Ato betyder "det" eller "den där", fjället är nämligen för heligt (för Samerna) för att nämnas vid namn. Jag är inte så mycket för heligheter så här kallar vi det ett fjäll ;) Klev ur bilen i kyla, blåst och regn. Klaga inte liksom, det här var fullt vandringsbart till skillnad mot 30 grader och vindstilla med knottinvasion.
Jag hade fått för mig att det skulle vara hyfsat plant fram till själva Atoklimpen (till mitt försvar ska tilläggas att området låg utanför min fjällkarta och den halvdana turistkartan saknade höjdkurvor...) men det gick uppför hela tiden. Regnet smattrade konstant och det var en rätt trist led upp till kalfjället men där blev det desto finare. Mer vind också och en sedan länge dyngsur Atle började frysa. Lyckades få en blick av Atoklimpens topp innan dimma svepte in och dolde den. Typiskt... Vet inte om det hade funkat att gå upp ändå, vädrets makter motarbete Atle kan man säga. Det blev några få mobilbilder för kameran ville jag inte vattenskada.
 |
| Till slut syns Atoklimpen, med toppen borta till vänster! |
 |
Men ju närmare vi kom desto mer dimmoln svepte in och dolde toppen...
|
 |
Vi försökte i alla fall! Men längre upp satte vädret stopp, Atle höll ju på att frysa ihjäl, trots dubbla täcken.
|
 |
På väg neråt igen
|
 |
I stugan var det en kall Atle som fick på sig ett torrt täcke och somnade på kudden =)
|
Retligt med vädret men jag tror jag kan tänka mig ett nytt försök i framtiden, det är nog väldigt fint där uppe i klart väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar