Klapp på axeln!

Trodde jag hade publicerat det här inlägget men det hade jag tydligen inte... Jaja, bättre sent än aldrig!

Fyra veckor går snabbt när man har roligt och framförallt ger det en helvetisk träningsvärk. Mina ben är uppenbarligen bra tränade för där har jag inte känt mycket, men överkroppen får jag nog göra något åt haha =) Kommer helt klart fortsätta med dessa övningar, både inne och ute. Man ska nog ha en bra grundlydnad på hunden om det här ska funka, annars kan det säkert bli smått kaos i övningarna. Hunden bör även ha bra bakdelskontroll då det underlättar flera av övningarna. Atle har haft alla förkunskaper bortsett från att jag inte har signalkontroll på "stå" och han kan inte gå skänkelvikning sidledes åt båda håll... Men det är inte värre än att vi kan lära in det =)  

Torkad fisk, färska hallon och vatten så är Atle nöjd =) Har nog aldrig träffat en hund som tycker det är så sjukt gott med bär, frukt och grönsaker som Atle.

Sett till mig och Atle som ekipage så har den här kursen varit ordentligt krävande för mig men rätt soft för Atle. Han är rätt hårt fystränad inför fjällvandringssäsongen så det här blev i lättaste laget för honom. Men det spelar verkligen ingen roll för vi har haft så himla roligt med dessa övningar! Jag själv har fått tillbaka träningsmotivationen som försvann för några år sedan när jag sprang sönder min fot under Spring Cross. Jag har till och med börjat fundera över om jag ska våga ta upp löpningen igen (trail). Just nu är foten bättre än någonsin men jag vet ju också att minsta löpning tidigare har sabbat allt... Vi får se. Jag tror det skulle passa Atle som handen i handsken att få flyga fram över stock och sten =)

Vi tränar på!

Atle är normalt en promenadmaskin men när det slår till och blir "varmt" (för 18 grader och sol klassas som hemskt i Atles värld) då blir det promenadstrejk =) Tur vi har ett kallt hav som balanserar upp det hela lite, morgon och kväll är det rätt råkallt här, har fortfarande vinterjackan framme.

Vi kämpar på med fysövningarna och har väldigt roligt åt det hela haha!

Den här är rätt lätt för oss båda, tänk er att hunden ska gå slalom medan man själv tar rätt stora steg och går ner på det här sättet i varje steg. Atle tycker att alla övningar ska göras så actionfyllda som möjligt så även om han kan fixa denna slalom utan hjälper så får jag ändå leda med godis för att bromsa honom så att rörelserna blir lugna och kontrollerade.

Den här är svårare, inte för Atle men för mig! Båda benen ska vara i luften, ett högre och ett lägre. Överkroppen bakåtlutad. Hunden kliver över det lägre benet och därmed under det övre. Sedan vänder hunden och går tillbaka samma väg och då ska föraren ha växlat ben, så att det låga nu är högt och det höga benet lågt. Och så ska det bli flyt i det hela! Måste säga att det nu går riktigt bra men satan vilken träningsvärk i magen... Och jag måste säga att jag är glad att jag har en liten hund i just denna övning ;)

Atle utnyttjar skogsgymmet

 

Liiiite för kallt i vattnet ännu!

Vandringsprepp och fysutmaning

Årets vandringsplaner var rätt storslagna men just nu vet jag inte var de slutar... I början av mars började vi öka på promenadlängderna och gå i mer brötig terräng. När sen dundervandringen i Frankrike inte blev av i slutet av maj så behövde jag inte ha så bråttom, nästa mål var månadsskiftet juni/juli då jag ska till Jotunheimen i hela fyra veckor! Har planerat i minsta detalj och sett fram emot det här sedan juli förra året. Men just nu känns den här drömmen mer och mer avlägsen för varje dag som går =(

Har dock liksom lite tappat motivationen för vandringsförberedelserna när jag inte vet vad det är jag tränar inför. Är det krävande vandring i Norge? Eller några turer här och där i Sverige? Eller ska jag bara skita i allt och skippa årets semester, vara hemma och jobba hela sommaren?  
Men jag lever på hoppet om Jotunheimen och så länge det inte finns svart på vitt att man inte får åka i början av juli så är det bara att följa den ursprungliga träningsplanen så gott det går. Kängor och vandringsrygga är i Orsa så just nu kånkar jag omkring på en rätt oskön vanlig rygga (måste ju vänja kroppen vid att bära tungt). 

