Jag hade såklart räknat med att det skulle vara massa snö kvar men det var betydligt mer än jag tänkt mig... Bitvis, där solen kommit åt, var det barmark men i övrigt var det upp till en halvmeter snö. Sen hade jag trott att det skulle finnas någon form av upptrampad stig eller iaf en uppkörd skoterled att gå på. Men nä, inte i vildmarken inte ;)
Täppas trippade omkring ovanpå skaren medans jag fick pulsa och bitvis sjönk ner till knäna i snö. Höll på att typ DÖ och tänkte flera gånger att jag orkar verkligen inte, jag får vända. Det komiska är att det inte är långt till fallet från parkeringen, den kortaste vägen gissar jag är på 2 km enkel väg. Men det går uppför och att pulsa uppför i 2 km är fan inte kul! Kan informera om att idag har jag träningsvärk så det skriker om det.
Jaja, väl framme var det iaf värt besväret. Solen sken och det var tyst och fridfullt, bara fallet som dånade lite lätt. Det syns dåligt på bilderna, men när solen sken på isen från ett visst håll så gnistrade hela fallet i en sådan där turkos ton som is kan ha ibland, som i en sagovärld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar