Tänkte inte så mycket på dimman, det är dimmig årstid nu och den brukar ju hålla sig i dalen och lätta rätt snabbt på höjderna. Så åkte iväg till Sjöstugan och parkerade för att sedan gå över bron vid Grövlan och knata iväg upp mot Salsfjället, längs leden mot Sylen. De första kilometrarna har jag gått flera gånger förut men när jag passerade det milslånga renstängslet och sedan även Norgegränsen så var det ny mark. Men fråga mig inte hur det såg ut för dimman bara tätnade och tätnade. Väderprognosen visade blå himmel och sol, därför hade jag tänkt mig att solen skulle trycka undan dimman rätt snabbt, iaf uppe på fjället. Så fan heller! Dessutom blev den allt blötare och till slut var det nästan som duggregn av alla små vattenkorn som flög omkring. Efter ett tag började det blåsa också men inte ens vinden kunde skingra dimman. Leden gick svagt uppför hela tiden och vi betade av kilometer efter kilometer i dimma, fukt, blåst och kall temperatur. På en jäkla autostrada, det var hur upptrampat som helst eftersom det här var en led man bara "måste" gå när man är i Grövelsjön.
Tja, jag ser ju Atle i alla fall, det är mer än vad jag gjorde i Sälen förra året =) Men kolla leden, hur trist som helst.. |
Tror turen blev runt milen. Och solen sken resten av dagen från blå himmel haha =) Kan ju inte låta bli att fundera över vad det är jag missat bakom dimman, som gör att alla går just den här leden? Har försökt googla bilder från området i efterhand men det verkar bara vara vanlig fjällnatur. Kan ju vara så att folk lockas av båtturen, man kan nämligen åka båt längs sjön halva vägen. Ja, inte vet jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar