Atle har premiärgått Askrikerundan ute i Bogesund. Dessvärre är den nu en kombinerad vandrings- och cykelled och det är väl ok om cyklisterna kan plinga eller på annat sätt förvarna att de kommer, för de dånar ju förbi med typ 1 cm till godo. Men nejdå, förvarna känns ju onödigt ;) Får nog hitta andra leder där ute framöver.
Hittade lite trattisar så att det räckte till en svampmacka. Har ju inte lärt Atle leta kantareller, hade tänkt spara det till nästa höst. Men nu blev jag lite sugen även om det känns lite sent att börja i oktober... Å andra sidan brukar jag kalla Atles nos för supernosen då han är smått fenomenal på de nosarbeten han fått testa hittills så jag har en känsla av att det kan gå snabbt att köra in honom på kantaraller. Vi får se.
Viltspår har vi hunnit med också även om spåret inte blev enligt planen. I brist på p-platser vid mina vanliga ställen (alla är ju ute i skogarna och plockar svamp nu...) fick jag testa ny mark. När man inte känner till området och terrängen blir ju spåret som det blir haha! Tror längden blev runt 300m. Eftersom det började regna och jag inte var klädd för regn så fick han ta spåret nästan direkt så det var ju liksom i färskaste laget... Han dånade på i rasande fart och det var väl lite halvslarvigt i all iver. Han löste spåret helt själv men det vore bra om han kom ihåg att andas någon gång där mellan start och mål ;) Jag hade fullt sjå att hinna med och inte tappa spårlinan som blev snorhal av regnet. Men jag var rätt imponerad av hans taktik när spåret korsade ett motionsspår, han kom springandes och tvärnitade där motionsspåret dök upp. Nosade till höger och till vänster men hittade inte sitt spår så då började han nosa ut på motionsspåret där han hittade spåret och trippade lite fint över innan han dånade vidare in i skogen igen. Så mitt i villervallan har han ändå förmågan att fokusera mer noggrant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar