 |
| Det var lite blött... |
På Flatruet höll jag allvarligt på att vända tillbaka in i bilen p.g.a. vinden och väl längs leden höll jag på att vända också haha. Men se, sånt går inte för sig så det var bara att knata på till det tänkta målet som var en *trumvirvel*... gräsbevuxen kulle, för omväxlingens skull. Atle hade dubbla täcken och klarade vinden bra så det gick till och med att fika i halv storm =)
En eftermiddag utforskade vi områdena runt stugan och hittade en nerlagd klubbstuga och ett gäng slitna agilityhinder. Det blev lite snabbt lattjande innan vi gick vidare och blev översprungna av två irländska settrar. Jag gick direkt åt sidan när jag såg att båda hundarna var lösa (för jag litar inte för fem öre på att folk har en fungerande inkallning) men det hjälpte inte och det tog fan en evighet innan kärringen fick tag på hundarna. Kopplar hon dem då??? NEJ!!! Hon går bara vidare så den ena vänder ju såklart tillbaka och så får jag återigen sjasa iväg den från Atle som vid det här laget var väldigt upprörd. Jag är så trött på den här typen av hundägare, inte en ursäkt kunde hon klämma fram heller. BLÄÄÄ! Atle som varit så duktig och klarat flera hundmöten ganska tight under vandringarna. Hur tror ni nästa hundmöte gick, efter den här incidenten? Jo, käpprätt åt skogen trots större avstånd än vad som hade behövts tidigare dagar.
 |
| Stenåldrig agilityplan som funkade rätt bra ändå =) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar