Då var vi gång med träningen inför årets fjällvandringssäsong! Atle har ju alltid vintervila under vintern och just denna vinter har han fått mindre motion än vanligt eftersom jag haft ont i ett knä sedan slutet av november. Bitvis så ont att jag haltat fram på korta rastningsrundor. Fysioterapeuten hittar inget fel alls, tvärtom känns allt från tår till höft väldigt bra, stabilt och jämnt musklat. Det är ju jättebra men det hade nästan varit bättre om man hittat något så man visste vad man skulle göra åt det... Jaja, bara att köra på och hoppas på det bästa, jag har inga restriktioner att hålla mig till utan ska köra på enligt min plan.
Vi har sedan en tid tillbaka börjat öka på promenadlängden och började knata så smått i skogsterräng där snön smält. Jag tycker att han vilat lite mer än normalt efter promenader som vanligtvis inte borde varit jobbiga men det är väl bara väntat.
Igår var det premiär ute i Bogesund för att se om snö och is försvunnit tillräckligt mycket. Kanske gränsfall på sina ställen men det går. Atle var inte ett dugg trött när vi var tillbaka vid bilen och vilade väl så mycket som han brukar efter en sådan tur så så det var ju väldigt bra! Men vi skyndar långsamt, han ska inte vara vandringsklar förrän runt midsommar.
Atle hade knäck i lurarna och körde sitt eget race. Vaddå stanna, vänta, sitt still? Visserligen har jag inte så mycket regler ute på tur men vissa saker underlättar ju haha. Men vi hinner nog friska upp minnet kring de grejerna framöver. Nu måste vi försöka hitta tid att fixa sportfrilla för som det är nu fastnar precis allt i pälsen. Jag tror tiden närmar sig men stormsteg tills jag bara tar klippmaskinen och rakar ner hunden istället för att lägga timmar på den sträva pälsen... Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar