Trotsa aldrig vädrets makter

Är hemma i Täby igen, åkte hem igår för att slippa allt regn. Men jag är ju uppenbarligen någon regnmagnet ellet nåt för idag blev jag helt dränkt. Det var inte kul, riktigt obehagligt faktiskt när vädrets makter slog till.

Mötte upp Viktoria med Bella och Kiro och vi åkte till Gullsjön för att spåra. Först var det klarblå himmel och sol men ganska snart kom massa moln på himlen. Molnen blev allt mörkare och sen hörde vi åskan mullra i fjärran... Typiskt också tänkte vi som var väldigt sommarklädda.
Men vi la ut spåren, lite regn får man väl tåla då. När spåren var utlagda blev himlen allt mörkare och åskan kom snabbt närmare. Vi insåg att det här kommer bli en störtskur så vi bestämde att direkt ta spåren för att sedan skynda till bilen.

Täppas start var inte bra men jag får skylla mig själv, hade ju lite bråttom med regnet bakom krönet... Ganska snart kände jag regndroppar och regnet tilltog allt mer. Åskan var nu riktigt nära och mullrandet övergick i ordentliga knallar och brak. Täppas spårade så jäkla bra men någonstans under spåret så gav både jag och Täpp upp och sprang mot platsen där vi hade vårt "läger". På väg dit kände jag förvånat att det gjorde ont på armar och axlar och insåg att det tokhaglade. Det tilltog snabbt och hagelkornen var jättestora. Väl framme ser jag Viktoria som slänger sig in under ett träd med sina hundar och samtidigt smäller det till rakt ovanför huvudet på oss. Tänker att vi borde VERKLIGEN INTE vara under träd men haglet gjorde så ont att även jag tog skydd under några stora grenar. Mycket hagel trängde dock igenom så Täpp fick skyddas så gott det gick, jag lutade mig över honom. Flera åskknallar kom rakt ovanför oss och det började bli riktigt obehagligt. Den typen av knallar som knastrar och skär genom himlen... Det öste ner stora hagel, såg knappt träden runt omkring. Täppas (som typ aldrig reagerat på ljud) började efterhand bli rädd fär smällarna (vem fan blev inte det) och jag tänkte att det här är inte bra. Han tittade upp på mig med skrämd blick och där och då var jag övertygad om att jag skulle få en åskrädd hund framöver. Slängde ut lite mat främför nosen på honom för att han skulle få annat att tänka på, blev så glad när han började nosa runt =) Hörde Bella skälla och tänkte återigen fan-fan-fan. Det enda vettiga hade varit att springa till bilen men haglet gjorde så ont att det inte gick. Och nu kanske ni tänker "men hallå, lite hagel..." men hagelkornen var säkert 1cm stora så det kändes som att bli pepprad med typ kulspruta.

Efter vad som kändes som en evighet började haglet avta så pass mkt att det gick att få det på sig, så vi tog oss till ryggsäckarna och då smällde det igen. Bella skrek i panik och Kiro blev förbannad på Täppas som blev lik arg tillbaka. Vilken cirkus det blev, vi slet åt oss ryggsäckarna och började ta oss till bilen. Snabbaste vägen var längs med kraftledningarna men jag skulle inte tro det va?!? Vi tog oss ut på motionsspåren och skyndade oss mot bilen medans åskan dånade ovanför huvudet. När vi tillslut kom fram till bilen slängde vi oss in och pustade ut, jösses...

Jag hoppas för allt i världen att detta inte sätter några spår hos hundarna med framtida åsk eller ljudrädsla. Det får tiden utvisa... En sak sak är säker: jag kommer tänka till både en och två ggr innan jag trotsar vädrets makter.
Och inte känns det bättre när jag senare hör att två personer skadats av blixtnedslag i Täby, inte långt ifrån skogen där vi var. Blä!!


Visst ja, hälften av grejerna ligger kvar ute i skogen, det var inte riktigt läge att få med sig dem =)

Dränkt... Får se när bilen torkar haha =) Kunde vrida ur kläderna när jag kom hem!