Fulufjället

Idag har jag träningsvärk! I varenda muskel jag inte ens visste existerade... (vet inte varför det står söndag i rubriken, idag är det måndag). Igår var vi och vandrade i Fulufjällets Nationalpark, utanför Särna. En rikigt härlig fjällvandring blev det även om regnmolnen var oss hack i häl.

Vandringen började såklart uppåt, uppåt och ännu mera uppåt tills vi var ovanför trädgränsen. Väl uppe väntade en finfin utsikt. Uppe på platån tappade vi bort leden som bitvis inte var upptrampad så det fanns ingen stig att följa. Inte ens Täppas (stigfinnaren nr. 1) kunde hitta stigen men han hade en klar uppfattning om vart han ville gå. Men människan vet ju alltid bäst (hmm...) så vi gick åt ett annat håll. Tillslut visade det sig i alla fall att Täppas såklart hade haft helt rätt angående vägen...
Åt lunch vid några övernattningsstugor men himlen började bli hotfullt mörk och det blåste riktigt hårt så vandringen fortsatte. Sen bar det av neråt. Och då menar jag neråt, brant neråt bland vassa stenblock. Någonstans här gav mina ben upp, därav träningsvärken haha. Får nog börja gå lite mer i branta nerförsbackar så att jag tränar upp de musklerna.
Väl nere tog vi oss en titt på Sveriges högsta vattenfall, Njupeskärsfallet. Det forsade på bra tyckte Täppas och försökte självmordshoppa ner i forsen... Sen blev det glass och hemfärd. Men jag kommer garanterat tillbaka!

På väg upp för fjället. Täppas tycker han har en seg matte som inte vill galoppera uppför.

Nästan uppe, måste skutta lite i mossan bara.

Matte det blåser!

Små övernattningsstugor där vi åt lunch.

Utsikt.

Det blåser på Trollet.

Täppas på fjället.

Njupeskärsfallet.