When life knocks you down

Lite glest mellan inläggen här men det har sina orsaker. Det finns liksom ingen motivation till att skriva när allt strular precis hela tiden. Jag blir fullständigt galen! Jag bor mitt i en byggarbetsplats, saker fungerade inte när jag flyttade in (för att nämna en sak var värmesystemet inte inkopplat rätt, hur kan folk ens ha bott här i 5 år när jag höll på att få värmeslag efter en vecka i januari?). Bilen har varit på verkstaden i två omgångar, Rally Sweden blev halvt inställt... Sen började datorn trassla och kort därefter även printern. När jag varit iväg och fått båda fixade lyckas jag skriva ut hela tre A4 innan det blir papperstrassel utan dess like och trots finlir med pincett får jag inte ut alla rester. Och såhär håller det på!

När man till slut inte kan låta bli att skratta åt allt och tänker att det kan ju i alla fall inte bli värre... ja, då dyker det upp ett virus. Så när vi ändå är i farten kan vi passa på att köra företaget i botten. Det är TVÄRNIT på jobbfronten. DogSpirit blöder =( Visst måste vi förhindra smittspridning men till vilket pris undrar jag?

Och häromdagen ställdes Monacos GP in. F1 i Monaco är mitt livselixir sedan minst 14 år tillbaka. De som känner mig vet att den smällen var värre än allt annat sammanlagt. Dessutom var hela resan anpassad efter den svarta leden uppe i bergen som jag gick bet på förra året p.g.a. av åskoväder. Nu var den planerad i minsta detalj och jag har redan börjat träna. Det är tydligen inte tänkt att jag ska gå där.

Blääää. Så, nu har jag gnällt klart och ska försöka fokusera på annat här framöver! Bättre uppdatering utlovas =)