Sälen

I fredags tog jag en sväng förbi Sälen på hemvägen, det blev ju bara en omväg på 20 mil ;) Pallade inte ytterligare en tur i myggland och Sälen har ju faktiskt lite fjällkänsla här och var, föredrar ju tveklöst fjäll framför skog.

Som vanligt var jag och Sälenvädret inte överens, det var betydligt varmare än vad väderkartan utlovat, trots att det var rätt tidigt på dagen. Bara att tänka om gällande led, det vill sig inte med den där leden jag tänkt gå så länge nu! Förra sommaren var det ju ösregn och halv storm så då gick det inte heller. Istället fick det nu bli den lättgågna leden runt Köarskar på 1 mil.

Det var varmt och luften stod still, Atle var rätt tveksam redan 30 min in på turen. Jag tänkte att det är fasiken inte säkert att det går det här, han såg helt knäckt ut. Men det är också lite typiskt Atle att när det känns lite motigt, som t.ex. här p.g.a. värmen, så har han en tendens att vilja stänga ner fabriken. Så han behöver jobba på det och inse att han inte dör bara för att solen gassar eller regnet piskar i ansiktet (inom rimliga gränser såklart!). Det var faktiskt inte farligt varmt så vi gick i sakta mak, stannade i skuggan lite här och där. Det blåste mer ju högre vi kom och efter ett tag blev leden roligare att gå, då fick han lite ny energi. Sen visste jag att det fanns en sjö längre fram, där skulle han kunna svalka sig.

Han vädrade vattnet redan på håll och fick väldigt bråttom!

Sååå skönt med ett svalt dopp!

Något som liknade simtag blev det allt =)

Stärkt av det svalkande badet fick han ny energi och det var full fart som vanligt. Det är nu man hade velat tala om att jag skulle aldrig bett dig gå om jag inte visste att du skulle fixa det, kom ihåg det nästa gång ;) Men det kanske han gör framöver, det lär visa sig.

Det märks att han fortfarande är ung och barnslig haha, här flög han ut i ljungen och började leka med en pinne bara sådär mitt under turen... Jahapp, lekpaus tydligen!

Jag tänkte att så snart han torkar blir han väl varm igen men värmen verkade han ha glömt bort. Vinden svalkade lite mer här också. Vi hittade en sluttning där vinden kom åt att fläkta och där det dessutom fanns lite skugga, där fick det bli lunch. Atle parkerade sig ovanpå sin sovsäck, det var ju lite för varmt för att krypa in i den.

Den här hunden dricker så sjukt dåligt. Trots värmen drack han inte ur varken sjön eller vattendragen, och inte heller ur vattenskålen med mitt medhavda vatten. Det känns inte sunt att gå en mil på fjället (visserligen lätt terräng denna gång) i rätt varmt väder, utan att dricka! Fick smula sönder hans fiskgodis i vattenskålen för att han skulle få i sig lite vatten.

Var tvungen att kolla kartan lite innan vi gick vidare. Hade leden som riktmärke men jag går ju helt utanför på egna små avstickare här och där och nu var vi väldigt off kan jag säga. Väl tillbaka på leden så gick han på väldigt bra, verkade inte särskilt brydd av värmen.

Sista biten tillbaka till bilen gick längs en bilväg där solen gassade, och där började Atle checka ut. Asfalten var varm och luften stod helt stilla i solen. NU började det bli lite i varmaste laget för honom. Vi snirklade oss ner i en stugby bredvid vägen, där var lite mer skuggigt och ingen asfalt. En porlande bäck rann där som han fick plaska omkring i. Till slut var vi tillbaka vid bilen och Atle var rätt nöjd att få hoppa in i buren. Årets första minifjälltur avklarad!