Spanat på Polardistans!

Vet inte hur många gånger jag velat se Polardistans på plats (eller ja, det är ju mest start och mål som går att se) men det går ju alltid mitt i veckan så det har aldrig funkat. Nu låg det på sportlovet och jag är ändå i Orsa just nu så det var ju perfekt =) Sandra och Tobbe (Team Ukioq) från Sulviken startade med var sitt spann och det är alltid roligare när man har nån att heja på! Även Orsahundarna startade, dock en annan tid och varför fresta sig med att se huskyklasserna tänker jag. 

Sandra på väg till startplatsen. Notera skotern (fastbunden i släden) som åker bakom för att bromsa och se till att hundarna inte drar iväg. Med 8 pigga hundar går det inte att bromsa tillräckligt med slädens bromsar. När jag körde bara 4 hundar hade det också varit bra med en sån skoter bakom ibland haha =)

De 11 spannen i den här klassen ställer upp inför start, ca 80 hundar tror jag.

Tobbes spann närmast i bild, den vita längst bak känns ganska startklar =)

Starten går!

Sandra som kör malamute och grönlandshund

Tobbe, samma raser

Det syns inte så bra på bilden men jag hajade till över de här hundarna. Dels är de väldigt stora, dels typ helt identiska alla 8, och långhåriga. Jag hade gissat på korsning malamute/långhårig schäfer för kroppsformen drar åt schäfer. Men jag har för mig Polardistans enbart är för renrasiga polarhundar så jag antar att det är långhårig malamute... Vilket jag förstått mer är för utställning och inte önskvärt hos draghundarna?

Här är mer typisk malamute

Sen bar det av för alla ut i Vedungsfjällen och de 16 mil som väntade, med övernattning. Ingen övernattning för huskyklasserna haha, där går det undan. Orsahundarna kom tvåa i sin klass, de körde 16 mil på 13 tim. Alla kan följas via GPS och tyvärr ser det ut som att Sandra och tre spann till brutit. Tobbe tuffar på även om han står stilla just nu. Både igår och idag var varmt, 4 plusgrader i skuggan. Spåren blir tunga/mjuka men hundarna får de tufft ändå i varma temperaturer, en polarhund kan ju får värmeslag även på vintern. Mjuka spår tar också hårt på t.ex. hundarnas handleder. Men, men, allt kan hända. Oavsett så är säsongen inte slut för de här hundarna, nästa plan är ätt köra nästan hela vita bandet upp till Treriksröset!