De som kan passa Atle kan ju lätt räknas på en hand. Dels måste det finnas en stabil hund i huset och sen måste man vara ordentligt hundkunnig så att Atle hålls under tröskeln när det gäller hans reaktioner i vissa sammanhang. Sen är det lite Dr. Jekyll och Mr Hyde över honom så man kan bli gråhårig på kuppen.
Linns berättelse kan ni läsa HÄR! Kan informera om att den är aningens förskönad. T.ex. hade han fasoner för sig som att vakta sängen på natten så att Nässla inte fick komma upp och sova med sina människor. Snacka om muppigt beteende...
Det första han gjorde när han kom hem igen var att röja runt som en jäkla blådåre, sen sträckte han ut sig i soffan och tuggade ben och fem min senare sov han. Jag hade satt av mån-tis för hans återhämtning, han har sovit en hel del även om han också haft lite svårt att koppla av. Men snart borde han ha landat så att jag slipper ha en skugga vart jag än går.
 |
| Tror aldrig jag sett honom ligga på det här sättet och tugga ben men är man trött så är man! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar