Röstvålen (Harrahtjahke) via Sveån

På onsdagen strilade regnet så passade på att ta en vilodag. Fyllde på kaloridepåerna med våffla vid Djupdalsvallen.
På torsdagen skulle det blåsa upp till 23m/s i byarna och då befinner man sig helst inte på kalfjället om man säger så. Tyckte dock inte att det kändes som så kraftig vind även om väderappen påstod det. Tänkte mig en kortare tur under trädgränsen och passade på att slå två flugor i en smäll genom att gå till Sveån som ändå stod på önskelistan. Sveån ska tydligen vara ett creektrekking mecka och då bör det vara en fors i min smak =)

Packade ihop och åkte till Ramundberget och på vägen kan jag säga att jag fick sänka hastigheten för jag var rädd att bilen skulle kränga till för mycket i vinden... Ok, just här blåste det på bra. Väl framme klev jag ur bilen och jäklar vad det blåste, funderade på om det var sunt att gå. Men nu var vi här och det borde läa inne bland träden så det var värt ett försök i alla fall.

De första 2,5 km gick på en typ mindre grusväg längs Ljusnan och det var väldigt lättgånget. Träden läade och jag bestämde att vi går hela vägen fram till Sveån för att spana lite och sen går vi tillbaka. Hade full regnmundering och det var tur för skurarna kom och gick. Framme vid Sveån var det en simpel bäck som hade planat ut, vilken besvikelse! Jag var ju bara tvungen att gå mer uppströms för att se hur det såg ut där. Började följa leden men den gick ju långt ifrån själva Sveån så fick tråckla mig in mot vattnet för att se något. Och hoppsan hejsan, här där det var brantare var det ju hur fint som helst! Fortsatte oledat upp längs vattnet och det var helt trolskt. Helt klart ett creektrekkingparadis! Det gick inte att få nog (jag samlar ju på vattenfall och forsar) och det var bara att försöka ta sig uppåt i den snåriga terrängen.

Creektrekking kan man säga är "bäckvandring" och innebär att man tar sig fram i vattendrag genom att gå/hoppa/balansera från sten till sten. Samtidigt är man på jakt efter grottor som vattnet gröpt ur i berget och fina badgrytor att bada i.

Tänk vilka färger vattnet får en solig dag!

Till slut började vinden göra sig påmind och vi närmade oss trädgränsen. Jag funkar ju så att kalfjäll smäller oändligt mycket högre än fjällbjörkskog så jag var ju bara tvungen att fortsätta upp för att se hur det såg ut! Och uppe på kalfjället så visade det sig ju att det fanns en topp inom räckhåll... Ujujuj, toppar är ju till för att gå upp på. Stod och velade ett bra tag, det blåste mycket och hade ingen lust att tvingas vända nästan framme vid toppen. Äsch, det vara bara att köra och vi började knata uppåt. Det var ju tack och lov läsidan (lä var det dock INTE) men väl uppe var det som att gå in i en vägg när vinden svepte över kammen.

Röstvålen i sikte

Upp, nudda toppröset och vända ner direkt igen. Normal hobby man har.

Snabbt ner igen, lite fika och så tillbaka längs Sveån men denna gång följde vi leden. Vinden började bli lite too much så ville ner så snabbt som möjligt. Såg inte en människa på hela turen men gick förbi ett hotell på väg till bilen och där inne satt hur många som helst och fikade med utsikt över fjällen. Men den bästa utsikten hade jag uppe på Röstvålen, sådeså!  

Atle på bytur i Ramundberget

Den lilla promenaden till Sveån som skulle slutat på ca 5 km tur och retur blev en vandring med topptur på 9,5 km i halv storm =) Så typiskt mig... Men en kul tur som jag vill utforska mer i bättre väder!