Fail day

Inte bara fail trail utan fail day... Sist jag var i Jotunheimen gjorde jag mina favvoturer från Sognefjellshytta och Krossbu, därför hade jag sett fram emot fler turer i de områdena. Det ligger högt så jag väntade in en dag med enbart sol, för att vara på den säkra sidan. Alltså 100% sol hela dagen! Lite för bra för att vara sant kanske men jag vaknade i alla fall upp till sol i Lom även om det såg grått ut uppåt bergen. Äsch, det spricker säkert upp under den timmen det tar att köra dit.

Vägen dit är fin med många vattenfall. Men solen har liksom försvunnit?

När jag körde på vägen där snövallarna bitvis var uppåt 1,5-2 m började jag fundera lite över snömängden. Och väl framme insåg jag att det är så sjukt mycket mer snö nu än när jag var här samma tid för tre år sedan.

Ok, här åker man skidor... Är det bara jag som tänkt vandra?

Bilens termometer visade 0 grader och jag packade ner allt varmt jag hade och dubbla täcken på Atle. Tyckte inte om de låga molnen och insåg väl någonstans att det här kommer ju aldrig funka men började i alla fall gå in i Breheimen, en annan nationalpark som ligger precis intill Jotunheimen. Men alltså de där molnen... Är det moln som tänker stanna där uppe eller tänker de sänka sig som dimma? Antagligen det senare så jag tror inte på det här faktiskt. Och jodå...

Here it comes

Jahapp, det var den turen

Note to self, se till att skaffa en sån där GPS klocka till nästa år, så jag kan backtracka mig tillbaka. Kompass i all ära men den visar ju bara raka spåret mot målet/delmålet så i dimma ska det ju gärna vara säker terräng om det ska funka. Helst inte 60% snöfält som nu =) Men det gick ju bra, hade ju inte hunnit så himla långt trots allt.
Tänkte att den där 100%-iga solen kanske trycker undan dimman framöver men efter att ha suttit i bilen och tjurat ett bra tag gav jag upp och åkte neråt, kanske var det bättre någon annanstans? Svar nej, verkligen inte. 

Jag åkte tillbaka till Lom och tröstköpte godaste bullen och funderade på plan typ Ö. Åkte upp till Soleggen ovanför Lom, där skulle det finnas en led som såg rätt fjällig ut ändå. Efter att ha försökt passera ett gäng sällskapsjuka får på vägen så hittade jag till slut parkeringen intill grusvägen.

Tänkte ni stå här länge tro?

Frågan är om jag var på rätt plats ändå? Jo det var det nog... Men jag hittade inte leden? Nu kom dessutom fåren ikapp och ville umgås (eller snarare ha något att äta tror jag).

Kan ni please flytta på er så att jag kan ta ut min hund ur bilen? Även om jag är vegetarian så är inte min hund det, det kan vara så att han ser er som lammstek.

Fåren strosade vidare i sakta mak och jag letade efter leden, hur svårt kan det vara... den fanns ju på kartan men uppenbarligen inte i verkligheten. I så fall igenväxt med en jäkla massa lappvide. Började snegla på grusvägen... är det här sant, ska jag behöva gå längs den? Men Atle behövde promenad så det var bara att knata på.

Det finns en gräns för hur länge det är kul att gå på grusväg så jag vände tillbaka ganska snart. När jag närmade mig bilen höll jag på att tuppa av, vad är det jag ser? Ett gäng kor har parkerat sig vid bilen. De tänker inte flytta på sig och jaktmaskinen Atle har vaknat... Jag har vissa kominnen från sist, det slutade med att jag springandes fick korsa en älv lite halvkaotiskt och oplanerat. Någon älv hade jag inte till hjälp denna gång... Fick släpa med mig Atle ut i videsnåren (snubbelväxt som jag döpt vide till) för att kunna passera korna på stort avstånd. En efter en började korna röra på sig och spatserade längs grusvägen, stirrandes på oss. Det som ut som att 7 av 8 kor var extremt nyfikna på den där människan som lite mysko snubblade omkring bland allt vide. Själv funderade jag på att lägga ner alla planer på framtida fjällvandring. Som den där boken, "fjällvandring åt helvete" haha =)

Hinner inte mer än stoppa in Atle i bilen innan tre får kommer galopperandes i full fart. De har siktat in sig på min ryggsäck och mamma får drar i nyckelbandet till bilnyckeln och jag ser framför mig fåret springa iväg över fjället med min bilnyckel. Man försöker förberada sig på allt men kanske inte just det haha!

Jag tar fram min bulle och fortsätter äta på den (i Norge gör man tydligen bullar i enorma storlekar) och plötsligt står det typ ytterligare 12 får och stirrar på mig. Jag slänger in bullen i bilen för att freda mig själv från närgångna får.
Nej, nu ger jag upp och åker hem. Fåren har också börjat gå hem. Eller lunka. De tänker inte flyta på sig för de fick ju ingen bulle... Det går sakta. I flera kilometer.

Tillbaka i Lom blev det långpromenad på stan och sen tänkte jag att nu ska jag planera nästa dag! Efter en titt på väderkartan inser jag att det ska regna eller snarare forsa vatten från himlen och på höjderna kommer det i snö. Sommardäck på slingriga hala bergsvägar kändes sisådär. Fjällvandring åt helvete =)