Även denna tur startade i Hemavan men gick lite snällare uppåt genom fjällbjörkskogen. Uppe vid trädgränsen vad det blött och det välbekanta klafs, klafs, klafs hördes. På kalfjället blev det torrare bortsett från vadet man fick plaska sig igenom. Kobåset är en u-dal och längst in finns den näst högsta toppen i området. Hade ju varit kul att se men moln och dimma dolde som vanligt topparna.
 |
När man passerar en fjällbäck och hunden inte ens tänker tanken att bada, då vet man att det är kallt =)
|
 |
Vi närmar oss!
|
 |
Dimman kommer och går
|
 |
Jahaja, det gick att ta sig över bäcken här också... Såklart har renarna koll på lättaste stället till skillnad från oss som valde en smalare del med mer vatten hehe =)
|
Det här var sista vandringen i Vindelfjällen - så vad tycker vi om stället då? Lite svårbedömt p.g.a. vädret men jag kan nog tänka mig att komma tillbaka i framtiden och utforska lite mer. Då får vi inte ha fuskat med träningen för de leder som lockar betar av en hel del höjdmetrar. Nackdelen är att det är satans långt att åka, 75 mil enkel väg från Orsa. Men Murtsertoppen står fortfarande på min önskelista även om det lär dröja för nu hoppas jag såklart på Norge nästa sommar. Tredje året gillt liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar