Nu blir det sjukgymnast

Nu har jag ruttnat på min fot! Jag är så less på att inte ens kunna gå en vanlig promenad. Under 14 dagar har jag nu haltat runt på korta 10-15 min promenader med Täppas. Nu får det vara nog så på måndag blir det besök hos en sjukgymnast. Börjar känna mig smått stressad över att inte ha två fullt fungerande fötter när jag ska till Frankrike och shoppa gata upp och gata ner...
 
Det är nu två veckor sedan jag sprang ett traillopp och på något sätt gjorde illa foten (eller bara överansträngde den, vad vet jag). Efter målgång började det göra jäkligt ont. Trailrunning (löpning i obanad terräng, d.v.s. offroad i skogen eller på små stigar) är väl den typ av löpning som har störst skaderisk men det här var ett snällt lopp på ynka 6 km i terräng som var betydligt lättare än jag väntat mig. Jag har inget minne av att jag trampade snett eller liknande. Den enda orsak jag möjligtvis kan tänka mig är att det var väldigt många branta backar och så många backar har jag nog inte sprungit i ett och samma träningspass tidigare.

Med tanke på hur foten känns idag så lär det dröja länge innan jag kan börja springa igen =( Får lite smått panik eftersom jag verkligen behöver träna inför nästa traillopp i slutet av juni. Där ingår bl.a. att springa uppför Hammarbybacken och vidare ut i Nackareservatet genom skog, kärr och gud vet vad ;) Kommer jag inte kunna springa det loppet blir jag ARG!!!
Det finns inte så många rena traillopp, de flesta lopp går på asfalt eller "parkvägar" (typ grusväg). Jag hatar att springa på hård monoton asfalt och motionsspår i skogen är inte mycket roligare. Klassiska lopp som vårruset och tjejmilen känns därmed inte lockande för fem öre, offroad ska det vara!

Smått död efter målgång =)