Jotunheimen - Tyinholmen, mot Kvitevatnet

Jag inser att jag inte kan skriva om alla turer så nu har jag hoppat lite framåt. Vi befinner oss vid sjön Tyin, en annan del av Jotunheimen än tidigare. Vid det här laget har jag lärt mig lite mer hur Jotunheimen funkar (och speciellt i år med all snö) så jag visste väl redan på förhand att den tänkta turen kanske inte skulle bli som planerat men hade kanske inte räknat med fail trail deluxe...

Ledens start var ca en mil från stugan och det gick bilväg hela vägen fram. Notera att norrmännen själva tycker att den här milen är bra uppvärmning inför själva turen (som ofta inkluderar toppbestigning á la 2000m toppar med klätterkunskaper) och att det här med att ta bilen till ledens start, det är ingen sport inte. Whatever, jag tog bilen och nergraderade därmed mig själv till flipflopfolket. Vägen var inte bra men åtminstone ingen klätterväg uppför, problemet var vägens slut där man kanske tänkt sig någon form av minimal vändplan men nejdå. Backa eller försök vända på egen risk, bland de stora stenarna i vägen. När det är gränsfall med högre fyrhjulsdriven börjar man ju fundera över hur man löser det med en lägre framhjulsdriven... En bandvagn klättrar allt högre på min önskelista haha!

Att vädret inte var som utlovat har jag slutat reflektera över vid det här laget men det var liksom väldigt kallt och flög regn i luften. Vi befann oss i Koldedalen (typ "kölddalen" på svenska) och det kanske heter så av en anledning... Det var råkallt så på med varma kläder vintertäcke på Atle och försöka hitta ledens start som skulle vara en bit innan vägbommen. Suck, hur svårt kan det vara... Sen var det det här med norska fjällkartor. Leden startade bortom vägbommen men kartan visade en bra bit hitom. Ok, efter mycket om och men är vi ju på leden nu i alla fall, BRA START hahaha.

Till höger, dolt i molnen, är Falketind 2067 möh. För att nå toppen krävs både glaciär- och klätterkunskaper samt utrustning. Toppen vägrade visa sig idag =(

Koldedalsvatnet, hade solen varit framme hade man sett hur turkost vattnet är!

Fint fall vid starten

Började gå uppför och ganska snart visade sig snön som inte synts nerifrån. Den gick att gå på i början men sen blev det mer svårbedömt. Nere vid forsen hängde det över vattnet och längre upp fanns en spricka. Fail trail på hög nivå! Hejdå Kvitevatnet (som var målet), istället fick det bli en liten minitopp med fin utsikt.

Med pulka på den här sluttningen kan man få upp bra fart och landa nere i forsen =)

Som en tavla!

Det man kan trösta sig med, när inget går som planerat, är att det precis överallt är väldigt fint =)

Sen gick vi ner och över på andra sidan forsen där vi vi käkade lunch. Efter det bar det av hemåt för fika och planering av en kortare tur på eftermiddagen, för den här turen gills inte. Men fint var det!