onsdag 28 januari 2015

Tåuppdatering

Jag ska börja med att berätta att Täppas nu går helt normalt igen även om tån fortfarande ömmar när jag undersöker den. Så det är ju bra att det är bättre men dessvärre finns ju ett problem i tån. Röntgen visar att det saknas en liten del av klo/tåbenet (yttertå höger bak). Jag vet att det låter helt stört men den allra nedersta delen finns inte där. En anledning kan vara att benet håller på att tillbakabildas p.g.a. t.ex. en tumörsjukdom i området. Är det så måste tån amputeras för att förhindra spridning till fler tår eller upp i själva benet... Därför ska tån röntgas igen om en månad för att se om det skett någon förändring eller om den ser likadan ut.  

Den här tån har liksom alltid varit lite skum, klon har pekat lite mer ut från tassen än vad den borde. Jag har visat upp tån för både hundfysioterapeut och veterinär men eftersom han varit totalt obesvärad av den och det inte ens gått att provocera fram smärta så har vi inte gått vidare med någon undersökning. Det kan ju vara så att tån alltid saknat en liten del av benet men det är inte förrän nu på gamla dagar han börjar få problem av det.

Den akuta smärtan i förra veckan beror med största sannolikhet på att han stukat tån, den är väl kanske lite extra känslig. Så visar det sig att det här blir ett återkommande problem eller att det verkar finnas en permanent ömhet i tån så måste den bort oavsett, han kan ju inte gå omkring och ha ont.

Efter att ha pratat med två veterinärer och en fysioterapeut (som alla drar åt olika håll, det blir sååå lätt för mig att välja då) så är planen nu att han ska få artrosmedicin för att lindra eventuell smärta i tån. Är tån oförändrad och helt smärtfri (trots provokation) om en månad kan vi nog låta det vara men ha i bakhuvudet att ha lite extra koll på den framöver.

En tåamputation är visserligen ingen jättegrej, en hund som inte pysslar med någon krävande form av fysträning klarar sig bra med bara tre tår. Det hade dessutom varit värre om det varit någon av de två mittentårna, där lägger hunden mest vikt. Men det är bara själva grejen, Täppas har redan varit utsatt för alltför mycket trubbel.

Lite positivt mitt i allt är att jag nu fått svart på vitt hur det står till med artrosen i hans tåleder, alla tassar röntgades (med viss protest från Farbror Skägg som inte var sederad). Det är bara lindrig artros, inte alls farligt så det känns ju bra =) Även knälederna röntgades och de såg ännu bättre ut, helt felfria.  

Så nu är det bara att hålla tummarna för att det löser sig på bästa sätt med tån!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas det läker på bra och att ni slipper amputation. Aldrig kul när de har ont. Vad får han för Artrosmedicin? Villgott går på JD för ryggen men jag började även ge nyponpulver (vanligt från affären) när han var dålig i julas och jag fick sätta honom på Rimadyl, jag upplever att han är mindre stel men det kan ju vara ren inbillning också...

Susann sa...

Vi ska prova kaltrofen i stegvis ökande dos för att se om han överhuvudtaget tål det. Han är extremt känslig och reagerar även på snälla preparat som t.ex. glukosamin, msn, kondroitin. Specialfoder är inte att tänka på och rimadyl tar nog livet av honom så det är inte helt enkelt =) Knasiga hund...
Men skönt att du tycker att Villgott blivit lite mindre stel!