Sylen - Big Fail Trail

Jag hoppades ju på några snöflingor men fick nöja mig med minusgrader och några frostiga morgnar. Den här morgonen sken solen först och frosten skimrade fint på fjället. Men sen kom dimman smygande. Några renar passerade utanför stugan så passade på att fota lite.

 

 

  

Tänkte inte så mycket på dimman, det är dimmig årstid nu och den brukar ju hålla sig i dalen och lätta rätt snabbt på höjderna. Så åkte iväg till Sjöstugan och parkerade för att sedan gå över bron vid Grövlan och knata iväg upp mot Salsfjället, längs leden mot Sylen. De första kilometrarna har jag gått flera gånger förut men när jag passerade det milslånga renstängslet och sedan även Norgegränsen så var det ny mark. Men fråga mig inte hur det såg ut för dimman bara tätnade och tätnade. Väderprognosen visade blå himmel och sol, därför hade jag tänkt mig att solen skulle trycka undan dimman rätt snabbt, iaf uppe på fjället. Så fan heller! Dessutom blev den allt blötare och till slut var det nästan som duggregn av alla små vattenkorn som flög omkring. Efter ett tag började det blåsa också men inte ens vinden kunde skingra dimman. Leden gick svagt uppför hela tiden och vi betade av kilometer efter kilometer i dimma, fukt, blåst och kall temperatur. På en jäkla autostrada, det var hur upptrampat som helst eftersom det här var en led man bara "måste" gå när man är i Grövelsjön.

Tja, jag ser ju Atle i alla fall, det är mer än vad jag gjorde i Sälen förra året =) Men kolla leden, hur trist som helst..

Det blir inte så mycket mer berättat från den här turen, den kan liksom bara sammanfattas med dimma på autobahn ;) Och Atle frös när han blev blöt så han hade behövt sitt ulltäcke under det andra täcket. Sorry Atle!! Det komiska var att när det bara var några kilometer kvar till bilen så började dimman lätta och solen tittade fram. Det var väldigt mycket renar i farten och Atle fick upp värmen igen av allt adrenalinpåslag..

Tror turen blev runt milen. Och solen sken resten av dagen från blå himmel haha =) Kan ju inte låta bli att fundera över vad det är jag missat bakom dimman, som gör att alla går just den här leden? Har försökt googla bilder från området i efterhand men det verkar bara vara vanlig fjällnatur. Kan ju vara så att folk lockas av båtturen, man kan nämligen åka båt längs sjön halva vägen. Ja, inte vet jag...

Elgåhogna i lightversion

Första turen fick bli på Norska sidan av gränsen, i Femundsmarka Nationalpark. Det blev leden upp mot Elgåhogna men utan planer att gå upp på toppen. Leden började i skogen och bar sen uppåt genom fjällbjörkar och lummig växtlighet. Snart kom en bäck med små vattenfall (nä, inte alls en bidragande orsak till varför jag valde just denna led) och leden följde bäcken från och till. 

Porlande vatten och stenigt uppför, kan det bli bättre? När jag mer eller mindre dissat naturen i Funäsfjällen i sommar så är det exakt den här naturen jag saknat! Femundsmarka måste utforskas mer =)

Atle undrar varför det går så sakta

Jag har ingen bild på det men det fanns några partier med större stenblock att ta sig över och det var inte helt lätt för Atle. Fick placera honom på ett stenblock för att sedan ta mig själv till nästa och sen få över Atle... Mestadels gick det bra även om han någon gång tyckte det var lite läskigt. Någon slags självbevarelsedrift har han ju uppenbarligen ändå! Branta och knixiga partier uppför fixar han annars galant, smidig som en bergsget. Han har blivit mycket bättre med sina kamikazefasoner men ibland tror han fortfarande att han är superman med superkrafter (t.ex. flygförmåga).
Jag letar fortfarade efter en bra vandringssele med handtag så att jag kan lyfta honom i svåra situationer. Vill gärna ha något i stil med Ruffwears Webmatser Harness men just den passar inte på Atle. Bomba mig gärna med förslag, tycker jag testat allt utan att hitta någon som sitter bra.

