Funäs - sammanfattning

Nu är det två turer jag inte skrivit om men den ena var mer en promenad som gick överstyr (blev en liten vandring längs Romboleden, en pilgrimsled) och den andra leden har jag gått tidigare, så den finns ändå beskriven någonstans här i bloggen.

Som alltid tycker jag det är för mycket "gräsmatta" i Funäsfjällen men det blir ju så när området har Sveriges högsta trädgräns i kombination med rätt låga toppar. Men det är trots allt fjärde gången jag är här så det är ju inte så att jag inte gillar stället ;) En stor fördel är att det är stora områden så det blir sällan trångt med folk, inte ens i dessa tider när alla är ute i naturen. Hade först en tanke att åka riktigt långt norrut men med facit i hand med alla rapporter om kaos där uppifrån så var det lika bra att landa här. Jäkligt svårbedömt väder bara men that's life...

Det finns en hel del lokala butiker med fint hantverk och god mat. Mycket renkött och fjällröding men även som vegetarian går det att hitta smaskigheter! T.ex. ostar i klass med de franska som görs uppe i de rabska bergen, väldigt god fjällpizza, våfflor med hjortronsylt mm. Lite champagne på det så är vi i hamn! Atle fick förra året en väl inarbetad rutin med att äta ägg till frukost när vi är på tur och det kom han såklart mycket väl ihåg. Ja, alltså han äter sin vanliga frukost också men sen "måste" han ha ägg efteråt =) Så länge magen klarar det får han käka hur mycket ägg han vill.

Vattenland till Atle =)

Restaurang "Tusen", på tusen meters höjd.

Lunch with a view

Efter en vecka var det dags att lämna Funäsfjällen och rulla vidare mot nya områden och nya äventyr!

Funäs - Småhamrarna runt

Nu har vi kommit fram till veckans fail trail... Ni vet en sån där dag när det inte ska regna och man vaknar till just regn som smattrar, dimma och nysnö på topparna. Det värsta tänkbara vandringsvädret är just detta:

Fjällvädret i ett nötskal.

Nej, det värsta är faktiskt 30 grader och sol, sådeså =) Men det är inte alltid lätt att vara en liten dvärgschnauzer som bor hos en matte som tror hon har en vädertålig husky. På med först ett tjockt ulltäcke och sedan regn/vindtäcke ovanpå det and off we go! I ärlighetens namn var det inte aspeppigt att kliva ut i vind och regn... Men det är ofta värst i början, sen brukar det gå rätt bra.

Knatade upp förbi Andersborg och gav ganska snart upp att försöka gå runt alla leriga vattenpölar. Klafs, klafs, klafs är väl det jag minns från den här turen! Passerade Skarvarna med snö på topparna och sen vek leden av över ett kärr. På kartan är det en "tydligt markerad sommar och vinterled", i verkligheten behöver man en karta för att förstå vart man ska. Det var bara att knata uppför sluttningen där regn och smältvtten rann i strida strömmar. Klafs, klafs, klafs. Hade för länge sen gett upp hoppet om att hålla Atle hyfsat torr (eller snarare inte dränkt) genom att bära honom förbi de blötaste partierna där vattnet tränger in under täcket vid magen. Han var liksom redan dränkt, men frös inte ännu i alla fall. Han undrade mest vad fan vi höll på med.

Snabbfika i lä vid några buskar och sen kom vi upp på en höjd där vinden blev nådastöten för Atle, nu frös han så han skakade. Bar honom lite och då blev det bättre, försökte hålla lite tempo för att hålla värmen uppe, men det var svårt när det var så snårigt. Har inte så mycket bilder från den här turen p.g.a. vädret men den var egentligen fin. Funderade på att snedda vid ett ställe men genvägar går sällan enligt planen så det blev att följa leden (nästan) och komma på Räffsjöleden som ledde tillbaka till startpunkten. Klafs, klafs, klafs i vatten, lera och renskit. Här var det mer lä i alla fall och Atle började tina upp. En himla massa renar också!

Räffsjön

Undrar vem som tycker det är roligast att titta på vem?

FINALLY tittade solen fram och det blev lunch i en solig sluttning i lä. LYX! Och vi fick styra om några förstagångsvandrare (i vita sneakers och utan regnkläder och karta...) som hamnat så fel det bara går. De hade gått åt helt motsatt riktning mot vart de skulle. Sånt kan bli lite farligt om de går vilse på fel plats i fel väder...

Det är såna här turer man är glad att man har rätt kläder för själv var jag inte det minsta blöt eller kall någonstans. Man gnäller om priset när grejerna köps in men när man går där i skitväder så är det värt varenda öre.

Väl tillbaka var det väldigt många på väg ut men jag tycker det är fusk att vänta in bättre väder hahaha ;) Jag menar, vad är sol och fint väder jämfört med regn, vind, några få plusgrader och en miljon klafs, klafs, klafs? Fail trail absolut, men enbart p.g.a. vädret. Turen i sig var fin så jag går den gärna igen men då ska det vara torrt!

Funäs - Messlingen

Den här dagen blev det en tur till Messlingen för att spana på kanjoner och hällristningar. Jag hade suktat efter en mer stenig tur och den såg stenig ut på bilderna iaf.

Fiskhålsgraven, en kanjon med vatten i botten där det finns fridlysta dvärgrödingar.

Små broar som leder till nya äventyr

Var är all sten undrar jag?

Evagraven täckt i snö

En väldigt lättvandrad runda, tror vi gick runt den på 3-4 timmar. Jag går den inte igen men vill ändå tipsa om denna runda om man vill ha en lättare och kortare tur, den var rätt varierad och utsikten var väldigt fin på sina ställen!

Funäs - Tvärån får ny chans

Första gången jag var i Funäsfjällen gick jag en led som skulle vara så fin med en turkos "pool" i högalpin terräng. DET var en definitionsfråga kan jag säga eller menar de att den högalpina terrängen ligger under trädgränsen, där "poolen" fanns? Ett lite udda fenomen i så fall ;) Oavsett så har jag läst på ännu mer i efterhand och kommit fram till att det (enligt beskrivningar) måste finnas mer fall etc. efter där jag vände sist. Så jag var tvungen att gå lite längre denna gång för att se vad jag missat. Några fler fall var det banne mig inte men väldigt fin utsikt mot Skarsfjället. Dit går inga leder upp men jag kan helt klart tänka mig att ha den här platsen som tältbas och göra dagsturer för att utforska Skarsfjället med omnejd.

Där vi trivs som mest, bland vattenfall och fjäll (även om vi här inte ens är ovanför trädgränsen hahaha!)

Väderprognosen visade kallt väder men inte en gnutta regn, perfekt för långtur. Men skurar kom hela tiden och regnkläderna åkte av och på jag vet inte hur många gånger... Här är vi redo för nästa skur =)

Fiiint!

En varm dag hade jag förstått att det varit skönt att svalka sig på snön men just den här dagen vete fasiken...

Det som är lite tråkigt och som märktes en del på denna led är att den nyligen anpassats för både vandrare och cyklister. Spängerna byggs därmed på ett sätt som gör det väldigt svårt för en hund att gå på, det blev en del bärande på Atle. Han är ju liten så det går bra men en större hund då? Sen måste man ha ögon i nacken hela tiden vilket är lagom stressande, för rätt som det är kommer det en eller flera cyklister farandes förbi (ringklocka existerar inte) precis intill. Nu var det ingen fara denna gång men det känns bara som en tidsfråga innan någon olycka kommer ske. Ute i Bogesund hemma har jag slutat gå på de leder som är för både vandrare och cyklister, det har varit alldeles för nära för många gånger =( Men, men, det kanske funkar ändå på något sätt, det lär visa sig med tiden.

Funäs - Bolagens östra strand

Nytt försök till sjön Bolagen, i höstas gick det sisådär... Startade vid Svansjökläppen och klafsade iväg. Det var lite i varmaste laget för Atle men det fanns både vattendrag och små tjärnar längs vägen så det gick ändå bra. Dock var han rätt ovillig att bada och nöjde sig med att bara gå i och svalka benen. Försökte uppmana honom att doppa sig helt men nix... Kom sen på att vattnet var sjukt kallt, det är ju smältvatten som inte är många grader =)

Till slut kom vi fram till Bolagen och på andra sidan reste sig ordentliga Storvigeln, en förbjuden topp just nu då den ligger i Norge. Här blev det lunch bland de satans myggen innan det bar av tillbaka samma väg. Väldigt fint vid Bolagen så det kan nog bli fler turer där men då från andra startpunkter för lite variation.

Atle var inte helt nöjd med den här turen, det var lite för varmt för hans smak, för kallt i badvattnet och för mycket mygg ;)

Turens höjdpunkt enligt Atle!

Ett av mina försök att få honom att bada...

Bolagen

Mums med tuggben!

Funäs - kvällstur

Finally, efter två veckors trassel så har jag nu ett fungerande bredband. Egentligen har jag verkligen inget emot att vara nerkopplad hela semestern men företaget sköter sig knappast själv.

Men nu ska jag försöka skriva ikapp, det blir väl något om varje tur, det är kul att ha som minnesanteckningar när jag kommer tillbaka framöver. Börjar med Funäsfjällen där första veckan tillbringades.

Första dagen blev det en kortare kvällstur för det var en så fin kväll! I alla fall när vi åkte men 10 min senare när vi klev ur bilen var det bara att snabbt ta på sig alla regnkläder, det kom en störtskur. Tack fjällvädret, du välkomnar mig alltid på bästa sätt.
Gick uppför en brant backe bara för att inse att det var fel väg haha, ner igen och vidare längs leden. Satans snårigt, var det här verkligen leden? Nej. Ok, bra start. Kolla på kartan kanske? Väl på rätt spår så var det rätt fint men blött och myggigt. Korsade ett större vattendrag och klafsade vidare. Dels var det blött av regnet men det var en hel del snö kvar som höll på att smälta. Betydligt mer snö kvar här än i Grövelsjön. Det blev en snabbfika omgiven av mygg (mycket mygg men inte som i Grövelsjön vid Midsommar) innan det bar av tillbaka samma väg. Vet inte vad jag ska kalla den här turen för det finns inget namn på stället men "vattendraget nordost om Hästkläppen" kanske. Hur som helst var det fint så jag kan helt klart tänka mig att fortsätta leden längre bort någon gång!

Semester

Första semesterveckan är avklarad, såklart i fjällen! Har lite trassel med uppkopplingen här mellan bergen så vi får se hur det blir med uppdateringarna...

Duschfiasko

Har i veckan trimmat Atle och häromdagen var det dags för ett bad, eller dusch snarare. Normalt är det inga som helst problem men sen vi flyttade hit så har det inte gått helt smidigt. Han är inte på långa vägar helt trygg här ännu och dessutom blev han skrämd första gången han var i duschen. Jag skulle spola av benen efter en vinterslaskpromenad och medan han står i duschen satte byggarbetarna igång nån maskin under som gjorde att hela väggarna vibrerade men ett scary ljud. Sen var det liksom kört...

Vi tränar ju på duschandet men ibland måste det bli en riktig schamponering med allt vad det innebär och istället för att det ska bli krångel så tyckte jag att jag kommit på en smart tillfällig lösning! Skaffade en sån där skålformad lickimat med sugpropp, som man smetar in med t.ex. burkmat. Fäste den på duschväggen och tanken var att Atle skulle stå och slicka på den medan jag duschade honom:

Smart grej... eller?

Med facit i hand borde jag kanske kunnat lista ut att det inte skulle funka, jag skrev ju t.o.m. för ett tag sedan här i bloggen att det inte går att locka honom med godis för att få honom att göra saker han är tveksam till. Han knatade gladeligen in i duschen och började smaska men när jag började blöta ner honom blev det alldeles för stor konflikt i huvudet... Det blev helt klart för mycket att dels försöka smaska i sig den sinnessjukt goda burkmaten och dessutom försöka kontrollera vad jag gjorde för läskigt med badproceduren.
Ganska snart stod han i ett hörn och morrade, inte alls bekväm. Bara att plocka bort lickimatgrejen, går uppenbarligen inte att ta några genvägar kring det här. Hämtade lite vanligt godis istället och satt vid duschen tills han lugnat sig och då fick han lite belöningar, det var ju mumsigt. Sen började jag så sakta duscha honom, schamponera osv. Har han bara kontroll på vad jag gör och får beröm och belöning vid fint uppförande så går det ju, det är bara det att det inte fungerar lika problemfritt som tidigare. Är övertygad att vi löser det men lickimaten var helt klart inte rätt väg att gå för just Atle!

Grövelsjön del 3 - Silverfallet

Nattlig start idag också och denna gång blev det Silverfallet. Lite halvtrist runda men det finns liksom inte så många korta turer med svalkande vatten längs vägen. Impregnerade med myggmedel gav vi oss iväg, vilt viftandes mot myggen =)
Väl framme vid det lilla fallet blev det frukost, säkert kort denna gång i form av kanelbulle från fjällbageriet. Ja, och så choklad då men det är ju vad jag lever av så det behöver egentligen inte nämnas. Här var en liiiiten fläktande vind som faktiskt minskade ner antalet mygg lite.

Matte kolla, här luktar ju ren, det luktar så himla gott!!!

Sen gick vi vidare längs den norska gränsen och jag försökte att inte tänka på alla fina turer som fanns bara några kilometer bort... Men man får se det positivt och räkna ner till nästa år, det är ju "bara" 12 månader kvar hahaha.

På söndagen gav jag faktiskt upp och tog bara en långpromenad kring Storsätern innan vi åkte vidare till Orsa. Det var ju inte svalare där men "mer hemma" och bättre möjlighet att öppna upp och vädra.

Läste i efterhand om flera som varit ute på tälttur i Dalafjällen och flera hade faktiskt gett upp p.g.a. alla mygg. Jag hade först tänkt tälta men med tanke på förra midsommaren i Grövelsjön när jag fick skrapa rutan på bilen och gick omkring med mössa så tänkte jag att det nog var i kallaste laget för Atle. Så blev det ju INTE men att tälta i den här värmeböljan med alla mygg hade inte funkat det heller. Men, men, fjällvädret är som det är och det var ändå härligt med lite vandring i form av småturer =)   

Grövelsjön, del 2 - Djupgravstöten

Det här blev en big fail trail, det är det jag kallar en tur som inte går enligt planen eller bara är jäkligt tråkig. Det verkar ju ha en tendens att hända med jämna mellanrum haha ;)

På fredagen startade vi kl. 04:00, det var liksom enda sättet att hinna med i alla fall en liten tur, innan det skulle bli för varmt. Atle som inte är en "morgonhund" såg halvt chockad ut när jag förklarade att det var dags att gå upp mitt i natten.
Gick från Lövåsen och planen var att gå upp på Djupgravstöten. Leden startade i skogen och man blev direkt bombad av mygg, alltså SJUKT mycket mygg. Sådär att man tvingas andas genom näsan för att inte få hela käften full av mygg. Istället hamnade de i näsan... Hade glömt mitt supermyggmedel hemma men köpt ett klassiskt myggmedel som många är nöjda med. Det hjälpte inte ett skit på varken mig eller Atle. Stannade man och stod still i en sekund så lät det som stridsflyg runt huvudet. Gick och gick och tänkte att det måste ju bli bättre uppåt kalfjället, där måste det ju blåsa lite också. Men vinden var som bortblåst ;) Höll koll på Atle som förra sommaren blev rätt illa biten vid en av turerna men denna gång verkade de inte ta tuggor av honom, inga blödande bett syntes. Funderade flera gånger på att vända men väl uppe på kalfjället blev det bättre även om det inte gick att stå stilla någon längre stund. Nu började solen steka också och Atle tyckte det var varmt. Tur det fanns både bäckar och sjöar (just därför jag valt denna led) att bada i.
När vi var nedanför Djupgravstöten började jag kika efter lämpligt stråk att gå uppför, det går ingen led upp. Vi knatade på i värmen och hamnade halvvägs vid ett jäkla stup. Snacka om omväg att gå runt för att nå toppen... Blev irriterad på mig själv för att jag inte förutsett detta stup, jag har väl en karta att gå efter eller? Hade jag tittat på den? Svar nej. Tar fram kartan för att dubbelkolla att jag från nu tar smidigaste vägen upp men det var ett projekt att fokusera på kartan och samtidigt freda sig mot alla mygg. Ska väl tillägga att Djupgravstöten är en väldigt snäll topp, därav att jag freebaseade lite och inte hade en helt planerad färdväg. Strunt samma, vi nådde toppen i alla fall!

Fjällsjöarna var Atles räddning

Vy från toppen

Äntligen frukost, jag var sjukt hungrig eftersom det inte gått att stanna någonstans på vägen. Det var en jäkla massa mygg här uppe också, hur är det möjligt? Hällde kokande vatten på min favvofrukost och gick sen fram och tillbaka på toppen för att undkomma myggen. När maten var klar var smaken vidrig, helt oätlig. BLÄÄÄ!! En hungrig blondin är en tjurig blondin, dessutom pepprad av ilskna mygg. Ok, bara att börja gå nerför. Tar en genväg tänkte jag även om jag vet att genvägar i fjällen i princip aldrig är lyckade. Inte heller denna gång haha. Pang så faller jag pladask framlänges, helt oförberett, hann inte ens förstå vad som hände. Jag är normalt väldigt stadig på foten och kan bara minnas en enda gång genom alla år, som jag ramlat. Jag hade klivit ner i ett vattenfyllt hål, ca 50 cm djupt. Det syntes inte då det var täckt av ljung. Tur jag landade mjukt även om hela kängan var vattenfylld. Det här var ju lite otippat tänkte jag och började se mig om efter flera sådana hål. Efter mycket noggrant tittande hit och dit såg jag lömska glittrande vattenpartier under ljungen och efter att ha provat lite med kängan insåg jag att det var rätt djupa. Gick sakta fram för att inte göra om vurpan men bara 30m senare faller jag pladask igen, precis samma grej. Helt jäkla livsfarligt. Hålen var smala och man kan ju fasiken bryta benet. Dubbelkollar att nödsändaren finns lättillgänglig i ytterfacket och smyger vidare (det var en längre sträcka tillbaka än att fortsätta framåt) och hör snart hur Atle plumsar ner i ett hål men snabbt kravlar sig upp, lite förvånad. Sen ramlar jag en tredje jävla gång fast att jag alltså går sjukt sakta med blicken scannandes längs marken. Är helt jäkla dyngsur vid det här laget men får ändå vara glad att det var klart friskt vatten i hålen och inte en stinkande sörja haha.

Till slut var vi tillbaka på leden och myggen bombade allt mer ju längre ner mot fjällbjörkarna vi kom. Varmt var det nu också trots att klockan inte var mer än 8-9 nånstans. Så många bilder blev det inte från denna tur, jag hade fullt upp med att vifta bort mygg och hålla mig på benen ;)

Resten av dagen var det så varmt att Atle inte ville gå ut mer än för att kissa och den planerade kvällsturen fick ställas in, vid 21 tiden hade temperaturen inte sjunkit mer än till 25 grader. Bättre att sova några timmar och ta ytterligare en tidig start nästa dag.