Elgåhogna i lightversion

Första turen fick bli på Norska sidan av gränsen, i Femundsmarka Nationalpark. Det blev leden upp mot Elgåhogna men utan planer att gå upp på toppen. Leden började i skogen och bar sen uppåt genom fjällbjörkar och lummig växtlighet. Snart kom en bäck med små vattenfall (nä, inte alls en bidragande orsak till varför jag valde just denna led) och leden följde bäcken från och till. 

Porlande vatten och stenigt uppför, kan det bli bättre? När jag mer eller mindre dissat naturen i Funäsfjällen i sommar så är det exakt den här naturen jag saknat! Femundsmarka måste utforskas mer =)

Atle undrar varför det går så sakta

Jag har ingen bild på det men det fanns några partier med större stenblock att ta sig över och det var inte helt lätt för Atle. Fick placera honom på ett stenblock för att sedan ta mig själv till nästa och sen få över Atle... Mestadels gick det bra även om han någon gång tyckte det var lite läskigt. Någon slags självbevarelsedrift har han ju uppenbarligen ändå! Branta och knixiga partier uppför fixar han annars galant, smidig som en bergsget. Han har blivit mycket bättre med sina kamikazefasoner men ibland tror han fortfarande att han är superman med superkrafter (t.ex. flygförmåga).
Jag letar fortfarade efter en bra vandringssele med handtag så att jag kan lyfta honom i svåra situationer. Vill gärna ha något i stil med Ruffwears Webmatser Harness men just den passar inte på Atle. Bomba mig gärna med förslag, tycker jag testat allt utan att hitta någon som sitter bra.

Spegelblank sjö

Ovanför trädgränsen var det mer låttgånget

Sjön Femunden syns i mitten. Bortom bergen ligger Rondane, Dovre mm.

 

Här ligger han visserligen i sovsäcken men denna gång hade han faktiskt inte alls några större planer på att vila där, utanför på marken skulle han minsann vara.

Efter ett tag var det dags för lunch och vila och sen hade matten vissa prioriteringar resten av dagen (F1 race!!!) så det var bara att börja gå neråt igen. Jag är säker på att jag fotade själva toppen (Elgåhogna) i fjärran men hittar ingen bild nu. Det är enbart små stenblock när stigningen väl börjat så jag är lite osäker på hur lämplig just den toppen är för en liten dvärgschnauzer och Atles trampdynor... Men känner jag mig själv rätt så blir det nog ett försök i framtiden, man kan alltid vända om det inte går. Fast har jag väl börjat gå uppför en topp så vänder jag inte, om jag så måste stoppa ner Atle i ryggsäcken haha ;)

Väl nere igen blev det lite plaskande, annars blev det inget bad då det inte var särskilt varmt. 

Så otroligt skönt att slippa anpassa turerna efter värmen! Den här dagen var det perfekt vandringsväder, när vi kom tillbaka till bilen tror jag temperaturen inte stigit till mer än 12 grader, vilken lyx! Gissar att turen blev ca 9 km.