Spegelblank sjö

Ovanför trädgränsen var det mer låttgånget

Sjön Femunden syns i mitten. Bortom bergen ligger Rondane, Dovre mm.

 

Här ligger han visserligen i sovsäcken men denna gång hade han faktiskt inte alls några större planer på att vila där, utanför på marken skulle han minsann vara.

Efter ett tag var det dags för lunch och vila och sen hade matten vissa prioriteringar resten av dagen (F1 race!!!) så det var bara att börja gå neråt igen. Jag är säker på att jag fotade själva toppen (Elgåhogna) i fjärran men hittar ingen bild nu. Det är enbart små stenblock när stigningen väl börjat så jag är lite osäker på hur lämplig just den toppen är för en liten dvärgschnauzer och Atles trampdynor... Men känner jag mig själv rätt så blir det nog ett försök i framtiden, man kan alltid vända om det inte går. Fast har jag väl börjat gå uppför en topp så vänder jag inte, om jag så måste stoppa ner Atle i ryggsäcken haha ;)

Väl nere igen blev det lite plaskande, annars blev det inget bad då det inte var särskilt varmt. 

Så otroligt skönt att slippa anpassa turerna efter värmen! Den här dagen var det perfekt vandringsväder, när vi kom tillbaka till bilen tror jag temperaturen inte stigit till mer än 12 grader, vilken lyx! Gissar att turen blev ca 9 km. 

Grövelsjön!

Hemma igen efter att ha varit och vandrat i Grövelsjön med omnejd. Nu har jag nog laddat batterierna för resten av året! Ska berätta om turerna vi gick men börjar med att slänga in några bilder på den lilla stugan vi bodde i, ute på kalfjället precis vid trädgränsen. Kan det bli bättre? 

Bara att kliva utanför dörren och knata ut på fjället!

 

Den här porlande bäcken rann precis bredvid stugan.

 

Renar i mängder! En morgon hade 10-15 renar konferens precis utanför stugan. Atles morgonrastning fick vänta lite, behöver inte trigga igång jaktmaskinen mer än nödvändigt..

Atle & renhornet! Men i hans egen värld har han tveklöst fällt en ren =)

10 dagars vandringssemester

Nu bär det av igen och denna gång är temperaturen garanterat vandringsvänlig även för Atle! Det ser ut att bli kyligt nattetid så det skulle ju till och med kunna komma någon snöflinga!!!

Kommer bo liiite off på kalfjället så jag har faktiskt ingen aning om det kommer finnas någon uppkoppling. Men annars får det bli bildbombning när jag är hemma igen. 

Tror jag har packat ner det viktigaste nu - hund, champagne och choklad... Bör man ha något mer med sig när man ska vandra? 

Over and out!

Uppletandefiasko

Ser ni någon skillnad på den övre bilden och de bilderna som sedan följer?

Det är inte samma hund ;) Den övre bilden är Atles mamma Minova. Såg den bilden häromdagen och eftersom vi fick en exakt likadan leksak med från uppfödaren när Atle flyttade så tyckte jag det vore roligt med en likadan bild på Atle!

Själva uppletandet blev dock fiasko eftersom jag glömt packa ner långlinan. Det var en aningens frustrerad Atle som fick köra en sökruta i kort koppel och med en bromskloss i andra änden av kopplet (det är inte helt lätt att hänga med i Atles tempo!). Sorry Atle, men hade det inte varit för dina hjärnspöken så hade du fått vara lös. Men jag har lovat honom kompensation imorgon, upptäckte nämligen vissa brister. Istället för att lämna av hos mig så drog han på ett hejdundrande ärevarv halvt hysterisk av glädje haha =) Men efter lite klickande hamnade leksaken där den skulle. Det här är inget nytt beteende, förra hösten kämpade jag som en dåre med att förhindra hysteriska ärevarv med leksakerna. Fick bryta ner det ordentligt och sitta ute i skogen och träna avlämnanden i form av att han fick plocka upp leksaken från marken precis intill sig och sen lämna den i min hand. Utökade sedan avståndet men han hade en kritisk gräns på 3-4 m, låg leksaken på det avståndet så blev det ärevarv... Efter lite trixande så löste det sig och ärevarven försvann så jag trodde nog att det projektet var i hamn, men uppenbarligen inte. Det får bli lite ordning och reda imorgon!

Pysselmatta

Efter så otroligt lång tid med alldeles för varmt väder så är Atle sjukt understimulerad just nu, både fysiskt och psykiskt. Han har inte alls trivts i värmen och flera nätter har jag vaknat av att han legat på golvet och hässjat som om han befunnit sig i något slags förstadie till värmeslag. Har gått upp och duschat honom svalt men det håller bara i sig ca två timmar, sen är han för varm igen och vill ha en ny dusch... Tur han gillar att bli blöt, annars hade vi haft problem den här sommaren =)

Men tillbaka till understimuleringen - har ju försökt aktivera med lättsamma uppgifter i värmen men till slut blir det bara same, same hela tiden. Så för ett tag sedan köpte jag en pysselmatta som verkade skoj. Jag var lite rädd att den skulle vara för lätt men den blev faktiskt en riktig hit!

Man petar in godis i de olika gömmorna och sen är han sysselsatt ett bra tag med att försöka pilla fram godisarna =)

Nu har ju vädret tack och lov slagit om så nu kan man både gå promenader och ägna sig åt lite vettig träning igen. Håller på att fundera över vad vi ska ägna oss åt i höst, både vad gäller kurser och egen träning här hemma. Vi får se vad det blir!  

Vila i frid Triton

Förra veckan tände vi ett ljus för Atles bror Triton som fick somna in alldeles för ung. Så himla tråkigt =( Sov gott Triton 💖

Åska och andra ljud

Förra veckan gick ett riktigt åskoväder rakt över huset och det var rätt ordentliga ljud, blandat muller/dån och lite mer skärande och knastrande ljud. Förra året var ju Atle väldigt rädd för minsta åska men i år han han klarat det bättre. Och det här mer ordentliga ovädret klarade han faktiskt jättebra!! Han var så pass ok att jag valde att inte ha något bakgrundsljud på alls. Visst, han var inte 100% bekväm men han låg på sin filt och vilade under hela ovädret. Lyfte på huvudet ibland för att titta på mig när de riktigt höga dånen kom men en lugn blick från mig och han la ner huvudet igen.

Lite förvånande tycker jag nog att det är att det plötsligt är sådan skillnad, förra året var han ju väldigt rädd. Och åska är ju svårt att träna, åskljud från TV eller dator har han t.ex. aldrig reagerat på, så det ljudet har jag inte kunnat använda mig av. Visst har vi gjort "ljudlekar" osv, men jag har svårt att se att dessa skulle vara anledningen till att han (just nu iaf...) klarar åskan bättre. Jag tror snarare att han blivit allmänt tryggare jämfört med förra året och att det är det som gör att han kan hantera det bättre.

En trevlig utveckling i alla fall, åskan är ju anledningen till att jag ännu inte tältat i fjällen med Atle, med risk för att hamna rakt under ett oväder. Men fortsätter det åt rätt håll kanske vi kan våga oss på att tälta nästa säsong =)

Nu återstår att se hur det utvecklar sig med andra ljud han också reagerat på tidigare, som fyrverkerier och skott. Även vissa höga motorljud som sportbilar, motorcycklar och liknande. I vissa fall även sirener och "hesa Fredrik". Time will tell...  

Funäsfjällen - Big Fail Trail och Flatruet/Ljungdalen

Kl. ringde 5 vilket normalt inte är något problem men just den här morgonen var jag typ död. Snabbrastade Atle i mindre trevlig brandrök och det var riktigt varmt redan tidigt. Åkte iväg mot Tänndalen bara för att se rökdiset tätna och när vi klev ur bilen vid fjället så luktade det så pass fränt att jag tänkte att nu kommer huvudvärken snart som ett brev på posten. Men iväg bar det och det blev snabbt bättre ju högre upp vi kom där vinden skingrade röken.
Men jösses, det var varmt och solen sken. Insåg ganska snart att den planerade turen inte skulle funka så det fick bli en kompromissad variant. Gick upp förbi Andersborg och istället för att gå mot Hamra (får väl bli tredje gånge gilt framöver då) så gick vi mot Anderssjöarna.

Atle började bli i behov av ett dopp, problemet var bara att det inte gick att komma ner till vattnet, det var på tok för sankt intill strandkanterna. Tänkte att han får klara sig tills vi kommit över vid småhamrarna, där såg marken fastare ut och sen skulle det komma fler sjöar längre bort. Men tji fick vi! Vid passagen mot småhamrarna var det så sankt att man minst sjunkit ner till knäna om man försökt gå. Lite lustigt för på kartan var det en tydlig sommarled och då ska den vara framkomlig. Så det var väldigt konstigt att det inte var spångat här. För annars är det ju spångar lite överallt där det inte behövs men nu när det verkligen behövs, då finns det inga. Och med tanke på att den här sommaren är extremt torr så blir det ju ännu konstigare, tänk hur blött det är en normal sommar då?

Okidoki... Vi hade kunnat fortsätta en bit längs sjön men utan bad skulle inte Atle komma långt. Så det var bara att vända tillbaka samma väg vi kommit. Vi lyckades iaf snirkla oss ner till sjön på ett ställe och vattendjuret badade hej vilt. Måste filma någon gång, han har lite egen badteknik. "Vattenpromenader" tar han gärna och han tycker det är väldigt skoj att plaska med frambenen, han kan stå och plaska rätt länge så det stänker lång väg. Sen är det också spännande med saker han ser på botten och han är inte rädd att köra ner huvudet under vattenytan för att undersöka.

Vi var ute i tre timmar så det blev en liten tur ändå även om inget blev enligt planen haha. Big Fail Trail med andra ord!

På eftermiddagen fick det bli lite bilseightseeing. Jag ville se vissa områden inför nästa års vandringar. Så det bar iväg på en tur på totalt ca 10 mil på grusväg =) Först kom vi till Mittådalen, en sameby som varenda människa starkt rekommenderat. Det var väl snarare en turistfälla så inget att lägga krut på! Vill man ha samiska delikatesser och hantverk/konst så hittar man det bättre både i Funäsdalen och bruksvallarna.

Mittådalen

Sen bar det vidare mot Flatruet, en högt belägen bilväg som går på kalfjället, det är helt flackt så långt ögat når. Superhäftigt att åka där! Det gör sig verkligen inte på bild för det är så enorma områden men jag kan lova att det var fint i verkligheten!

Flatruet

Sen kom vi till slut till Ljungdalen och Kläppen. Det är härifrån leden till Helags startar. Nästa år ;) Här finns även Kesusjön som jag bara måste se men nu var det oväder på intågande och det var en bit hem på grusvägen så det fick bli en annan gång. Här i Ljungdalen var det betydligt högre och stenigare fjäll, så det är nog hit jag ska framöver. Dessutom såg jag en fors med gränsfall till turkost vatten, så ja, det avgjorde saken. Jag ska tillbaka!

På hemvägen smattrade regnet mot bilen och det regnade väl mer eller mindre resten av kvällen. Likaså dagen därpå när vi skulle åka hem. Och jag hade en viktig tid att passa (F1 race, det gäller ju att prioritera!) så vi gav oss hemåt utan vandring. Skitväder hela vägen men det blev ju nådastöten för bränderna så det fick ösa ner så mycket det ville! 

