaderisken blir rätt hög. Men ett hundliv utan den här typen av aktivitet är i min värld inget hundliv så nu när vandringssäsongen går mot sitt slut släpps galningen lös i skogen ;) Medans matten står med andan i halsen och tänker att för fan Atle, ta det luuuugnt...

Yeeees matte jag hittade den och här kommer jag i en rasande fart, akta på dig annars blir det kraschlandning in i dina beeeeen!

Veckans fail trail

Nu var det sista dagen och det skulle regna rätt ordentligt. Turen planerades därefter så det fick bli en tur i Kesudalen till Kesusjön som ska vara så sevärd och fin. Parkerade vid Kläppen utrustad för regn. I solsken och veckans varmaste dag... Det här var ingen svår tur så kan väl inte påstå att jag kollat kartan supernoga men vi skulle börja med att följa den stora leden till Helags för att sedan ta av för att se sjön. Började gå och tog rygg på några med ordentlig packning på väg till Helags. Han som gick sist hade såna där "kängor" man hade i gymnasiet på vintern, Timberland eller Caterpillar. Tja, det är ju bättre än flip flop... Tog av där skyltningen visade mot Helags och det sluttade lät nerför, ut på en myr. Klafs, klafs, klafs. Helt klart den blötaste myren på länge och det såg ut att vara myr i det oändliga, det hade jag inte räknat med. Man fick liksom gå som en jojjo åt olika håll för att kunna ta sig fram. Atle var sjukt missnöjd och började faktiskt strejka. Varmt var det också. Hade verkligen noll motivation. Hade lust att vända men måste ju se sjön, och är det den här vägen så är det. Klafs, klafs, klafs. Men guuud så trist!!! Näe, nu vänder vi. Men man vänder inte bara sådär, bara GÅ FRAMÅT nu då, banga inte. Kliver ner djupt och känner en odör stiga upp som gjorde att man fick kväljningar, rutten myr... Såg mig omkring och började fundera, hela den här myren var fullständigt sönderklafsad av alla som gått där. Varför la man inte spänger för att skona naturen? Någonting stämde inte... Kom tillslut fram till att jag verkligen inte tänker gå flera kilometer på den där myren så vi vände. Väl tillbaka på grusvägen slängde jag en blick på skyltarna som visade leden. En lite mer noga blick än tidigare och insåg att vi gått fel väg, leden gick inte på myren.

 

Vi skulle ju gå via Kesudalen på leden till Helags och pilarna visade till höger så vi gick till höger. Men tittar man dessutom på de tre nedre mindre skyltarna så är det bara skotern och skidåkaren (vinterled) som pekar åt höger, vandringsgubbarna (sommarled) pekar åt vänster, d.v.s grusvägen. Visst det var nog lite slarvigt tittat men det är ju verkligen ingen pedagog som satt upp de där skyltarna... Och med tanke på hur sönderklafsad myren var så var det inte bara vi som gått fel.

Jaja, då var det bara att följa grusvägen (vilket inte är så kul det heller när man förväntat sig fjällmiljö haha!) fram till sjön. Gick över en bro och vidare på andra sidan men alltså sjön var väl en vattensamling som alla andra. Fika bland mygg och sen bar det av hemåt.

 

 

 
Nej, det här var en fail trail på riktigt hög nivå =) Men shit happens och oavsett så finns det riktigt bra vandring i Ljungdalen som än så länge är lite oupptäckt av den stora massan. Så jag kommer tillbaka!

Tjaakse

Ja du Tjaakse... är vi vänner eller ovänner? Lite oklart. Just nu står det i alla fall Tjaakse - Susann 1-0. Snöstorm på toppen var inte att leka med. Men skam den som ger sig, på't igen bara! Det finns mycket att upptäcka när man väl är uppe. Och nu var det enda möjliga dagen med ok väder kvar, även om vinden egentligen var i starkaste laget. Valde en annan väg upp denna gång, den sega sluttande myren km efter km sög musten ur mina ben sist. Så det kändes som ett bättre alternativ att knata uppför Dunsjöliftens skidbacke hahaha... med tung ryggsäck för ska man ge sig i kast med Tjaakse behövs lite grejer med. Fan för skidbackar säger jag bara, det är liksom gjorda för att åka nerför, inte gå uppför. Hatar att starta med branta stigningar där man får stanna tid i otid för att hämta andan.

Till slut var vi uppe och skulle här gå tvärs över Norra Ljungdalsberget för att komma på leden som gick uppåt. Hör en fyrhjuling komma surrande alldeles i närheten och ser en jägare med setter parkera och knata iväg med geväret. I övrigt inte en kotte på det här massivet, tydligen ingen mer än jag som vill säga hej till Tjaakse i den här vinden =)

 

Lite otippat att hitta denna lilla stuga mitt ute på fjället

En hel del renar längs hela turen

 
Passerade ett gäng renar och knatade vidare. Vid ravinen (d.v.s. några timmar senare) började det kännas i benen. Uppåt, uppåt och vinden ökade. Borta vid horisonten blev molnen mörkare från alla håll och kanter och jag tänkte att det finns inte på världskartan att historien upprepar sig. Aldrig i livet, uppåt var enda vägen. Har liksom inte plågat mig hela vägen hit för att tvingas vända precis innan målet. Kom till slut upp och det blåste ordentligt, även om det inte var riktigt lika mycket som sist. Såg toppen jag var på då och tog sikte på en annan topp nu, lite lägre. Speedhiking till toppen, fota lite och sen ner på läsidan och få på Atle täcket. Sen var det bara att inse att det var dags att gå ner, på tok för blåsigt och vädret var allmänt svårbedömt. 

På väg till en liten topp iaf, annars blir det ju ingen topp-plopp ;)

Nere i björkskogen fick det bli försenad lunchpaus och hade väl inte mer än kastat av mig ryggan innan ett skott hördes. Nära. VÄLDIGT nära. Var ju utanför leden så kan ju vara så att jägaren inte förväntar sig folk här men någonstans finns ju en gräns liksom. Fick Atle att börja skälla, det hörs lång väg. Och sen kom det faktiskt inga fler skott.
Atle la beslag på min fluffjacka och slaggade in. När han lägger sig ner och sover utomhus (dessutom efter skott!) vet man att han är trött.

 

Sen bar det vidare av neråt och regnet kom faktiskt inte förrän mot slutet. Vid bilen väntade mumsiga proteinpannkakor med grädde och hjortronsylt, det gäller att ha belöning att se fram emot efter en sån här tur.

Ok Tjaakse, vad ska vi göra åt det här då? För du vet att ju fler gånger du slänger ner mig desto ihärdigare kommer jag att bli. Tjaakse - Susann 2-0.