Vildsvin

Det är så härligt att äntligen kunna gå skogspromenader igen, utan att få pälsen full av snöklumpar eller halka omkring som Bambi på hal is. Dock mindre trevligt att inse att våra promenadområden invaderats av vildsvin. Fast det var väl bara en tidsfråga, de finns ju i överflöd i grannkommunen.

Här luktar det spännande! Hundar har ju normalt respekt för vildsvinsdoft men Atle (som tycker mycket är läskigt) verkar inte ett dugg brydd...

Fast egentligen kanske det är ett annat djur jag bör oroa mig mer över - lösspringande hundar. För hundrafemtielfte gången kom det en lösspringnde hund, utom kontroll, framdånandes när vi var mitt ute i skogen. Hunden sprang runt, runt, runt och Atle höll på att få panik av jakten. Till slut kom ägarna men det tog sin lilla tid innan de fick tag i hunden. Alltså ursäkta språket men jag är så jävla trött på alla lösspringande hundar. Att den egna hunden mår bra av att springa lös i skogen (dessutom mitt under koppeltvångsperioden i naturen) värderas högre än den skada/rädsla/framtida problem det orsakar andra hundar som den lösspringande hunden springer fram till, det gör mig skogstokig. Jag har inga som helst problem med lösspringade hundar som lyssnar på sin ägare, men hur tänker man när man släpper lös sin hund utan en fungerande inkallning? Det är rätt trist att behöva överväga att sluta gå skogspromenader alternativt ta bilen till mer öde skogar för att slippa få sin hund manglad och skrämd av lösspringande hundar utom kontroll. Vildsvin, som jag under 15 års hundägande aldrig stött på (trots att jag knatat omkring offroad ute vid Bogesund), känns plötsligt helt oproblematiskt ;)