Lätt kan vara väldigt svårt...

Täppas jobbar på med sina balansövningar och jag har precis börjat introducera de här "konerna" (har inget bättre namn på dem). Tanken är att han ska stå på dem med alla fyra tassarna, en tass/kon.

Svårighetsgraden kan varieras beroende på vilken sida av konen som används. Är den platta sidan neråt så står ju konen stadigt. Vänds istället den taggiga, rundade sidan neråt så blir det betydligt svårare att hålla balansen! 

Min plan var att börja med två koner och belöna att han ställer framtassarna på dem. Jag hade i princip förväntat mig ett färdigt beteende redan från start. Det här är sådant han borde kunna, hur många olika föremål har han inte tränat sig i att placera framtassarna på?!? Det borde vara plättlätt.
Men det är ofta så med Täppas, han tycker att lätta saker är svåra. Det blir liksom FÖR lätt. Något så enkelt som att ställa tassarna där och inget mer. Han tror liksom att det krävs något mer och jag tror han provat typ allt... förutom just det han ska göra =)
Han har provat att apportera konen, krafsa sönder konen, skälla på konen, använda den som kloss och köra bakdelskontroll, även provat att använda den som bowlingkägla... Favoriten är att välta en kon med tassen, greppa den och kasta iväg den. Man kan väl lugnt påstå att något gått snett i inlärningen haha!

Jag kanske ska börja med de koner som baktassarna ska stå på istället. Det är ju svårare och borde väl i så fall vara lättare...