I söndags var så tanken att vi skulle nosa lite på leden till Elgåhogna och iaf gå upp på Mosastöten för att få lite fin utsikt. Vädret var för en gångs skull helt perfekt! Knatade iväg och det bar konstant uppför. Väl uppe i höjd med Mosastöten så syntes sluttningen upp till Elgåhogna och hade vi gått så långt gick det ju inte att låta bli att se om det gick att gå upp =) Sista kilometern var rätt brant uppför men det var bara de sista 500 metrarna som var rejält steniga. Men absolut inte så att jag ens tänkte tanken att det var för stenigt för en hund?? En vuxen frisk hund som är tränad för fjällvandring ska inte ha några problem med den terrängen.
Utsikten från toppen var mäktig, 360 graders panoramavy så långt ögat nådde. Hela vägen bort till Rondane som kommer bli nästa projekt!
 |
| En stor del av leden följer en bäck där det finns mängder av fina små vattenfall! |
 |
| Här någonstans tyckte mina ben att nu får det väl ändå räcka? Atle malde dock på uppåt... |
 |
| Toppröset! |
Uppe på toppen friskade vinden i och jäklar vad det blåste på nervägen. Mina fingrar var helt stelfrusna. Benen var rätt möra när vi kom ner till foten och det började plana ut. Då väntade nästa lilla projekt... En stor renhjord på säkert upp till 200 renar hade lagt sig för att vila på leden med omnejd. Det var faktiskt utspridda över ett så stort område att det inte gick att gå runt utan att ta sig an 1-2 ytterligare toppar och de var jag inte så pigg på. Tack och lov började de röra på sig och befann sig till slut på så pass betryggande avstånd att jag kunde ta mig förbi med jaktmaskinen Atle. Jag tror det tog mer på Atles krafter att tyst och sansat (well, allt är relativt...) ta sig förbi en renhjord än att gå upp på Elgåhognas topp ;)
Totalt var leden på 1,2 mil vilket inte är en uppseendeväckande sträcka men det är de 716 höjdmetrarna som gör det till en röd "krävande" led. Toppen låg på 1460 möh och det är Atles hittills högsta topp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar