Sista vandringen för denna gång och kanske faktiskt årets sista till och med, hemska tanke =( Men vilken vandring sen! Efter snöstorm kommer solsken typ. Jämfört med dagen innan var vädret som förbytt och dagens plan var att gå upp på Ramundberget och knata längs kammen. Leden började uppför i fjällbjörkskogen för att sedan plana ut över fjället innan stigningen upp på Ramundberget började.
Det var några "luretoppar" som de säger i Norge, alltså man tror att det man ser ovanför sig är toppen men väl där inser man att det dolde sig en ny topp och sen en till osv. Men väl uppe var det helt magisk utsikt och magiskt väder. Jag hatar när man beskriver saker som magiska och jag gör det typ aldrig men det här var faktiskt magiskt i ordets rätta bemärkelse! Solen sken och det var helt vindstilla, inte ett grässtrå rörde sig på toppen. Helt knäpptyst, man får liksom göra ett ljud själv för att kolla om hörseln fungerar =)
Vi började gå ovanpå och insåg efter ett tag att jahaja, det var ju inte alls toppen. Andra delen av berget var faktiskt lite högre och det störiga var att man behövde gå ner allt det man knatat upp för att sedan knata upp allt igen på nya toppen. Jaja, det var det värt och på riktiga toppen ännu mer magisk utsikt.
Strosade omkring, käkade lunch, slappade och förundrades över att inte ha en enda människa i sikte. Men det är klart, det här var ingen känd led (snarare omarkerad stig), den led som alltid nämns går nedanför toppen bort mot skidliftarna i Ramundberget. Ganska ointressant att vandra vid liftsystem eller?
Någon gång måste man ju gå tillbaka och det var väldigt motigt eftersom det var sista turen. Men är väldigt nöjd med veckan och man kan säga att det blev Funäsfjällens revansch. Har känt mig ganska klar i de här områdena men nu har jag nog hittat lite nya ställen att fortsätta utforska så jag kommer nog tillbaka framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar