Igår var vi iväg på Kognitionsdag hos Furface. Vi fick göra olika övningar där hunden egentligen varken kunde göra rätt eller fel, övningarna syftade mest till att ge oss en förståelse för hur våra hundar tänker. Försöker hunden lösa problemen helt själv eller vill den samarbeta, be om hjälp osv? Har hunden en förståelse för vad
vi upplever (theory of mind) eller inte?
Deltagande raser var JRT, goldenblandis, dobber, staffe, amstaff, två malamuter och två sheltie.
Jag hade ingen aning om hur Täppas skulle lösa övningarna. Han är ju i grund och botten en väldigt självständig hund men sen är han ju tränad att samarbeta med mig, det är något han tycker är kul och som ger utdelning i form av olika belöningar. Så jag var inte helt säker på att hans självständiga sida skulle visa sig så mycket.
En övning bestod av två godisskålar placerade med 2-3 m mellanrum. Jag stod mitt emellan dessa skålar och Täppas stod mitt emot mig en bit bort, fasthållen av en medhjälpare.
Första steget var att jag med enbart armen skulle peka på den skål jag ville att han skulle äta ur. Gick han till den skålen så ansågs han som samarbetsvillig och gick han till den skålen jag inte pekade på så ansågs han självständig. Oavsett vilken skål han valde ("rätt" eller "fel") så fick han äta ur den, övningarna syftade ju endast till att se hur hunden tänker och vilka val den gör.
Täppas valde "rätt" skål oavsett om jag pekade till höger eller vänster. Samarbetsvillig hund med andra ord :)
Sedan skulle jag istället peka med benet mot den skål han skulle ta ur. Jag riktade benet mot skålen till höger om mig och Täppas tittade genast dit. Men han förstod ju liksom inte att det var ok att gå fram till skålen, han väntade på en frisignal. Och duktig som han är stod han länge och väntade. Tillslut ruttnade han och gjorde ett försök att ta den utan att han fått tillåtelse och det gick ju vägen ;)
Resterande gånger valde han ibland den tänkta skålen ibland inte. I efterhand visade det sig att det hade varit ok att ge frisignal efter att jag visat på vilken skål jag tänkt mig och då hade det ju varit lättare.
Sista steget var att enbart vrida ögonen (inte huvudet) mot den skål jag ville att han skulle äta ur. Det var svårt! De gånger jag fångade hans ögonkontakt och höll kvar den ett tag för att sedan vrida ögonen så gick det bra men i övrigt så tror jag inte han hängde med på vad det var för hint jag gav honom.
Ju längre vi pysslade med dessa övningar desto mer självständig blev han. Han hade mer och mer fokus på skålarna och mindre fokus på mig. Han insåg att det spelar ju ingen roll om han väljer den skål matte vill, han får ju sin godis oavsett vilken skål han går fram till. Så han körde mer och mer sitt eget race och att vänta på frisignal var efterhand som bortblåst. Så hans självständiga sida kom fram rätt bra när han hade möjlighet att ge fan i vad jag önskade hehe.
 |
| Att förstå en pekande arm var för de flesta hundar inget problem. |
 |
| Men när det blev ett pekande ben var det inte lika lätt längre. |
En annan övning bestod av en liten fålla av kompostgaller. Jag och Täppas stod på ena sidan och så slängde jag över en leksak på andra sidan och bad honom hämta den. Här skulle vi se om hunden självständigt valde att försöka få tag på leksaken genom att t.ex. hoppa över eller gå runt gallret. Eller frågade hunden sin matte om lov och ville ha hjälp?
Täppas gick rätt omgående runt och hittade sin leksak. Den var dock inte så kul så nästa gång kastade jag över mat. Då blev han helt blockerad (den här hunden och mat...) och tappade all förmåga att tänka klart. Han hade ju tidigare gått runt gallret men nu hade han helt plötsligt ingen aning hur han skulle komma åt sin mat. Han hade verkligen inga planer på att ta hjälp av mig, han var övertygad om att han kunde fixa detta själv med den mindre smarta taktiken att bara stå och vråla på matbitarna... Tillslut försökte jag hinta genom att peka i rätt riktning osv. men han tyckte mest att jag var allmänt korkad och lyssnade inte på mitt förslag!
 |
| "Om jag står här och stirrar och vrålar så flyttar nog gallret på sig. Helt bombsäkert." |
Provade sedan med en betydligt roligare leksak och han blev rätt låst där också och provade att gapa rakt ut. Två gånger fick jag visa vägen runt gallret, men han fick vara kvar. Efter att jag visat så gick han faktiskt runt gallret själv men inte på den sida jag visat (såklart, allt ska ju göras som han själv tycker). Ungefär som att han tänkte "ok matte, tack för hinten att man kan gå runt men jag tänker faktiskt gå på den
andra sidan, bara så du vet".
 |
| Även Daisy hade svårt för att gå runt men tillslut så! |
Vid en station skulle hunden få tigga godis (via ögonkontakt) och bli belönad för det. Sedan skulle vi placera en hink över huvudet och se vad hunden gjorde. Hade hunden förståelse för att vi inte längre såg att den tiggde? I så fall borde ju hunden rimligen sluta tigga och kanske gå därifrån. Det var faktiskt bara en hund (JRT) som omgående gav upp tiggandet när hinken kom på huvudet.
 |
| Kanske inte ser ut som alltför seriös hundträning men kul var det ;) |
Den sista övningen var svår! En medhjälpare höll i hunden medans matte försvann. En annan medhjälpare hade hundens belöning som hon gömde i en plastlåda. Med hjälp av en stor pinne/gren petades lådan in halvt dold bland några metallskivor. Det var viktigt att hunden såg hela denna procedur. Sedan fick hundens matte komma tillbaka och be hunden leta efter lådan. När/om hunden hittade lådan så kom den inte åt den helt utan blev så illa tvungen att ta hjälp på något sätt. Matte kunde få hjälpa till men hon skulle inte heller lyckas få fram lådan. Så vad skulle hunden göra då? Skulle den på något sätt be medhjälparen med pinnen om hjälp, hon fanns alldeles i närheten? I min grupp var det bara dobermannen som faktiskt tydligt visade att han ville ha hjälp av medhjälparen med pinnen. Täppas tittade visserligen på medhjälparen men jag vet inte hur hans tankegångar gick riktigt ;)
 |
| "Du där med pinnen, kan du peta fram lådan som du nyss gömde?" |
 |
| Terriern hade inga planer på att ta hjälp av någon annan än sig själv. När han inte fick ut lådan började han helt enkelt bita sönder den för att komma åt sin belöning. Tja, inget var ju rätt eller fel! |
Det var en övning där Täppas alltid gjorde samma val. En medhjälpare höll i honom medans jag gick iväg och ställde mig mitt emot honom en bit bort. Mellan oss fanns ett litet plank och på Täppas sida om planket lades en leksak. Det lades en leksak även en bit bort vid sidan av planket, det var bara den som var synlig för mig men Täppas såg ju båda. Jag skulle sedan be honom hämta leksaken till mig. Vilken av leksakerna skulle han välja? Hade han förståelse för att jag inte såg den leksak som för mig var dold av planket? I så fall borde han ju välja den leksak som var synlig för mig. Det var också den han valde, gång på gång! Vi provade att byta plats på leksakerna för att säkerställa att den ena leksaken inte var roligare än den andra och att det var av den anledningen han tog den. Men det hade ingen betydelse han tog alltid den leksak som var synlig för mig.
 |
| Leksaker placeras ut. |
Nu får man ju ha i bakhuvudet att hundarna agerar utifrån dagsform, miljö, störningar runt omkring och framförallt tidigare erfarenheter och träning. "Resultaten" är inte på något sätt ett säkert kvitto på hur hunden fungerar. Men jag är övertygad om att dessa övningar gav en ganska bra hint om hur våra hundar tänker. I Täppas fall så speglade hans agerande honom väldigt bra. Får han möjlighet att utan min påverkan göra som han själv vill så är det utan tvekan hans första val. Finns ju ingen anledning att blanda in matte hihi ;) Detta trots 10,5 år av ordentlig träning i alla tänkbara sammanhang... Genetiken är stark!
Det hade varit kul att se en valp i dessa övningar, valpar är ju ännu inte formade av träning och hur saker och ting "borde" gå till. Men det var ändå kul att se olika raser och individer. Hoppas på någon form av uppföljning framöver!
