Jotunheimen - Leirvassbu

Idag är jag väderfast, här där jag bor kommer skyfallet som regn men uppe i bergen faller det snö så sommardäcken känns sådär på slingriga bergsvägar. Men det är väl på tiden att börja beta av lite turbeskrivningar!

Vädret skulle vara soligt och fint fram till 14-tiden så jag tänkte att jag hinner med en tur under förmiddagen. Gick upp tidigt och åkte till Leirvassbu, ett favvoställe från sist. Dessvärre flög regnet redan i luften och jag hade gjort en liten missbedömning av snöläget haha =)

Det här är vad jag gillar med Jotunheimen. Ilskna höga toppar med glaciärer i ogästvänlig miljö =)

Är det här blå himmel och sol?

Wow!

Leirvassbu

Medans jag packade ryggsäcken gick ett par förbi och tjejen var barbent och hade kjol. Och nu pratar jag inte thermokjol utan en vardaglig tunn kjol som slutar ovanför knäna. Herregud tänkte jag, även om jag parkerat typ 80m från fjällstationen så kändes det som hemska 80m i kjol (det var 5 grader och en del vind på det). Jösses tänkte jag och slängde ner både vinterhandskar och ett extra täcke till Atle i ryggan.
Plan A fick jag glömma för den leden var inte töad. Började knata på plan B istället, här får man vara glad om man kommer någonstans över huvud taget tänkte jag. Atle insåg att det var vandring på gång och flög fram som en katapult, det fick bli vanligt koppel ett tag innan jag bytte till flexi.
Vi gick på och ganska snart knappade vi in på två personer som gick längre fram. Den ena personen höll på med märkliga rörelser och snart insåg jag att det var en människa som försökte hålla ordning på en fladdrande kjol i vinden... Alltså flipflopfolket 2.0. Say no more. Japp, de vände ganska omgående men ska ändå ha en eloge för att ha knatat säkert 1 km i kylan.

Toppen är Kyrkja, 2032m. Kebnekaise är 2096m så har ni något att jämföra med. Men Leirvassbu ligger på 1400m så höjdmetrarna upp på Kyrkja är ingen big deal, det är mest det att det är så galet stenigt och nästan klättring sista biten så dessvärre inte en hundvänlig topp.

Plan B var ju inte helt töad den heller, det var snöfält efter snöfält. Och vi snackar inte 1 dm snö utan det var lätt 1-2 m på sina ställen. Det var både överhängen och snöbroar och på vissa ställen såg man inte över krönet... Och ibland undrade jag om det var fast mark eller frusen (antagligen osäker) sjöis under snön. Ok, det här kändes inte helt safe...

Såhär långt inga problem...

...men här var det djup snö och vem vet vad som finns vid krönet?

Tittade mig omkring, tog fram kartan och gjorde upp en plan C. Det fick bli en liten topptur istället, upp på Högvageln! Vi började gå uppför och Atle var inte riktigt klok, ungefär som att han skulle ta ut 8 mån fjällvandringsabstinens på den här toppen. Puh! Efter att tag kom jag in i en rätt bra lunk men tji fick jag, då och då knatade norrmännen förbi i ett övermänskligt tempo. Vad är norrmän gjorda av eller vad tar de för tabletter innan de ger sig ut på tur?!

Upp till vänster ska vi, Atle är nästan lika svår att upptäcka som den blå himlen =)

Full fart framåt!

DET HÄR är varför jag har respekt för snön. Ser ni den svarta pricken ungefär i mitten av bilden, dör snöfältet möter himlen? Det är två personer som är på väg uppåt. De kom från höger i bild, gick nedanför bergshällen som sticker upp mitt i snöfältet och så gick de till vänster om bergshällen, där snön har rasat bit för bit... Jag tror inte det syntes från det håll de kom ifrån. Och det är därför man inte går på snö som man inte med säkerhet vet är säker. Två personers kroppsvikt kunde lätt ha fått den mjuka snökanten att rasa. Bilden är lite missvisande för det är ordentligt zoomat från där jag står men snökanten är 1,5-2m hög och sen är det bara stup. Men vill man ha lite spänning i vardagen så...

Vi håller oss på fast mark vi!

Uppe på toppen inser jag att jag glömt topp-plopp. Nästa lika orutinerat som att gå på den där snökanten! Men det var finfin panoramautsikt från toppen och faktiskt bara lite lagom blåsigt. Men kallt! När molnen började krypa lägre och närmare (från den blå himlen!) var det dags att gå ner.

Moln eller dimma på ingång

Det blev en väldigt fin tur även om den blev lite kortare än planerat. När jag körde den slingriga vägen ner från fjället så hittade jag en led upp till en glaciär som jag måste gå någon gång. Lägger den på minnet!

Norsk vägspärr?

Sen kan jag ju inte motstå att fota en sån här fin fors =)