Jotunheimen - Spiterstulen, Visdalen

Denna gång ville jag ha lite mindre snö så även om jag trivs bäst på höjderna så fick jag söka mig längre ner och det är alltid kul att testa nya platser. Åkte upp till Spiterstulen där man t.ex. kan gå upp på Galdhöpiggen, Norges högsta berg. Såna där turistmagneter har egentligen aldrig lockat men när jag såg leden upp blev jag rätt sugen ändå. Nu ser man ju bara första branten, sen kommer all sten och snö mm. men jag har sett bilder på utsikten från toppen och den kan man döda för =) Sen går åsikterna isär huruvida det är lämpligt att ha med hund.
Jämförelsevis skulle vi gå en lätt led in i Visdalen. Kände mig väl inte supermotiverad att gå i en dalgång men det var snöfritt! Dock rann det vatten på lederna så det var klafs, klafs, klafs. Vädret var växlande och kallt och när Atle dessutom blir blöt från start så får han det lite kämpigt att hålla värmen.

Spiterstulen, en ganska stor men ändå mysig fjällstation.

Off we go, fullt ös!

Bä!

När leden i sig inte är supertydlig är det bra att Atle har koll på de röda T'na =)

På andra sidan älven såg jag en led som såg mycket roligare ut, hade helt missat att den fanns. Den gick uppför mot en glaciär högt upp och jag la den leden på minnet, den ska jag gå någon gång! Den här dalen var visserligen fin men när det är så stora områden känns det som att man går och går utan att komma någonstans... Hade vi följt hela dalen hade vi tillslut hamnat antingen vid Leirvassbu eller Gjendebu, beroende på vilket håll man väljer där dalen delar sig. Till Gjendebu tar det 9 tim att gå utan paus men det är med norska mått mätt, vi vanliga dödliga brukar behöva lägga på en hel del tid =)  

När solen tittar fram gäller det att njuta av de värmande strålarna =)

Även matten är glad för lite sol!

När vi kom till Hellstugu och regnskur nr. 358 svepte förbi så var det dags att vända om och gå tillbaka. Jag tror vi mötte tre personer på hela turen men det var väldigt mycket bilar vid fjällstationen så var alla är vet jag inte, känns som lite fel dag att gå upp på Galdhhöpiggen när det inte är någon sikt på toppen?

Skur nr. 358 på ingång

Tillbaka vid Spiterstulen och solen är framme igen!

Atle frös ordentligt så han fick ett torrt ulltäcke och sen in i bilen med värmen på max. Det ser ju somrigt ut på bilderna men det var inte varmt inte.

På hemvägen hittade jag det här lila paradiset