Sportlovet

Var ju i Orsa under sportlovet och där var det i alla fall snö så man fick lite vinterkänsla. Här hemma är det ju vår? Atle fick testa att dra kicksparken, eller snarare springa framför den. Det här är ju inget han gör ofta så därför har han heller inte rätt slags utrustning för det (försök förresten hitta dragsele och tunna expanders passande 7-8kg hund...). Men signaler från vardagen, eller snarare vandringarna har vi iaf som även funkar i dessa sammanhang. Lyckades inte få in filmklippet hit men lägger in en länk. Sparken är helt omöjlig att svänga med så det bästa är att köra på vägar men där var det ren isgata så det fick bli skoterspåren. Inte helt lätt att filma och jag är så fokuserad på att han ska ta spåret rakt fram att jag inte har koll på sparken som hamnar utanför spåret i mjuksnön och håller på att välta. 

https://youtube.com/shorts/1ASVnYwnAZg?featu

 

Lilla Orsa har ju fått en hundhall som jag var tvungen att testa. Visserligen bara 100 kvm men ändå. Inomhusmiljöer/hallar är inte Atles starka sida, när det är hundar och/eller människor där inne. Här hemma finns det ingen hall inom rimligt avstånd där man är helt själv, det är alltid någon slags verksamhet intill och det går inte. Men här var vi i alla fall själva i hallen och det hade nog inte varit några större problem (såhär många år senare) om det inte varit för speglarna som jag faktiskt inte hade en tanke på att han kunde reagera på. Hemma har jag flera speglar i Atles nivå och det har aldrig varit några problem men här var det så stora ytor med speglar att jag inte tror han förstod att det var just speglar. Han såg alltså en människa och en hund inne i hallen (d.v.s. han såg sig själv och mig) och flippade ur... Bra start!

När han väl släppt speglarna var ju stressnivån liiite högre än vad som egentligen var lyckat men körde några NW sök för att tagga ner. Sen lite rallymoment, lite vila, lite utforskande av skrymlsen etc. Hallen får plus på underlaget (agility matting) och timpriset men minus för att det inte fanns någon utrustning att låna, bortsett från två lydnadshinder och fyra koner. Det hade väl iof varit lätt ordnat att ta med sig egna grejer men de fanns ju 35 mil bort...

Speglarna syns längst bort i bild. Alltså jag klagar inte på speglarna i sig, tvärtom, det är bara min hund som har vissa issues.  

Lite ont om bra ställen att fästa behållaren men den här kranen var magnetisk iaf!

Det ynka behållarsök jag lyckades åstadkomma

Springa (flyga?) runt med leksaken måste man få göra också!

Annars blev det mest slappande och promenader i solen, för fint väder var det även om det var glashalt överallt.

Sen tar ju loven slut alldeles för snabbt och nu är det fullt ös igen =)

Spanat på Polardistans!

Vet inte hur många gånger jag velat se Polardistans på plats (eller ja, det är ju mest start och mål som går att se) men det går ju alltid mitt i veckan så det har aldrig funkat. Nu låg det på sportlovet och jag är ändå i Orsa just nu så det var ju perfekt =) Sandra och Tobbe (Team Ukioq) från Sulviken startade med var sitt spann och det är alltid roligare när man har nån att heja på! Även Orsahundarna startade, dock en annan tid och varför fresta sig med att se huskyklasserna tänker jag. 

Sandra på väg till startplatsen. Notera skotern (fastbunden i släden) som åker bakom för att bromsa och se till att hundarna inte drar iväg. Med 8 pigga hundar går det inte att bromsa tillräckligt med slädens bromsar. När jag körde bara 4 hundar hade det också varit bra med en sån skoter bakom ibland haha =)

De 11 spannen i den här klassen ställer upp inför start, ca 80 hundar tror jag.

Tobbes spann närmast i bild, den vita längst bak känns ganska startklar =)

Starten går!

Sandra som kör malamute och grönlandshund

Tobbe, samma raser

Det syns inte så bra på bilden men jag hajade till över de här hundarna. Dels är de väldigt stora, dels typ helt identiska alla 8, och långhåriga. Jag hade gissat på korsning malamute/långhårig schäfer för kroppsformen drar åt schäfer. Men jag har för mig Polardistans enbart är för renrasiga polarhundar så jag antar att det är långhårig malamute... Vilket jag förstått mer är för utställning och inte önskvärt hos draghundarna?

Här är mer typisk malamute

Sen bar det av för alla ut i Vedungsfjällen och de 16 mil som väntade, med övernattning. Ingen övernattning för huskyklasserna haha, där går det undan. Orsahundarna kom tvåa i sin klass, de körde 16 mil på 13 tim. Alla kan följas via GPS och tyvärr ser det ut som att Sandra och tre spann till brutit. Tobbe tuffar på även om han står stilla just nu. Både igår och idag var varmt, 4 plusgrader i skuggan. Spåren blir tunga/mjuka men hundarna får de tufft ändå i varma temperaturer, en polarhund kan ju får värmeslag även på vintern. Mjuka spår tar också hårt på t.ex. hundarnas handleder. Men, men, allt kan hända. Oavsett så är säsongen inte slut för de här hundarna, nästa plan är ätt köra nästan hela vita bandet upp till Treriksröset!

Äventyrlig föreläsning

I december (ja, det är lite eftersläpning i den här bloggen) suktade jag ju efter en fredagskväll i Åre där Lina Hallebratt och Jens Kvernmo skulle föreläsa om sina äventyr. Var faktiskt nästan redo att ta ledigt och packa mig iväg... Nog för att viruset mestadels för med sig skit men det har ju också gjort att mycket sker online och när viruset ökade så togs beslutet att sända hela kvällen online. Lycka! Jag måste ha varit en av de första som köpte onlinebiljett.

Jens & Tarzan, Lina & Bounty

Jag vill gärna tänka att alla vet vilka Lina och Jens är men inser också att alla inte längtar efter att skutta omkring bland berg i halv storm när man kan sitta i en varm soffa och titta på en TV-skärm. Lina har med sina hundar vandrat Pacific Crest Trail (ni vet, från boken Wild), Santiago de Compostela mm, mm. Inget småskit med andra ord! I skrivande stund tror jag hon är ute på sitt sjunde vita band och förra året blev hon årets kvinnliga äventyrare. För andra gången. Hon visar även att det går att äventyra långtur som vegetarian, Jens har ju fördelen att kunna jaga/fiska sin mat. Jens, som för några år sedan blev "årets villmarking" (i Norge) har med sina hundar vistats ute i Norges, Sveriges och Canadas vildmark mer tid än vad han spenderat inomhus i en stuga. Gemensamt för dem båda är att de har sina hundar med på alla äventyr. Jens har främst alaskan husky men även gordon setter för jakten. Linas hundar vet jag faktiskt inte vilka raser de är, den stora skulle jag kunna tänka mig bouvier eller liknande och den lilla nån chihuahuamix. Jag tycker ju alltid det är så kul när små raser visar vad de går för då många tycker/tror att att de bara passar som prydnad i soffan. Och sen har Lina polarblandisar för vinterturerna, vågar inte gissa närmare än så.

Det jag är mest imponerad över är egentligen inte äventyren i sig utan att de vågar leva ett liv utan ett fast jobb och ett fast hem. Som Lina säger "det kostar inget att bo i tält"... eller Jens "vem blir lycklig av pengar på banken". Min dröm är ju att ta någon form av sabbatsår eller snarare en sabbatshöst och bara göra det jag känner för. Typ roadtrippa runt i Norges fjällvärld. Samtidigt känns det extremt slött (hösten är den tid på året jag drar in mest pengar) men de här två ser det mer som att du gör det du vill göra, man lever bara en gång. 

Dags att ta tag i den här boken nu!

Atle nätshoppar

När det droppar in ett sms i telefonen som talar om att man har ett paket att hämta och man inte har en aning om vad det är... Och Atle står och studsar som en dåre och säger att det måste hämtas NU! Hmm, frågar Atle om han vet något om detta? Han menar att han kanske lånade mitt kontokort. Och shoppade lite godis. Eller ganska mycket...
Hämtar ut paketet som luktar typ rutten strand och jag inser att temat på godiset verkar vara fisk, föga förvånande. Öppnar paketet och plockar ut påse efter påse med laxgodis, torskgodis, öring, torskskinn, torkat torskkött i både små och stora bitar, räkor och stora torkade sejbitar med skinnet kvar. Frågar Atle om han inte tycker det vore trevligt med lite variation i proteinkällorna men han tyckte han varierat fisksorterna riktigt bra =)

Väldigt nöjd med sitt köp!

Vaknat ur idet!

Jag gick väl i ide eller nåt men nu är jag tillbaka! Lite svårt att sammanfatta tre månader, det får bli en snabbspolning i bildversion.

Fint här ute på vintern =)

 

Fyra dygns näsblod nonstop som slutade på akuten och dagen därpå hos en nässpecialist som brände det blodkärl som vägrade sluta blöda. Rekommenderas. Helt. Klart. Inte. Visst ja, jag har pajat ett knä också men det är en annan story.

Jag blev ett år yngre i år igen =) Eller förra året då. Tårtan med fjälltema!

Jul och nyår i Orsa!

Atle funderar över om man kan få smaka något från muurikkan utanför bild.

Årets första dopp 14 januari... Ok, han fick inte doppa sig men han hade gärna velat.

Japp, ni läser rätt. När man från djurvårdarutbildningstiden är lite insatt i "djurparksdjur" så är sånt här alltid intressant. Nu är det många år sedan jag satte min fot på en djurpark och troligtvis sker det inte igen. Men djuren i sig fascinerar ändå, framförallt i vilt tillstånd.

Nu tänker jag invänta morgondagens storm, mitt favoritväder här på min vindpinade udde!

Spårlina from hell

Atle fick ett ganska långt spår häromdagen och jag skulle glatt testa den nya spårlinan. Han har dragit av ett gäng av de där klassiska tunna orangea plastlinorna (visserligen i andra sammanhang än spår och inkallningen fungerade tack och lov, men ändå...) så jag vågar inte fortsätta använda dem. Och utbudet av spårlinor för mindre (men fysiskt starka!!) hundar är ju inte jättestort direkt men tyckte jag hittade en ok lina ändå. Jag kan säga så mycket som att det var första och sista gången jag spårade med den linan. Den fastnade i precis allt och jag svor mig genom hela spåret och Atle blev smått galen över att det tog stopp stup i kvarten. När det väl flöt på gick det undan och halt var det också så jag höll på att slå halvt ihjäl mig.

Funkar säkert kanon som ren säkerhets/inkallningslina men inte i spårskogen.

Den här gången hade jag bytt ut leksakerna (tror de blir lite för heta) mot klassiska spårpinnar. Atle har aldrig sett en spårpinne tidigare så egentligen borde jag ju träna in dem separat först men jag chansade och tänkte att hajar nog att de liksom ingår i spåret.
Första pinnen missade han faktiskt och jag vet inte riktigt varför (jag hade fullt sjå med den förbannade linan som fastnat) men de andra pinnen blev jag alldeles full i skratt när han hittade. Han kom i full fart, brände förbi pinnen med nån meter, tvärvände och hittade pinnen som han grep och spårade vidare med pinnen i munnen. Det var inte ett alternativ jag hade räknat med så jag hade ingen plan för hur jag skulle hantera det hela. Samtidigt som det gick undan i en blöt skog med en lina som levde sitt eget saboterande liv. Kom fram till att han får bara köra på, det är ju trots allt bra att intresset för pinnen är stort =) Men vad skulle han göra vid nästa pinne? Där stannade han upp men eftersom det bara får plats en pinne i munnen så började han krafsa med tassen på den nya pinnen tills jag hunnit ikapp och plockat upp den. Slutpinnen var ju större och därmed roligare så där bytte han den lilla pinnen mot slutpinnen och körde ärevarv.
Ja herregud, det är helt klart dags att börja styra upp spårandet lite. Nu tränar vi ju inte för tävling eller någon utbildning utan bara för att man som hund har rätt till nosarbete, så egentligen spelar det ju ingen roll hur det går till. Men farten behöver tas ner för det blir gränsfall till slarv i den här farten och jag får nog bestämma mig för vad han ska göra med spårpinnarna när han hittar dem och träna in det separat.

Ett försök att fota vår framfart i skogen...

Jag tror helt klart att personspår kan bli en värdig ersättare för viltspåret, ha verkar tycka att det här är precis lika skoj =) Lättare för mig att förbereda och lägga personspår jämfört med viltspår så det kanske är en win win då.

Hemma igen

Åkte hem för exakt en vecka sen och veckan bara flög iväg. Häromdagen passade jag på att köra lite rallylydnad med Atle, det är så smidigt när jag ändå haft rallykurs och kombinationer/banor redan står uppställda. Det är just nu en löptik med på den kursen så extra bra att träna på just det, att kunna sortera bort löpdofter och samarbeta ändå!

Vi har också gått en prommis med Jasmin & nova och båda hundarna betedde sig som om det inte fått en promenad de senaste året haha. Atle försökte köra lönnlövsrace (springa som en dåre med stort stort lönnlöv i munnen) och ville ha med sig Nova som inte var sen att haka på och vi tvåbenta försökte förklara för hundarna att det funkar inte med lönnlövsrace i koppel bredvid en lekplats full av barn...

I fredags såg jag den digitala invigningen av Lapplandsleden. Kungsleden behöver väl ingen närmare beskrivning och det är en en förlängning av den. Kungsledens sydligaste del är ju Hemavan och där tar nu Lapplandsleden vid och går söderut till Borgafjäll. Den går ju genom alla de områden jag besökte i somras och när jag gick turen vid Atoklimpen gick jag ovetandes på en del av Lapplandsleden =) 

Sen skulle jag också se ett webinar med en svensk som vandrat hela Pacific Crest Trail (inte alls avundsjuk) men tyvärr vad ljudkvalitén så dålig att jag gav upp =(
Hittade istället en fysisk föreläsning med Lina Hallebratt och Jens Kvernmo och höll på att bli deprimerad på riktigt när jag insåg att den är i Åre om en månad. Är det något jag hatar med mitt jobb är det att jag alltid är låst ett halvår framåt så när såna här grejer dyker upp med kort varsel så är det omöjligt att haka på, behöver ju ta minst tre dagar även om själva föreläsningen i sig bara var några timmar. Jahapp...

En sista tur

Den som väntar på något gott! Vädret slog om med buller och bång och tidigt igår morse rullade vi iväg genom kolsvart skog med så trolsk och tät dimma att man knappt såg vägen. Stannade i Sveg för att hämta upp en supergod veg frukostmacka från Café Cineast. Rullade vidare och var framme i Vemdalen strax innan 10. Just Vemdalsfjällen kanske inte står högst upp på min lista men nu var det höstmarknad och skulle ändå bara hinna med en kortare dagstur så tänkte att det blev en bra kombo.

På marknaden fanns allt möjligt som bröd och bakverk, fäbogårdsprodukter, honung, glögg, kolbulle, hantverk, viltkött, fina ledkryss, varm choklad, mm. Tycker att en del marknader har så mycket krafs men här var det mestadels fina grejer.

Klarade av marknaden ganska snabbt (den var ju trots allt inte dagens prio ett) och svepte i mig en tidig lunch och körde upp och parkerade vid Varggranstjärn. Snö i sikte! Och kallt. Och snålblåst. Men inget regn och inget klafs, klafs, klafs =)

Inte så mycket snö i början men vi tog sikte på lite högre höjd för snö och utsikt!

Det var lite halt så snabbt gick det inte.

Det var så pass kallt att det inte blev en enda snöklump kring tassar och ben.

Sonfjället! Dimman vägrar släppa taget om dalen, det kom lite sjok av den då och då men mestadels höll den sig borta.

Planen var att gå över fjället till Björnrikesstugan i Björnrike men när det började slutta nerför mot Björnrike insåg jag efter en titt på kartan att stugan låg nere i skogen. Jag hade knappast åkt hit för att knata i skog så vi vände om och gick runt lite här och där istället.

Svårslagen utsikt

Var tillbaka vid bilen helt enligt tidsplanen, det blir ju mörkt så snabbt nuförtiden. Tror både jag och Atle var halvt stelfrusna så körde värmen på max medans vi rullade hem till Orsa genom dimman. Det blev en sista tur trots allt =)

Skitväder

När man har sovit så mycket som man behöver och plötsligt vaknar normal tid när det fortfarande är mörkt, så är det rätt mysigt att bara gå upp, tända lite ljus och göra varm choklad med vispgrädde (och bli halvt spyfärdig för man inte är van vid den typen av sockerchock en tisdagsmorgon haha). Morgonpromenad i regn (har typ inte haft uppehåll sen jag kom hit...) och sen in och ta en chailatte och fortsätta läsa den riktigt bra deckaren och sen ta tag i livet som egenföretagare och jobba några timmar fast att man är ledig. Det där med "ledig" försvann för 14 år sedan. 

Efter lunch stod långpromenad på schemat och det blev jättemysigt. Ehhh, nej. Det blev KLAFSIGT. Så pass klafsigt att jag fick psykbryt och valde att snedda. På hyfsat okänd mark i Dalaskogarna. Var det en bar idé? Nej. Det visade sig vara ett stort jävla kärr och jag fick ännu mer psykbryt. Kan man bara få gå en långpromenad utan klafs, klafs, klafs? Tydligen inte.

Hemma blev det dusch av något som borde vara en dvärgschnauzer men snarare föreställde ett träskodjur eller skitigt skogsväsen. Lite mer läsande i boken och en sprakande eld. Träskodjuret fullt sysselsatt med ett tuggben.

Det går ingen nöd på oss men några minusgrader, lite snöflingor och en sol hade varit nice =) Det är ju så galet varmt att det är perfekt fjällvandringstemperatur men regnet slutar ju inte strila...

Höstlov!

Äntligen höstlov och i fredags landade vi i Orsa. Har sovit 12 tim/natt och börjar känna mig som människa igen. Vädret är skit så vi har mest slappat och gått långpromenader, har inga direkta planer framöver. Det hade varit kul att ta en dagstur till Dalafjällen någonstans men eftersom vädret verkar ha hakat upp sig på regn för all framtid så känns det rätt kört. Visst, man dör inte av lite regn men jag tycker jag haft tillräckligt med skitväder i fjällen så det får nog bli lite bättre väder om jag ska ge mig iväg.

Atle har haft tratt de senaste två veckorna men nu kan han äntligen slippa det! Det har varit två sår på ena frambenet som behövt läka. Såhär utanför vandringssäsong får han lite mer fria tyglar i sitt skogsröj och då går det undan vill jag lova. Skogen ser ju ut som den gör och vips har han rispat upp sår någonstans. Ingen stor grej men han är den typen som inte kan låta bli att slicka på minsta grej så därför får det bli tratt.

Prommis i grådiset