Efter ett andra besök i Funäsfjällen är jag fortfarande inte frälst på området. Det är någonting med fjällmassiven här som jag inte riktigt connectar med men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (även om jag tror att det är lite för snäll natur helt enkelt). Jag kommer ge Funäsfjällen en tredje och sista chans framöver, men det måste bli när det är svalt, annars kommer jag aldrig kunna gå de långa lederna upp på höjderna (där jag hoppas kunna hitta den natur jag söker). Men det blir inte i år i alla fall, nu väntar nämligen ett kärt område härnäst! 

Funäsfjällen - Gruvturen

Vad glad man blir när man är i akut behov av en bilmeck och ingen är där när verkstaden öppnar kl. 7. Väntar och väntar men enligt macken intill var det tydligen inte ovanligt med sovmorgon... Nu hade tack och lov macken en verkstad och eftersom den skumma varningslampan nu faktiskt slocknat (men hallå!!) så kom vi fram till att det nog var riskfritt att köra och att vi inte skulle bli ståendes ute i ödemarken...

Så efter att ha sumpat massa vandringstid medan det fortfarande var svalt så begav vi oss till Djupdalsvallen för att gå gruvturen på 8 km. Temperaturen var ändå ok och det var rätt ordentligt mulet, så tog en chansning. Man kan ju alltid vända om man måste. Det gick bra i början men även om inte solen sken så var ju luften tillräckligt varm för att Atle skulle börja flåsa rätt snabbt ändå. Ingen fara på taket ännu men efter några km började solen titta fram och det blev genast varmare. Var vrålhungrig men vi behövde utnyttja molnen och komma till sjön innan det blev för varmt. Vi passerade lite olika gruvor, gruvhål och turkosa små pölar.

Jordklotets varmaste fjällsjö =) Mittåkläppen i bakgrunden.

Gruvstugan

Precis innan vi kom till sjön  så började Atle bli riktigt varm så väl framme knatade han ut i det svala vattnet och började simma! Sitt livs första simtur utan flytväst =) Inte ett dugg läskigt denna gång och han simmade lugnt och kontrollerat. Fick dessvärre ingen bild på simmandet (blev så paff), men iaf en bild när han börjar komma ut på djupt vatten.

Glimtjärn

Vid sjön blev det lunch och Atle inhalerade kråkbär (vet inte hur han kommit på det men han tycker det är hysteriskt gott). Sen fick det bli ytterligare ett svalkande bad för Atle innan vi gick vidare.

Sen glömde jag att fota resten av turen, lite synd för det var en jättefin och grönskande dal med flera vattendrag. Det gick över förväntan i värmen, får han bara kyla sig med jämna mellanrum så är det inga problem.

Tillbaka vid Djupdalsvallen blev det våfflor vid våffelstugan, sjukt gott! Atle fick nöjd vila i sval bil, det var smockat av folk vid våffelstugan så han hade inte trivts. 

Japp, jag står för festisen, kaffe är inte min melodi. Men hade de haft champagne så ;)

Något som är minst sagt störande är att vi missade det jag var ute efter med den här turen - alla grottor! Jag som normalt går utanför lederna eller gör avstickare från lederna (och hittar massa skoj) höll mig denna gång exakt till leden just för att inte missa gruvorna/grottorna som det skulle gå att gå in i. Det var en sån där överdrivet upptrampad och tydligt utmärkt led så jag fattar inte hur vi kunde missa det? De kan ju omöjligt ha legat vid leden (bortsett från de vid Glimtjärn men det var inte de jag var ute efter). Så nu måste jag ju helt enkelt gå den här leden igen framöver, dock med bättre research innan haha.

På hemvägen blev det lite avstickare för att köpa lokala smaskigheter som mesost och tunnbröd, getost, renkött och fjällröding. Eftermiddagen var varm och kvällen likaså, därför blev det ingen mer tur, bara lite utforskning av området kring stugan.