Tänk positivt!

När jag tittat tillbaka på vad jag skrivit i bloggen det senaste året så inser jag att det kanske är lätt att tro att Täppas är sjuk mest hela tiden. Men så är det inte! Det är så lätt att snöa in på alla tråkigheter och helt missa de förbättringar som faktiskt skett under året:

• Efter en katastrofal höst (2011) tröttnade jag och bytte i januari (2012) både djursjukhus och veterinär. Hon ändrade genast om i foder och medicinering och jösses vilken skillnad det blev!
• I och med foderbytet förvsann i princip alla hans hudproblem, så himla skönt. Alla jäkla bad varannan dag är ett minne blott =)
• De allergisprutor han fått en gång/månad i ca 2,5 år (med syfte att göra honom mer tålig mot kvalster och pollen) har jag slutat med helt. Han har inte fått en enda spruta senaste halvåret och jag har inte märkt av någon försämring alls! 
• När magen blev bättre och han slutade spänna sig (p.g.a. smärta) så blev även hans muskelproblem bättre. Han kunde sluta simma och vi behövde inte besöka Anna lika ofta, lite laser mm. då och då gör susen.
• Den muskelavslappnande medicinen han åt kunde plockas bort utan några som helst problem.
• Upptäckten av Addison (även om det inte är helt säkert att han har det). Det går dock inte att bortse från att medicinen haft väldigt positiv effekt =) Om han har Addison så är det många bitar som bör bli bättre på sikt så det återstår att se.

Sen har han ju tyvärr haft några dippar också, det verkar vara ofrånkomligt. Vad som hände i slutet på juli vet jag inte - Addison kris, akut pankreatit, elak magbacill... Ja, inte vet jag och jag orkar inte rota i det mer heller. Just då var jag fullständigt övertygad om att jag inte skulle få se Trollet igen. De två första dagarna var vetten tydlig med vad som kunde göras fär att hjälpa honom... eller låta honom somna in, han blev ju inte det minsta bättre. Men hon sa också att han kämpade och ville leva. Det är tydligen olika från hund till hund, en del vill tydligen bara slippa allt och somna in för alltid. Men att hunden själv har livsvilja är av stor betydelse för tillfrisknandet. Eller om det bara var något hon sa för att pigga upp mig...
Men det är nog så jag upplever honom också, en levnadsglad herre =) Vilket inte alls är självklart, han är kroniskt sjuk sedan 4 år tillbaka, har varit ordentligt dålig flera gånger och börjar dessutom bli gammal (9,5 år). Men ändå är han så jäkla pigg och glad, busig och arbetsvillig. Han skulle lika gärna kunna vara helt slut, en trött gammal gubbe... Men nejdå, fullt ös medvetslös! Och så länge han fortsätter vara så levnadsglad så har jag gärna kvar honom här på jorden ett tag till ;)


Skäggtrollet Täppas på sitt älskade Fulufjäll juni 2012 =)