Både jag och Atle är svältfödda på vandring och förhoppningen var att faktiskt kunna göra någon dyblöt halvsnöig fjälltur men tvingades till slut inse att den här våren ligger snön kvar i mängder även i sydligaste Sälen (som i min värld knappt räknas som fjäll), så näe, det sket sig. Tänkte att jag får väl ta en tur i Grönklitt då men näe, fick till svar att det går inte, det är för mycket snö kvar i terrängen. Men va faaan!!! Med 20 grader och sol kan man inte bara knata rakt ut i skogen med den här hunden så tänkte att ravinen blir väl bra då, inte så mkt att skryta med längdmässigt men det är fint och brötigt att gå där så det är lite vildmarkskänsla ändå =) Och konstant tillgång till vatten.
Gick Enån nedströms på norra sidan där det är hyfsat lättgånget men väldigt mycket upp och ner (man får upp flåset!) i ravinen och sen korsade vi ravinen över den 20m höga bron och gick södra sidan uppströms tillbaka. Södra sidan är inte lika mycket upp och ner men man måste titta på marken hela tiden för att inte snubbla/halka ihjäl sig. Atle flög fram och var ute i forsen titt som tätt för att svalka sig. Det är inte det att han hatar värme och vägrar gå men han är ju lite smart, finns det inget vatten så inser han att han måste ta det lugnt och "strejkar" gärna i skuggan (för värmekänslig, DET är han). Finns det vatten så maler han på, går ut i vattnet när det behövs nedkylning och sen maler han vidare.
Mötte inte en levande själv på hela rundan, antagligen för att det finns lättare promenadområden men även för att folk har annat för sig en fredagskväll haha! Matten fick fylla på vattenfallsbehovet och hunden fick bada, win win =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar