Ramundberget / Rieme

Sista vandringen för denna gång och kanske faktiskt årets sista till och med, hemska tanke =( Men vilken vandring sen! Efter snöstorm kommer solsken typ. Jämfört med dagen innan var vädret som förbytt och dagens plan var att gå upp på Ramundberget och knata längs kammen. Leden började uppför i fjällbjörkskogen för att sedan plana ut över fjället innan stigningen upp på Ramundberget började.

 
Det var några "luretoppar" som de säger i Norge, alltså man tror att det man ser ovanför sig är toppen men väl där inser man att det dolde sig en ny topp och sen en till osv. Men väl uppe var det helt magisk utsikt och magiskt väder. Jag hatar när man beskriver saker som magiska och jag gör det typ aldrig men det här var faktiskt magiskt i ordets rätta bemärkelse! Solen sken och det var helt vindstilla, inte ett grässtrå rörde sig på toppen. Helt knäpptyst, man får liksom göra ett ljud själv för att kolla om hörseln fungerar =)

Vi började gå ovanpå och insåg efter ett tag att jahaja, det var ju inte alls toppen. Andra delen av berget var faktiskt lite högre och det störiga var att man behövde gå ner allt det man knatat upp för att sedan knata upp allt igen på nya toppen. Jaja, det var det värt och på riktiga toppen ännu mer magisk utsikt.

Strosade omkring, käkade lunch, slappade och förundrades över att inte ha en enda människa i sikte. Men det är klart, det här var ingen känd led (snarare omarkerad stig), den led som alltid nämns går nedanför toppen bort mot skidliftarna i Ramundberget. Ganska ointressant att vandra vid liftsystem eller?

Någon gång måste man ju gå tillbaka och det var väldigt motigt eftersom det var sista turen. Men är väldigt nöjd med veckan och man kan säga att det blev Funäsfjällens revansch. Har känt mig ganska klar i de här områdena men nu har jag nog hittat lite nya ställen att fortsätta utforska så jag kommer nog tillbaka framöver! 

Fail trail men ändå inte

Fail trail är väl egentligen inte rätt ord för det blev inte ens en tur, men jag fick lite snö i alla fall =) Tanken var att gå uppe på Vättafjäll men vädrets makter satte stopp för det. Väl framme klev jag ur bilen och bombades med iskalla vindar och en känsla av att det finns ju snöpotential i den här temperaturen och luften har liksom en speciell lukt när det är snö i faggorna. Spanade ut över vidderna och se där! Det var ju snö på flera toppar! Hoppar in i bilen för att se vad den tycker att det är för temp och den visar 0 grader, ahaja inte konstigt det var kallt. Och vindens köldeffekt på det, kan säga att jag hade underställ, varm tjock tröja, fluffjacka, skaljacka, vinterhandskar med värmepåsar och mössa mm, men insåg att det blir ingen långtur i de här vädret, ffa Atle kommer frysa ihjäl. Det fick bli en promenad på fjället istället och titt som tätt kikade snöbyar förbi =) På sätt och vis fail trail men jag gillar ju sånt här väder så helt ok ändå!

Skars pudrat i nysnö

Storvigeln (Norge) har fått sig lite snö också, det gäller att ha koll på gränsen för det känns som att man får böter bara av att titta på riksgränsen...

Fjällets guld enligt Atle, det är ett riktigt kråkbärsår i år!

Kameran dog ganska snart i kylan och vi knatade väl inte på mer än kanske 1-1,5 tim innan det blev för kallt och vi åkte hem och värmde oss med varm choklad och vispgrädde. Stelfrusen ända in i benmärgen...

Röstvålen (Harrahtjahke) via Sveån

På onsdagen strilade regnet så passade på att ta en vilodag. Fyllde på kaloridepåerna med våffla vid Djupdalsvallen.
På torsdagen skulle det blåsa upp till 23m/s i byarna och då befinner man sig helst inte på kalfjället om man säger så. Tyckte dock inte att det kändes som så kraftig vind även om väderappen påstod det. Tänkte mig en kortare tur under trädgränsen och passade på att slå två flugor i en smäll genom att gå till Sveån som ändå stod på önskelistan. Sveån ska tydligen vara ett creektrekking mecka och då bör det vara en fors i min smak =)

Packade ihop och åkte till Ramundberget och på vägen kan jag säga att jag fick sänka hastigheten för jag var rädd att bilen skulle kränga till för mycket i vinden... Ok, just här blåste det på bra. Väl framme klev jag ur bilen och jäklar vad det blåste, funderade på om det var sunt att gå. Men nu var vi här och det borde läa inne bland träden så det var värt ett försök i alla fall.

De första 2,5 km gick på en typ mindre grusväg längs Ljusnan och det var väldigt lättgånget. Träden läade och jag bestämde att vi går hela vägen fram till Sveån för att spana lite och sen går vi tillbaka. Hade full regnmundering och det var tur för skurarna kom och gick. Framme vid Sveån var det en simpel bäck som hade planat ut, vilken besvikelse! Jag var ju bara tvungen att gå mer uppströms för att se hur det såg ut där. Började följa leden men den gick ju långt ifrån själva Sveån så fick tråckla mig in mot vattnet för att se något. Och hoppsan hejsan, här där det var brantare var det ju hur fint som helst! Fortsatte oledat upp längs vattnet och det var helt trolskt. Helt klart ett creektrekkingparadis! Det gick inte att få nog (jag samlar ju på vattenfall och forsar) och det var bara att försöka ta sig uppåt i den snåriga terrängen.

Creektrekking kan man säga är "bäckvandring" och innebär att man tar sig fram i vattendrag genom att gå/hoppa/balansera från sten till sten. Samtidigt är man på jakt efter grottor som vattnet gröpt ur i berget och fina badgrytor att bada i.

Tänk vilka färger vattnet får en solig dag!

Till slut började vinden göra sig påmind och vi närmade oss trädgränsen. Jag funkar ju så att kalfjäll smäller oändligt mycket högre än fjällbjörkskog så jag var ju bara tvungen att fortsätta upp för att se hur det såg ut! Och uppe på kalfjället så visade det sig ju att det fanns en topp inom räckhåll... Ujujuj, toppar är ju till för att gå upp på. Stod och velade ett bra tag, det blåste mycket och hade ingen lust att tvingas vända nästan framme vid toppen. Äsch, det vara bara att köra och vi började knata uppåt. Det var ju tack och lov läsidan (lä var det dock INTE) men väl uppe var det som att gå in i en vägg när vinden svepte över kammen.

Röstvålen i sikte

Upp, nudda toppröset och vända ner direkt igen. Normal hobby man har.

Snabbt ner igen, lite fika och så tillbaka längs Sveån men denna gång följde vi leden. Vinden började bli lite too much så ville ner så snabbt som möjligt. Såg inte en människa på hela turen men gick förbi ett hotell på väg till bilen och där inne satt hur många som helst och fikade med utsikt över fjällen. Men den bästa utsikten hade jag uppe på Röstvålen, sådeså!  

Atle på bytur i Ramundberget

Den lilla promenaden till Sveån som skulle slutat på ca 5 km tur och retur blev en vandring med topptur på 9,5 km i halv storm =) Så typiskt mig... Men en kul tur som jag vill utforska mer i bättre väder!

Ösjökläppen / Krovvetjahke

I tisdags skulle det bli svalare väder så det fick bli en tur till Ösjökläppen som jag började planera i huvudet under gårdagens tur. Vi utgick från Walles idag också och första delen av leden hade samma sträckning som vi avslutade med igår, men sedan vek vi av bort mot Ösjöstugan. Det var svalt och en del vind, dessutom flög det lätt regn i luften till och från. Leden följde en bäck och längs bäcken blev det lunchpaus. 

Sen gick vi vidare och nu blåste det på bra. Tanken var att gå upp oledat på Ösjökläppen men vädret var väl sisådär med all vind och lätt regn till och från. Alternativet var att gå mot Ösjöstugan och sen tillbaka men topptur är väl oändligt mycket roligare! Vi vände tillbaka och började gå uppför, det var lite väl mycket växtlighet och jag tänkte liksom inte göra en "Grönfjäll" igen, det gällde att hitta lite mindre växtlighet. Sakta men säkert gick det uppför och vinden ökade.

Puh, till slut var vi uppe och det blåste så pass att det inte blev någon längre stund på toppen. Men fint var det och hade det varit bättre väder hade jag gärna knatat runt där uppe, men det fick sparas till framtiden.

Atle är först upp och tar sikte på toppröset!

Försökte fånga vädret på bild

Sen bar det av neråt och topp-ploppen fick ätas ett hack längre ner, det finns en gräns för vad man råddar med i sånt där väder. Lite fika blev det vid foten och medan vi satt där började vinden lugna sig. Jaja, ingen topptur utan halv storm ;) Sen bar det av tillbaka samma väg vi kom. Vid bilen väntade belöning i form av pannkakor med grädde och hjortronsylt.

Dryga milen med topptur på 5,5 tim, tja det tar sin lilla tid... Men även denna dag blev det en bra tur!

Hästkläppen / Hierkienkleahpe

På måndagen såg det ut att bli finfint väder, kanske på gränsen till varmt och ingen vind. Vi gick upp tidigt för att vara tillbaka till ca kl. 12 när solen börjar gassa som mest. Det visade sig vara en liiiten felbedömning av tidsåtgången på den här leden...

Morgondimman vägrar släppa taget 

Ville gå en ny slinga och helst inte där alla andra går så vi tog bilen ett litet skutt upp till Walles och startade där. Leden slingrade sig lite nerför myrmark och över en bäck innan det gick uppför i fjällbjörkskogen och sedan kalfjäll under ca 2 tim. Det var rätt svalt och faktiskt lite vind, sådär i gränslandet till att täcke behövdes på fyrbeningen.

Vid en ledkorsning var tanken att välja hur vi skulle gå vidare, jag hade nämligen en tripp upp på Skenören på önskelistan. Men tiden flög iväg och den tänkta slingan var nog lite längre än jag tänkt mig så det fick bli att gå Hästkläppen runt. Här uppe var det fint och det blev lunch strax innan halva rutten var avverkad. Strax innan kl. 12 hahaha... Men det var ingen fara, det var perfekt väder (hur ofta sker det liksom) och då är man gärna ute hela dagen!

Längs leden sniffade sig Atle fram till en buske där det hängde något brunt på en gren. Det var renskinn som en ren gnuggat av hornen (innan hornen fälls). WOW sa Atle och jaktmaskinen i honom vaknade. Matten snodde med sig det fina renskinnet och har inte riktigt bestämt om jag ska göra en kampleksak av det eller ha det till antijaktträning, typ som störningsdoft i urvalsbanan... Well, nu var det Atles fynd så det kanske får bli hans val och då blir det kampleksak alla dagar i veckan!

Det kändes som att vi gick i det oändliga men det var ändå lättgånget och inte särskilt jobbigt. Sen kan det ju vara bra om man kollar kartan då och då men vi hamnade rätt till slut och det började slutta nerför igen. Det såg fint ut bortåt Ösjökläppen och började genast planera en sådan tur i huvudet.
Vi gick längs vatten sista biten och pausade med lite fika också. Det började bli varmt nu men ingen fara på taket och mot slutet såg vi de första människorna på hela turen. Troligtvis ute på seightseeing 5 min från parkerinegn ;)

Ledkryssen är nyligen utbytta och de nya står... ehh... lite tätt kanske?

Tillbaka i stugan blev det lite vila innan det bar av till Funäsdalen och våffelglass på GoBua! Herregud säger jag bara, chokladbomb med grädde mm. i en stor gräddad våffla (alltså inte klassisk strutvåffla utan riktigt gräddad våffla) i storlek XXL, rätt imponerad av att jag lyckades få i mig hela. Gäller ju att ta igen de kalorier man motionerat bort under dagen ;) GoBua rekommenderas!