Hykjeberg

Vi skulle till ett speciellt utflyktsmål... Utan adress eller vägbeskrivning, bara ett hum om var det borde ligga, någonstans ute in the middle of nowhere. Det blev en himla massa snirklande fram och tillbaka och vi såg plejset, utan att ha en aning om hur man tar sig dit. Så vi gav upp det projektet...
Till slut hade vi bara hamnat i Rot i Älvdalen och det ringde en liten klocka i mitt huvud. Har jag inte en punkt på min 101-lista som ska ligga typ vid Rot? Jodå, Hykjeberg! Kan ju liksom inte missa att bocka av den punkten nu när vi ändå råkat hamna där. Ut på slingrande grusvägar och tjoho, vi hittade fram! Kliver ur bilen och inser att det går uppför. På mig har jag jeans och slitna trekkingskor, inte de bästa vandrarkläderna. Täppas är inte tränad för sånt här i år och regnet smådroppar från himlen... Men va fan, upp ska vi!!! 

Klätterapan i farten, varför gå runt när man kan klättra över =)

Täppas fick åka snålskjuts vid de brantaste och stenigaste partierna även om han inte var helt nöjd med det. Men är man inte tränad så är man inte och ibland vill huvudet mer än kroppen fixar så han fick glatt stå över vissa partier.

Väl uppe var det milsvid utsikt men lite synd bara att det var mulet och disigt. Vid kanten på berget stupade det 100m rakt ner!

Hykjeberg, check!

Väl nere igen hade klockan passerat lunch för länge sen så det bar av till en fäbod som låg i närheten. Där blev det en spartansk lunch ute i skogen med kor som strövade fritt med koskällor runt halsen, fick nästan lite schweizisk alpkänsla. Sen barr det av tillbaka mot civilisationen.