Turen häromdagen bjöd på årets alla väderlekar. Hann ta iaf en bild innan hagelskurarna började avlösa varandra =)

För att få lite mer inspiration och spark i baken så har vi precis startat en onlinekurs i fysträning, fyra veckors träning både för förare och hund. Det är inte fokus på kondition/uthållighet (gör inget, den biten klarar vi så bra själva) utan fokus ligger på styrka och smidighet. I varje övning tränar man tillsammans med hunden vilket är nytt för mig. Jag har ju mängder av fysövningar jag gör med Atle men då är det ju enbart han som tränas. Nu tränar vi samtidigt (vilket kräver ett visst samarbete haha) och det är väldigt skoj.
Nu är vi visserligen bara på första veckan men Atle klarar övningarna med lätthet, han är van vid svårare såhär i vandringsprepptider. Men matten däremot... uj, uj, uj. Det är ju helt klart så att jag lägger mest krut på att fysa Atle, mig själv har jag liksom glömt bort i det hela. Men nu ska det bli ändring på det! Vi kommer vara i toppform när det är dags för Jotunheimen ;)

Ut på tur

Skulle ju som vanligt varit i Orsa nu under påsklovet men så blev det ju inte =( Att vara hemma här en hel vecka är liksom inte ett alternativ med allt oljud så jag bokade in massa privatlektioner. Win win att dels få komma hemifrån och dessutom dra in lite pengar på det. Långpromenader har det blivit många också, häromdagen blev det en tur till Bogesund där vi knatade runt i 4,5 timmar.

Atle går normalt i vanligt koppel i början av en tur, i vanligt koppel gäller koppelregler och då går han lugnare vilket är bra så att han värmer upp ordentligt innan han får röja i flexit. För är det något den här hunden är bra på så är det att halvt slå ihjäl sig själv. Nu hade jag glömt det vanliga kopplet så flexit var på från start, därav den flygande hunden på bilden... Tur de första 200 metrarna gick längs en safe grusväg haha ;)

Extremt konstig växtlighet på marken, vad är det här? 30-40cm högt och snårigt som bara den, Atle körde fast. 

När man ber hunden lägga sig ner och softa och han faktiskt gör det också!! Antingen börjar det hända nåt med passiviteten (eller det "lugn" jag installerat i honom via Absolute Dogs lekar?) eller så är han helt slutkörd av tre månaders kaos hemma.

Tillbaka vid bilen fick det bli en genomborstning med kardan för att få bort fästingarna som kröp omkring... Odjur!

Det gäller att passa på!

När kurs efter kurs ställs in och jag helt plötsligt står sysslolös en vardagskväll (vet inte vilket årtionde det skedde senast) så får man ju passa på att göra sånt som annars inte hade varit möjligt. Webinar efter webinar =) Det här var helt i min smak, rekommenderas (även om det inte verkar finnas något mer datum just nu)! "Hundens känsloliv och våra kulturkrockar" med Caroline Alupo.

Carro håller exakt den balansgång jag gillar, man måste grunda allt i forskning samtidigt som det gäller att vara open minded och inte förkasta något bara för att det inte finns forskning på det... Hmm, det där blev motsägelsefullt känner jag men ni förstår nog vad jag menar!

Mer nyttigt

Förra veckan lyssnade jag på en onlineföreläsning med Caroline Alupo - "Det gemensamma ledarskapet, om flockliv & följsamhet." Den här föreläsningen är öppen även för vanliga hundägare om någon skulle vara intresserad.

Hos en annan arrangör blir det längre fram i vår en onlineutbildning i ämnet "När Träning Inte Räcker Masterclass". D.v.s. vilka tillskott, preparat och ffa läkemedel kan användas som en pusselbit i att förändra hundens beteende när träningen inte når hela vägen? Det är 12 år sedan jag senast grötade ner mig i det här (iaf vad gäller läkemedlen) så det är hög tid att uppdatera sig om vad som hänt sedan dess!

Slutprov check!

I juni förra året påbörjade jag en instruktörsutbildning online via Absolute Dogs i Englad. Igår klarade jag slutprovet och är nu certifierad Pro Dog Trainer! När jag först kom i kontakt med deras tänk var jag skeptisk, ganska länge dessutom. Men insåg ändå att det låg massor i vad de sa, de är ruskigt duktiga på hundpsykologi och inlärningspsykologi, det är bara det att de tänker så annorlunda mot vad vi är vana vid =) Och efter att jag använt Atle som försökskanin ett tag och såg framsteg på vissa viktiga punkter så ville jag lära mig mer. 

Deras tänk handlar om att göra lekar (och då inte lekar så som vi vanligtvis tänker lek, utan snarare lekar som är övningar, men väldigt lekfulla sådana) med hunden som påverkar hundens personlighetsdrag och känslor. Nu börjar det låta flummigt men tro mig, det är inte ett dugg flummigt, då hade jag dragit öronen åt mig direkt.
Tar vi Atle som exempel så är han t.ex. väldigt skeptisk till sådant han inte är van vid. Då gäller det att göra många lekar (tänk övningar) som allmänt främjar optimism. I miljöer som inte är hemma har han ofta svårt att koppla av och då gäller det att lägga mycket krut på lekar som allmänt främjar lugn. Inte bara i den svåra miljön utan desto mer hela tiden i vardagen. Installera mer lugn helt enkelt =) Nu kanske ni undrar vad det är för fel på vanlig hederlig passivitetsträning och det är inget fel alls. Absolute Dogs har bara (som alltid annars) ett annat sätt att tackla det hela. Och det verkar passa Atle väldigt bra.
Han har även en låg... vad heter det på svenska nu då... "tolerance of frustration", kort stubin kan vi kanske kalla det. För att förlänga den stubinen och jobba på impulskontrollen så gör jag då lekar som påverkar just detta.
Sen är det klart att man kan ju inte ändra en hunds personlighet hur mycket som helst, den är ju mycket genetisk, men man kan i alla fall påverka! Jag har inte på något sätt gått ifrån mitt vanliga träningstänk men jag lägger även detta nya tänk i verktygslådan. De lekar jag gjort som påverkat egenskaper hos Atle, de förändrade egenskaperna har jag sedan haft stor nytta av när vi väl tränar rena moment. Lite svårt att förklara men... Me like =)

Slutprov check!

Lila! Hur bra kommer inte den här passa på min lila hemsida?

Det roliga är att det inte slutar här, deras plattform fylls hela tiden på med nya lekar och ny kunskap. Min plan var att i vår, när de öppnar upp för anmälan till deras nästa nivå (kan väl liknas med hundpsykolog) gå den. Sen kom Corona och började inhalera DogSpirits buffert så får nog satsa på våren 2021 istället.

When life knocks you down

Lite glest mellan inläggen här men det har sina orsaker. Det finns liksom ingen motivation till att skriva när allt strular precis hela tiden. Jag blir fullständigt galen! Jag bor mitt i en byggarbetsplats, saker fungerade inte när jag flyttade in (för att nämna en sak var värmesystemet inte inkopplat rätt, hur kan folk ens ha bott här i 5 år när jag höll på att få värmeslag efter en vecka i januari?). Bilen har varit på verkstaden i två omgångar, Rally Sweden blev halvt inställt... Sen började datorn trassla och kort därefter även printern. När jag varit iväg och fått båda fixade lyckas jag skriva ut hela tre A4 innan det blir papperstrassel utan dess like och trots finlir med pincett får jag inte ut alla rester. Och såhär håller det på!

När man till slut inte kan låta bli att skratta åt allt och tänker att det kan ju i alla fall inte bli värre... ja, då dyker det upp ett virus. Så när vi ändå är i farten kan vi passa på att köra företaget i botten. Det är TVÄRNIT på jobbfronten. DogSpirit blöder =( Visst måste vi förhindra smittspridning men till vilket pris undrar jag?

Och häromdagen ställdes Monacos GP in. F1 i Monaco är mitt livselixir sedan minst 14 år tillbaka. De som känner mig vet att den smällen var värre än allt annat sammanlagt. Dessutom var hela resan anpassad efter den svarta leden uppe i bergen som jag gick bet på förra året p.g.a. av åskoväder. Nu var den planerad i minsta detalj och jag har redan börjat träna. Det är tydligen inte tänkt att jag ska gå där.

Blääää. Så, nu har jag gnällt klart och ska försöka fokusera på annat här framöver! Bättre uppdatering utlovas =)

Sportlov

Nu har jag varit ledig en vecka och när man är lite desperat efter vinter så får man helt enkelt hitta vintern. För första gången typ någonsin så var inte ens Orsa snösäkert. Det är tragiskt!! Inte en gnutta snö... Snön började först runt Idre och inte förrän i Grövelsjön var det ordentlig vinter. Fryslorten Atle var väl inte helt imponerad av kylan. Desto mer imponerad var han av de sjukt goda kanelbullarna jag köpte hos fjällbagaren =) 

Mina vandringsområden! Tänk att kunna spänna hunden i midjebältet och skida iväg =)

 

Åkte genom Särna där det förbereddes för fullt inför Polardistans som startar nu i veckan. Blev sjukt sugen på lite hundspannsäventyr igen. Har inte kört på fyra år nu och inte ens åkt med på släden...

Har inte riktigt koll på om någon av dessa fyra ska gå Polardistans i år, men kanske Trolla, den mörka grönlänningen till vänster i bild. Hejar som vanligt på Team Ukioq (där dessa hundar finns) och såklart huskygänget från Orsa!

Åkte hem igår i snökaos, så jäkla typiskt att snön kom när jag åkte hem haha! Nu är jag utvilad och redo att tackla världskrig från bygget igen...

TV-tips!

Hundträningsprogrammen som sänts på TV i det här landet har ju varit, milt uttryckt, sisådär. Men nu finns ett norskt TV-program som är klart sevärt! Tänk att det skulle behöva dröja till 2020 innan modern hundträning fick ta plats i TV-rutan... Tack och lov kan även vi i Sverige se programmet via NRK, det heter "Fra bölle til bestevenn" och ni hittar det HÄR.

Det är 6 hundar som tillsammans med sina ägare möts hos instruktören Maren hemma på hennes gård. Hundarna har diverse beteenden för sig som ställer till det för både dem själva och deras ägare. Inga superproblembeteenden utan sånt jag själv stöter på under var och varannan vardagslydnadskurs eller privatträning. Efter den inledande träningscampen fortsätter träningen på hemmaplan med hembesök av Maren och slutligen möts alla igen på en sista träningscamp hemma hos Maren. Det jag gillar med programmet är att det är schyssta moderna träningsmetoder (ok, det finns vissa frågetecken kring några sekvenser med en av hundarna men i övrigt inget att anmärka på) och framförallt att det visar på att träning tar tid! Programmet är på 6 avsnitt där vi över tid får följa ekipagens träning i mot och medgång.

När det gäller andra hundträningsprogram så har instruktören (som faktiskt ofta saknat utbildning, men eftersom det sänds på TV måste det ju vara bra och rätt eller???) träffat ekipaget en timme, korrigerat/bestraffat bort felbeteendet (vilket ofta funkar just där och då men sällan ger bestående resultat) och sen tror många hemma i TV-soffan att det är så det funkar. Det. funkar. inte. så. 

Så TACK till NRK och Maren för att ni visar hur hundträning ska gå till!