Vi körde i två grupper och banorna stod väldigt nära varandra vilket gjorde att det ibland kunde bli tight mellan hundarna i de två banorna (iaf tight med Atles mått mätt). Atle var jäkligt gasad och på tårna i början så då fick jag främst fokusera på att hjälpa honom runt och faktiskt ta till handhjälper och godisbelöningar, ibland även godis som avledning för att han inte skulle reagera på någon som befann sig nära. Men när han sen landat lite och började slappna av (tja, allt är relativt...) så gick det bättre. Ibland var jag t.o.m. riktigt imponerad av den lilla marodören =)
Den största utmaningen var givetvis att bara befinna sig i den jobbiga miljön och nästa utmaning att dessutom prestera. Men något jag tycker var roligt var att de svårigheter instruktören lagt in i banorna, de var ärligt talat inga större utmaningar. Det visar ju ändå att han är bra grundtränad vad gäller momenten, han är följsam och lyhörd och gör det jag ber honom om. Så det är ju synd och skam på mentaliteten, jag tror det hade kunnat gå rätt bra på tävlingsbanorna annars...
I övrigt deltog en jaktlabbe, en flatte, en tollare, sheltie och bayersk viltspårhund. Som vanligt när det börjar bli lite mer klurig träning, så är det bara arbetande raser med. ALLTID!! Mina skägg har alltid varit de udda fåglarna ;) Fast bayraren får också anses vara udda i de här sammanhangen. Matten fick kämpa rätt bra för att motivera den hunden, som antagligen undrade vad den gjorde på rallybanan och inte i jaktskogen haha... Men jag tycker verkligen det är jättebra att jakthundar aktiveras med annat utanför jaktsäsongen.
Instruktören tyckte att Atle hade en väldigt härlig attityd när han jobbar. Ja, attityden kan man verkligen inte klaga på, han går all in i all slags träning och just rallylydnad tycker han är fruktansvärt roligt. Just därför tycker jag att rallyn är bra att gå kurs i, det underlättar ju att träna i grupp om han tycker träningen är rolig.
Efteråt var Atle rätt trött och även jag själv... det tar liksom på krafterna att behöva ha fokus på allt som händer runt omkring också, för att se till att Atle inte hamnar i ett läge ha inte fixar, då tittar monsterAtle fram rätt omgående... Men det jag ändå märker är att vi fått ett bättre samarbete i jobbiga lägen, han litar mer på mig och att jag kommer hjälpa honom ur det hela istället för att han direkt blir skogstokig och gör helt galna utfall. Det gör ju också att jag nu faktiskt vågar anmäla oss till den här typen av mer krävande kurser, för det finns chans att det funkar. Så länge vi är utomhus ;)
Sen får vi se över tid vad som händer, det är en balansgång vad som är schysst att utsätta honom för. Han tycker trots allt att det här är jäkligt jobbigt så sker det ingen större förbättring de närmsta åren så är det kanske inte motiverat att fortsätta gå kurs, då är det schysstare att träna på egen hand och med hundar han är van att umgås med. Men jag tänker inte ge upp ännu, så länge det ändå sker små förbättringar så kör vi på! Slutar vi träna kommer det aldrig bli bättre...
Trots att det är kämpigt att gå kurs med Atle så tyckte jag ändå att det här var väldigt roligt, det är ju det härjag gillar, lite mer avancerad träning. Har saknat det så otroligt mycket de senaste åren. Så nu är vi faktiskt även anmälda till tävlingsträning. Jösses... Kanhända blir det lite overkill men det är inte värre än att han fått softa i bilen om det inte funkar. Det lär visa sig =)
 |
| Har inga bilder alls från kursen men hans belöning blev plask & lek =) Man MÅSTE helt enkelt bada när möjlighet ges! |
Nu ska vi härda ut Valborgsfyrverkerierna. Atle har precis varit på kursavslutning (mer om det framöver) så han är trött och nöjd. Matten har musik på så det löser sig nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar