Det finns ett ämne som jag länge tänkt skriva om men hur jag än gör det så blir det så emot uppfödarvärlden att jag la ner projektet. Dock har Emma satt ord på dessa tankar i detta blogginlägg!
Det handlar om vilka hundar man väljer att avla på. För idag avlas det på hundar som inte borde gå i avel p.g.a. att de har ärftliga sjukdomar eller en mentalitet som inte fungerar i dagens samhälle. Sen säljs dessa hundar till vanliga valpköpare som vill ha en glad och trevlig sällskapshund. Men istället får de en hund som äter upp hela lönen (och mer därtill) i veterinärkostnader. Eller en hund med rädslor eller aggressioner som gör att du måste anpassa ditt liv efter hunden. Ordentligt. Hundinnehavet blev inte som planerat...
Personligen så tycker jag idag att hundägare matas med påståendet "det är aldrig fel på hunden, det är fel på hundägaren". Visst kan det vara så att man format och uppfostrat hunden på ett "felaktigt" sätt, t.ex. p.g.a. okunskap eller råd man fått av andra. Men ibland (tyvärr allt oftare...) så bär hunden på anlag att utveckla vissa beteenden, t.ex. rädslor, och det här är inget du bara tränar bort på en kafferast! Du måste i princip vara utbildad själv inom hund för att få ordning på det, och ibland räcker inte det heller för genetiken går liksom inte att ändra på i efterhand. Så nej, det är inte alltid fel på hundägaren. Och det är väl knappast "fel" på hunden. Men från början är det ju någon som valt att avla på föräldradjur som ger den här typen av avkomma. Och precis som Emma så undrar jag varför???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar